Rush Hour 3

Titel: Rush Hour 3
Genre: Action/Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 2007
Regi: Brett Ratner
I rollerna: Jackie Chan, Chris Tucker, Hiroyuki Sanada, Noémie Lenoir, Max von Sydow, Yvan Attal, Philip Baker Hall, Roman Polanski

Handling: Poliserna Carter och Lee måste den här gången bege sig till Paris för att bekämpa en del av den kinesiska organiserade kriminaliteten - Triaderna.

Omdöme: Vi befinner oss i Los Angeles där Carter (Chris Tucker) blivit degraderad till trafikpolis medan Lee (Jackie Chan) agerar personlig livvakt åt ambassadör Han (Tzi Ma). Efter ett attentat under ett toppmöte där en mystisk triad-ledare skulle avslöjas, blir det upp till Lee och Carter att återigen samarbeta.


© New Line Cinema

Den som ligger bakom attentatet visar sig vara Kenji (Hiroyuki Sanada) som har ett förflutet med Lee som är högst personligt. Spåren leder Carter och Lee till Paris där de måste försöka komma i kontakt med Geneviève (Noémie Lenoir) som kan sitta på nyckeln till den riktiga identiteten på den mystiska triad-ledaren. Eftersom triaderna är måna om att tysta henne blir det upp till Lee och Carter att hinna sätta henne i säkerhet innan det är för sent.


© New Line Cinema

Efter att de två första filmerna blev kassasuccéer var det givet att trilogin skulle fullbordas. Med en gång känns det dock att känslan inte riktigt finns där från de tidigare två filmerna när vi träffar Carter och Lee i Los Angeles. Men sakta men säkert börjar filmen hamna rätt när de tvingas samarbeta på nytt. Inte minst funkar humorn och vi får bl.a. ett besök på en kampsportsklubb där Lee och Carter drabbar samman med en jättekines som använder dem som en trasdocka.


© New Line Cinema

När handlingen sedan förflyttas till Paris känns det rätt. För även om filmen har ett svagare manus finns humorn och samspelet på plats. Man har dock försökt trissa upp actionscenerna mer än i de föregående filmerna med ett stort fel. Man har börjat lägga in cgi-effekter och det går till överdrift. Man vill se Jackie Chan utföra sina roliga stunts, vilket man till viss del får, men det blir även en massa overkliga saker.


© New Line Cinema

Det hela blir snart mer som ett försök till James Bond-äventyr och funkar väl någorlunda väl fram till Eiffeltornet. När handlingen förflyttas till Eiffeltornet för den stora finalen tappar tyvärr filmen det mesta. Det blir alldeles för mycket effektbaserat, action som håller på för länge och ett korkat manus som inte verkar ha brytt sig om realism längre.


© New Line Cinema

Det är verkligen synd att filmens sista kvart ballar ur under hela sekvensen som utspelar sig kring Eiffeltornet. Hade inte räknat med att denna tredje del skulle vara i klass med de första två filmerna, men då den var tillräckligt trevlig och rolig under långa stunder, är det synd att den faller platt på slutet.


© New Line Cinema

En kul överraskning är att se Roman Polanski dyka upp i rollen som poliskommissarie Revi när Carter och Lee anländer till Paris och blir förhörda. Det och jättekinesen som använder dem som trasdockor är två av de roligare inslagen i filmen.


© New Line Cinema

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.2

Rush Hour 2

Titel: Rush Hour 2
Genre: Action/Komedi/Kriminalare
Land: USA/Hong Kong
År: 2001
Regi: Brett Ratner
I rollerna: Jackie Chan, Chris Tucker, John Lone, Roselyn Sanchez, Zhang Ziyi, Harris Yulin, Don Cheadle, Jeremy Piven, Saul Rubinek

Handling: Kommissarie Lee från Hong Kong-polisen och kriminalaren från Los Angeles-polisen, James Carter, planerar att tillbringa semestern i Hong Kong, men semesterplanerna störs av en händelse så stor att vare sig Lee eller Carter råkat ut för dess motstycke tidigare. På den amerikanska ambassaden i Hong Kong sprängs en bomb som dödar två tulltjänstemän som kommit en liga, som smugglar pengar från USA, på spåren. Hong Kong-polisen anar att det är Ricky Tan som är hjärnan bakom ligan, och Lee kallas in för att ta hand om fallet.

Omdöme: Efter succén med den första filmen är de numera vännerna Lee (Jackie Chan) och Carter (Chris Tucker) i Hong Kong där Carter tillbringar sin semester. Men ett bombdåd mot den amerikanska ambassaden i Hong Kong förändrar planerna. Lee kallas in av sin chef att utreda ärendet och misstankarna riktas mot triad-ledaren Ricky Tan (John Lone).


© New Line Cinema

Carter dras motvilligt in i utredningen vilket leder till att hans semester abrupt tar slut. Men han är där för att hjälpa sin vän, särskilt efter att han fått reda på att det hela är personligt för Lee då Ricky Tan kan ha legat bakom Lees fars död.


© New Line Cinema

Carter och Lee beger sig till Los Angeles då Carter fått upp ett spår efter en rik amerikan som befann sig på Ricky Tans yacht i Hong Kong. Deras utredning leder dem till Secret Service-agenten Isabella Molina (Roselyn Sanchez) som de inte kan vara säkra på om de kan lita på eller om hon gått över till att jobba åt Ricky Tan och brottssyndikatet som de är ute efter.


© New Line Cinema

Vet inte om det bara är en vanesak men på något sätt känns det mer komfortabelt med radarparet Jackie Chan och Chris Tucker i denna uppföljare. Man märker att de genuint har bra kemi vilket smittar av sig på resten av filmen. Speciellt Tucker känns roligare här och det blir inte lika mycket ren kopia på Eddie Murphy som Axel Foley från Beverly Hills Cop-filmerna som det var i den första filmen. Det finns dock en uppenbar referens till de filmerna när Carter och Lee går och handlar kläder och får hjälp av en försäljare (Jeremy Piven) i en rolig scen.


© New Line Cinema

En viktig sak är att man har en kontinuitet som hänger med från den första filmen. Det är samma regissör och kompositör vilket gör att filmen utan problem kan fortsätta på den inslagna vägen istället för att börja om från början. Samtliga är varma i kläderna och vet vad som funkar. Intressant nog finner jag att musiken av Lalo Schifrin nog är snäppet vassare i denna uppföljare. Den är mer episk och storslagen på ett sätt som får en att tänka på gamla storfilmer. Inte fulländad på något vis men ändå värt att notera.


© New Line Cinema

Man känner att filmen lagt in mer action med Jackie Chan i farten. Det är aldrig fel med hans tricks och humor så på det stora hela funkar det bra. Filmen funkar också överlag bra och finner nog denna som lite trevligare än den första filmen. När filmen kommer till kasinot Red Dragon under senare delen av filmen blir det dock lite för mycket, inte bara action. Inte så det skulle förstöra filmen men kunde gott ha tonats ner en aning. Allt som allt underhåller filmen med sin oftast lyckade kombination av action och komedi.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.7

Rush Hour

Titel: Rush Hour
Genre: Action/Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 1998
Regi: Brett Ratner
I rollerna: Jackie Chan, Chris Tucker, Tom Wilkinson, Elizabeth Peña, Chris Penn, Philip Baker Hall, John Hawkes

Handling: När den kinesiske diplomatens dotter kidnappas i Los Angeles finns bara en man att kontakta; stenhårde Hong Kong-snuten Lee. FBI känner sig lurad på konfekten och beslutar att röja Lee ur vägen. De kopplar därför ihop honom med Los Angeles-polisen Carter som har västvärldens snabbaste käft. På detta vis hoppas man få den tystlåtne Lee att åka hem igen. Istället skapar man ett exploderande radarpar som sopar rent bland både FBI, kidnappare och Los Angeles poliskår.

Omdöme: James Carter (Chris Tucker) är en rappkäftad polisdetektiv i Los Angeles som inte gillar att jobba med en partner. Efter att han hamnat i blåsväder för det tumultartade gripandet av vapenhandlaren Clive Cod (Chris Penn), är hans chef kapten Diel (Philip Baker Hall) trött på hans fasoner och funderar på att stänga av honom. Men när kapten Diel får ett samtal från FBI gällande att de behöver hjälp med ett uppdrag som ingen i FBI vill göra, är Carter rätt man för jobbet.


© New Line Cinema

Diplomaten Han (Tzi Ma) har nyligen flyttat till Los Angeles från Hong Kong och nu har hans dotter blivit kidnappad. FBI gör allt för att få tillbaka henne, men Han kräver att de tar hjälp av Hong Kong-polisen Lee (Jackie Chan). Lee är en mycket duktig polis men eftersom FBI vill sköta det på egen hand, sätter de Carter att hålla Lee sällskap. Tanken är att de ska hålla sig så långt borta från kidnappningen och Han som möjligt.


© New Line Cinema

Carter och Lee är ett udda radarpar som inte alls kommer överens. Inte bara att språkbarriären innebär ett uppenbart problem, kulturkrocken blir också stor. Sedan är Carter ständigt uppe i varv och kan inte hålla tyst medan Lee är desto mer tystlåten och beräknad i hur han arbetar. Deras samarbete visar sig dock vara precis vad som krävs för att överrumpla kidnapparna.


© New Line Cinema

Buddy cop-genren har bjudit på flera minnesvärda filmer och radarpar genom åren. Det är en genre som brukar kunna bli lyckad och passar inte minst bra för en actionkomedi. Jackie Chan vet man ger valuta för pengarna och att han underhåller med både action och humor. Vad gäller Chris Tucker är det på gränsen att driva en till vansinne med hans röst och uppvridna käft som går i ett. Det går dock inte överstyr och det visar sig att de har bra kemi med varandra vilket är viktigt för att man ska ha kul.


© New Line Cinema

Chris Tucker och hans James Carter har utan tvekan formats efter Eddie Murphy, inte minst hans rappkäftade polis Axel Foley från Beverly Hills Cop-filmerna. Vissa scener känns lite som kopior på när Axel Foley var i farten. Det är inte lika bra och Tucker är inte i samma klass som Murphy men det funkar. Jackie Chan är dock den som spetsar till det hela med sina välgjorda och roliga stunts och actionsekvenser.


© New Line Cinema

Det är inte särskilt svårt att se varför det blev en kassasuccé och ledde till uppföljare. Välgjord action och humor som oftast går hem. Det är även ett bra tempo och man drar inte ut på det i onödan med en speltid på drygt 90 minuter. Filmen når inte upp i klass med de bästa buddy cop-filmerna men det finns en hel del att gilla med filmen. Speciellt det faktum att den är välgjord och tillräckligt seriös för att inte bara bli en korkad actionkomedi som oftast blir fallet.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0

Midnight Run

Titel: Midnight Run
Genre: Action/Komedi
Land: USA
År: 1988
Regi: Martin Brest
I rollerna: Robert De Niro, Charles Grodin, Yaphet Kotto, John Ashton, Dennis Farina, Joe Pantoliano, Philip Baker Hall

Handling: Jack Walsh är en före detta polis som numera jagar reda på brottslingar och får betalt för det. Han får i uppdrag att hitta Jonathan Mardukas. Men det visar sig bli aningen svårt att få med honom hem. Han har nämligen maffian, FBI och en av sina kollegor efter sig.

Omdöme: F.d. Chicago-polisen Jack Walsh (Robert De Niro) är numera en prisjägare som letar rätt på efterlysta brottslingar och plockar in dem mot betalning. Vanligtvis får han ett par hundra eller tusen dollar för besväret. Denna gång handlar det om klart mycket mer pengar som han skulle kunna pensionera sig med.


© Universal Pictures

Borgenären Eddie Moscone (Joe Pantoliano) är desperat. Eftersom han är i färd med att förlora upp emot en halv miljon dollar ifall Jonathan Mardukas (Charles Grodin) inte är i hans förvar vid midnatt på fredag, är han villig att betala Jack $100.000 om han lyckas leverera honom i tid.


© Universal Pictures

Jack använder sina kunskaper och kontakter från tiden inom polisen för att lokalisera Jonathan som förskingrat $15m från maffiabossen Jimmy Serrano (Dennis Farina). Serrano var orsaken till varför Jack tvingades lämna Chicago-polisen. Jack och Jonathan får nu Serranos män efter sig, men även FBI ledda av specialagent Alonzo Mosely (Yaphet Kotto) och Jacks prisjägarkollega Marvin Dorfler (John Ashton).


© Universal Pictures

Serrano vill döda Jonathan Mardukas, inte bara för att han kommit undan med en stor summa pengar utan främst för att han sitter på känslig information som kan sätta dit Serrano. FBI vill plocka in Mardukas för att kunna sätta dit Serrano. Eddie är orolig för att Jack inte ska lyckas och skickar därför Marvin efter dem. Och Jack får inte bara alla efter sig, han måste även dras med Jonathan som går honom på nerverna.


© Universal Pictures

Vissa favoriter är värda att se om och om igen. För trots att denna film setts många gånger och minns ganska väl, är det en typ av film som alltid gör en på bra humör. Martin Brest hade gjort favoriten Beverly Hills Cop (1984) ett par år tidigare och han har plockat med sig samma entusiasm. Det är en film full av skaparglädje med en hel del minnesvärda scener och karaktärer filmen igenom.


© Universal Pictures

Robert De Niro och Charles Grodin blir ett bra radarpar som ger sig ut på en road trip som ska ta dem från New York till Los Angeles. De gnabbas och har sig som ett gammalt par. Till en början ogillar de varandra och Jonathan tar till alla knep han känner till för att försöka komma undan. Jack Walsh är mer street smart medan Jonathan Mardukas är lurig.


© Universal Pictures

Yaphet Kotto är helskön som ledande FBI-agenten Alonzo Mosely vars tålamod blir ordentligt testat. Likväl är John Ashton underbar att skåda som småkorkade Marvin Dorfler som tror han är smart men hela tiden tabbar sig när det väl gäller. Han dyker gång på gång upp som gubben i lådan och bidrar med en hel del humor. Detsamma kan sägas om Joe Pantoliano som den upprörde och sliskige borgenären. Dennis Farina som Jimmy Serrano och hans två maffiamedhjälpare ska inte heller glömmas bort. Det är helt enkelt en film fylld med utmärkta karaktärer och prestationer.


© Universal Pictures

Vad som till slut cementerar filmen som en klassiker är hur den får ihop allt när man når upplösningen. I princip alla karaktärer samlas på ett och samma ställe och det är både smart och roligt. Helt enkelt ett välskrivet manus och en film som inte har någon uppenbar svacka under de två timmarna. Dessutom med en del hjärta längs vägen och även på slutet vilket på ett passande vis sätter punkt för denna favorit.


5 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.5
IMDb: 7.5

Play Misty for Me

Titel: Play Misty for Me / Mardrömmen
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1971
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Clint Eastwood, Jessica Walter, Donna Mills, John Larch, Don Siegel

Handling: Dave Garver är en populär radiopratare, som flera gånger uppfyller en kvinnlig lyssnares önskningar om att spela en viss sång. När kvinnan Evelyn Draper stämmer träff med Dave på hans favoritklubb blir det början till en brännande het kärleksaffär. Men när Dave försöker bryta förhållandet förvandlas Evelyns passion till våldsam besatthet. Allt och alla i Daves omgivning blir utsatta för Evelyns iskalla och livsfarliga angrepp.

Omdöme: Radioprataren Dave Garver (Clint Eastwood) lever ett lugnt singelliv i Carmel längs Kalifornia-kusten. Han har inga problem med att ragga upp kvinnor och detsamma kan sägas om rollerna är omvända då Dave inte tackar nej om han blir uppraggad. En kvinna har ringt in till radiostationen när Dave jobbar och ber honom spela låten Misty åt henne, vilket han givetvis gör för sitt fan.


© Universal Pictures

En kväll när Dave kopplar av med en drink och att snacka lite strunt med bartendern Murphy (Don Siegel) på sitt stamhak, träffar han Evelyn Draper (Jessica Walter). Hon ser till så Dave följer med henne hem och avslöjar sedan att det är hon som ringer in och ber honom spela Misty. Dave kan inte stå emot sitt kanske största fan vilket leder till en het affär.


© Universal Pictures

Dave har gjort det tydligt för Evelyn att han inte vill binda sig och hon känner likadant. Men när Evelyn börjar dyka upp oannonserat känner Dave att han måste förtydliga deras förhållande, något Evelyn inte har några problem med. Det är åtminstone vad hon säger.


© Universal Pictures

Saker och ting kompliceras ytterligare när Daves gamla flamma Tobie (Donna Mills) återvänder efter att ha varit borta i ett par månader. Dave är redo att göra henne till sin stadiga flickvän. Samtidigt börjar han inse att han har en renodlad stalker efter sig i Evelyn som kommer göra hans liv till ett levande helvete.


© Universal Pictures

Clint Eastwoods regidebut utspelar sig på en plats som hade betydelse för honom. Från början skulle handlingen utspela sig i Los Angeles, men han kände att det skulle vara bättre med en mer avkopplande miljö runt Carmel där han senare skulle komma att bli borgmästare. Och det är ett lyckat val får man säga då det är lite småmysigt i den lite sömniga staden och trevliga omgivningen längs kustlinjen.


© Universal Pictures

Vad filmen lyckas bra med är karaktären Evelyn och den obehagliga stalkerpsykopaten som hon är. Det är en riktig mardröm som nog alla kan föreställa sig och sätta sig in i. Bara för att vi har en stark man som blir stalkad gör det inte mindre skrämmande än om rollerna varit de omvända. När man har att göra med en psykopat kan ingen känna sig säker. Detta är något filmen får fram väldigt bra och det är en smått olustig känsla man har varje gång Evelyn dyker upp.


© Universal Pictures

Man kan fullt förstå att en man som Dave, som inte är sen med att hoppa i säng med diverse kvinnor, inte kan värja sig för Evelyns förförelse. Men sedan är det för sent att bli av med henne då hon är övertygad om att hon älskar honom och han henne. Hennes tendenser är uppenbara ju mer han umgås med henne. Hon lider av en stark personlighetsstörning som gör att hon är rädd för att bli övergiven, uppvisar stark ilska, kan skada sig själv och inte minst andra med våldsgärningar.


© Universal Pictures

Vad filmen gör mindre bra är att det märks lite att det är en regidebut av en oerfaren regissör som vill få med mer än vad som hade behövts. För själva scenerna med Evelyn är oftast effektiva, det är en del av utfyllnaden vid sidan om historien med Evelyn som blir temposänkare och ibland helt onödiga. Tänker inte minst på en sekvens med en jazzfestival som borde ha klippts bort helt. Även en del scener mellan Dave och Tobie när de gång på gång visas ute i naturen som ett par känns efter ett tag något långdraget.


© Universal Pictures

En film som har tillräckligt med värde för att funka någorlunda väl. Det är inte direkt i nivå med Psycho (1960) sett till en psykopat som ger sig på folk utan den har snarare mer gemensamt med en film som Fatal Attraction (1987) där ju Glenn Close minnesvärt stalkar Michael Douglas efter att de haft en affär. En del nämner den intressant nog som en slag inofficiell remake på denna. De har också en del likheter med varandra. Även om det är en bättre film än vad denna är, har denna en obehagskänsla som bitvis är mer åt rysarhållet när Evelyn är i farten.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9

China Lake

Titel: China Lake
Genre: Thriller/Kortfilm
Land: USA
År: 1983
Regi: Robert Harmon
I rollerna: Charles Napier, William Sanderson, Mickey Jones, James Luisi

Handling: En polis på semester roar sig med att terrorisera folk.

Omdöme: Donnelly (Charles Napier) är en motorcykelpolis som är på semester. Han beger sig till området runt China Lake där han gillar att spendera sina semestrar. Inte för att det är något speciellt eller vackert, men för att han blir lämnad i fred. Inte minst är det ingen som stör honom när han får för sig att terrorisera folk som passerar området.


© Momentum Pictures

Utan någon egentlig anledning får han för sig att ge sig på folk bara för att han inte gillar dem eller för att han vill avreagera sig vilket han inte kan göra i sitt yrke. Utåt sett verkar han vara en vanlig man som inte har några problem att konversera med folk. Men det är vad som finns i hans huvud som skiljer sig från de flesta. Och om han får en tanke i sitt huvud är risken stor att han kommer förverkliga det om han får chansen.


© Momentum Pictures

En kortfilm på drygt en halvtimme av Robert Harmon. Detta var filmen han gjorde innan sin minnesvärda långfilmsdebut The Hitcher (1986). Och när man tittar på denna kortfilm finns flera likheter mellan de två. Som ett slags testprojekt skulle man kunna säga. Vi har de ödsliga landsvägarna, den stämningsfulla musiken, täta stämningen, en galning som terroriserar oskyldiga och ett stopp på en diner.


© Momentum Pictures

Då man är van vid en speltid på runt 90 minuter eller mer när man ser en film, blir det lite konstigt när filmen når slutet efter bara en halvtimme. För även om man vet om det kommer man in i stämningen och känner att den just börjar komma igång på allvar när semestern är över. Känns nästan som en teaser och hade gott kunnat göras till en långfilm. Det gjordes också kul nog en TV-film vid namn The China Lake Murders (1990) som är en slags remake på denna, men man hade velat se denna i långfilmsformat. Å andra sidan fick man ju The Hitcher (1986) som fulländade det som påbörjades här.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0

The Artifice Girl

Titel: The Artifice Girl
Genre: Sci-Fi/Mysterium
Land: USA
År: 2022
Regi: Franklin Ritch
I rollerna: Franklin Ritch, Sinda Nichols, David Girard, Tatum Matthews, Lance Henriksen

Handling: Ett team specialagenter upptäcker ett revolutionerande nytt datorprogram för att locka och snärja förövare online. Efter att ha slagits ihop med programmets ursprungliga utvecklare upptäcker de snart att AI:n avancerar bortom sitt ursprungliga syfte.

Omdöme: Specialagenterna Deena (Sinda Nichols) och Amos (David Girard) har plockat in Gareth (Franklin Ritch) på förhör. De båda specialagenterna jobbar med att stoppa och gripa förövare online som inriktar sig på barn. Nu har de siktat in sig på Gareth. De synar hans bakgrund som bl.a. varit inom filmbranschen då han jobbat med dataeffekter.


© XYZ Films

Deena och Amos börjar pressa Gareth på information om hans onlinevanor och användarnamn. De visar sig i synnerhet vara intresserade av en minderårig flicka vid namn Cherry (Tatum Matthews). Gareth visar sig ha utvecklat Cherry under flera års tid. Tanken är att hon ska användas för att sätta dit pedofiler världen över. Sedan lämnas informationen över till myndigheten Deena och Amos arbetar för. Tack vare Cherry, och Gareth, har de lyckats gripa över 200 misstänkta.


© XYZ Films

En liten film med låg budget, få skådespelare och få platser. För att det inte ska bli för enformigt har 90-minutersfilmen delats upp i tre kapitel. De utspelar sig på tre olika platser och handlingen sträcker sig över flera års tid. Teknologin och AI står i fokus och det blir till stor del en filosofisk historia med flera tankegångar kring vad som är etiskt.


© XYZ Films

Deena och speciellt Amos är nyfikna och oroliga över vad Cherry känner med tanke på att hon spenderar all sin tid med att utsätta sig för obehagliga situationer för att försöka fånga kriminella dag in och dag ut. Men Gareth försöker förtydliga att även om Cherry ser mänsklig ut är hon AI och kan inte ha mänskliga känslor.


© XYZ Films

Filmen har ett intressant koncept och tycker det första kapitlet inleder lovande när Deena och Amos förhör Gareth och får reda på Cherry. När det sedan fortsätter med andra och tredje kapitlet känns det inte riktigt som historien lyckas ta nästa steg utan faller snarare tillbaka. Det blir lite som att den står och stampar på samma ställe. Tanken är inte tokig men då den inte visar sig vara så smart eller utvecklas till så mycket mer känner man att det inte blir så tankeväckande som det kunde ha blivit.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.6