Date Night

Titel: Date Night / En galen natt
Genre: Komedi/Action/Romantik
Land: USA
År: 2010
Regi: Shawn Levy
I rollerna: Steve Carell, Tina Fey, Mark Wahlberg, Taraji P. Henson, William Fichtner, Ray Liotta, Mark Ruffalo, James Franco, Mila Kunis, Kristen Wiig, Gal Gadot

Handling: Phil och Claire Foster är som vilket annat gift par som helst med ett trivsamt liv i förorten. För att hålla lågan vid liv i äktenskapet går de ut på dejt en gång i veckan. Men en helt vanlig dejtkväll vänds deras tillvaro upp och ner då de misstas för gangsters och tvingas fly hals över huvud med maffian tätt i hälarna. Det blir en natt de sent ska glömma...

Omdöme: Ett äktenskap kan behöva piffas upp ibland. Phil (Steve Carell) och Claire (Tina Fey) har två barn och får inte många tillfällen att spendera tid tillsammans. Så en gång i veckan fixar de barnvakt så att de kan gå på dejt. Det blir dock samma sak varje gång med ett besök på samma restaurang där de äter samma måltid och underhåller varandra med att gissa vad par vid andra bord har för typ av relation.


©20th Century Fox

Efter att ha fått reda på att några av deras bästa vänner separerat, blir det en väckarklocka för de båda. Claire lägger ner lite extra tid på att göra sig fin för dejtkvällen medan Phil bestämmer sig för att ta Claire till en innekrog för att bryta mönstret. Problemet är att de inte har någon reservation. Istället "stjäl" de ett annat pars reservation som inte verkar ha dykt upp. Vad de inte kunnat ana är att det paret eftersöks av kriminella vilket gör att Phil och Claire hamnar i en galen situation som kommer göra det hela till en oförglömlig dejtkväll.


©20th Century Fox

Filmen spelar på det klassiska temat av förväxlad identitet vilket leder till action i kombination med en typisk rom-com. Steve Carell och Tina Fey är bra som det gifta paret och kompletterar varandra utan problem, inte minst den komiska biten. De får även bra support av kända ansikten i mindre roller vilket gör att filmen kan fortsätta att komma med något nytt istället för att stagnera om det bara hade handlat om Carell och Fey.


©20th Century Fox

Den viktigaste karaktären vid sidan om Phil och Claire är Holbrooke Grant spelad av Mark Wahlberg. En säkerhetsexpert som mer påminner om en hemlig internationell agent än något annat. Holbrooke skapar inte bara en ökad spänning mellan Phil och Claire, han blir även en bidragande orsak till att ge det hela mer action, även om det är indirekt. Hade varit kul att se Holbrooke Grant "in action" också vilket hade kunnat ge filmen ytterligare en dimension.


©20th Century Fox

På sätt och vis har filmen en del likheter med en film med en snarlik titel, nämligen Game Night (2018). Där är det istället ett gift par som anordnar lekkvällar tillsammans med sina vänner och hamnar i ett riktigt mysterium de måste lösa. Det är en bättre film än vad denna är, men filmerna skulle gott kunna ses tillsammans om man känner sig upplagd för en "dubbeldejt".

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.3

Movies-Noir Oscars - 1967

1967 har gott om starka utmanare men bästa filmen för året är ohotad. Likaså är bästa internationella film given även om det finns ett par trevliga utmanare. Inte helt lätt att välja ut bästa manliga huvudroll och biroll då det finns åtminstone en riktigt stark utmanare som ett annat år hade varit given vinnare.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
The Big Gundown
Cool Hand Luke
The Dirty Dozen
In the Heat of the Night
Le samouraï
Point Blank
Wait Until Dark




BÄSTA FILM:
The Graduate







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
Le samouraï (Frankrike)



UTMANARNA:
1 homme de trop (Frankrike)
A Colt Is My Passport (Japan)
The Big Gundown (Italien)
Oscar (Frankrike)





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Lee Marvin (Point Blank)



UTMANARNA:
Jô Shishido (A Colt Is My Passport)
Lee Van Cleef (The Big Gundown)
Warren Beatty (Bonnie and Clyde)
Paul Newman (Cool Hand Luke)
Lee Marvin (The Dirty Dozen)
Dustin Hoffman (The Graduate)
Alain Delon (Le samouraï)
Louis de Funès (Oscar)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Audrey Hepburn (Wait Until Dark)



UTMANARNA:
Faye Dunaway (Bonnie and Clyde)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
George Kennedy (Cool Hand Luke)



UTMANARNA:
Tomas Milian (The Big Gundown)
Charles Bronson (The Dirty Dozen)
John Cassavetes (The Dirty Dozen)
Telly Savalas (The Dirty Dozen)
Donald Sutherland (The Dirty Dozen)
Rod Steiger (In the Heat of the Night)
Alan Arkin (Wait Until Dark)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Anne Bancroft (The Graduate)



UTMANARNA:
Angie Dickinson (Point Blank)

Men Don't Leave

Titel: Men Don't Leave / Livet går vidare
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1990
Regi: Paul Brickman
I rollerna: Jessica Lange, Chris O'Donnell, Charlie Korsmo, Joan Cusack, Arliss Howard, Kathy Bates

Handling: En kvinna och hennes två söner blir tvungna att flytta till staden efter att maken gått bort. Detta nya liv är en omställning som inte är lätt för någon av de inblandade.

Omdöme: Beth (Jessica Lange) och hennes två söner Chris (Chris O'Donnell) och Matt (Charlie Korsmo) ser sina liv förändras i ett tragiskt ögonblick då deras far respektive make John (Tom Mason) plötsligt dör. John var familjens klippa, den som drog in pengarna, fixade saker runt huset de köpt och gjorde alla på bra humör. Vad ska Beth och pojkarna ta sig till? Livet blir inte som det en gång var, men livet måste gå vidare.


©Warner Bros.

Det blir tydligt för Beth att de inte kan få det att gå runt om de stannar i det lilla samhället där de har huset. Hon skaffar jobb, men det är inte tillräckligt välbetalt. De får helt enkelt sälja huset och flytta till storstaden Baltimore. Ny lägenhet, nära till affärer och en chans att starta om. Men det blir inte så enkelt för de tre även om de försöker göra det bästa av situationen.


©Warner Bros.

Inledningsvis visar filmen tendenser på att både kunna vara ett fint familjedrama och ett tyngre familjedrama. Båda kan funka beroende på vad man är upplagd för. Tack och lov blir det i det här fallet inte så jobbigt som det verkar kunna bli. För när de flyttar till Baltimore kan de börja leva igen, även om saker och ting förändrats.


©Warner Bros.

Beth skaffar ett jobb hos Lisa (Kathy Bates) som äger en slags cateringverksamhet. Samtidigt börjar hon träffa musikern Charles (Arliss Howard), men vill ta det lugnt då hon har fullt upp efter flytten. Chris träffar en dag grannen Jody (Joan Cusack) och innan han vet vad som händer har hon satt klorna i honom, trots att hon är äldre och han bara är en tonåring. Det är bara en av sakerna Beth måste försöka reda ut.


©Warner Bros.

Paul Brickman gjorde här sin andra långfilm, den första var succén Risky Business (1983) ett par år tidigare. Dessa två filmer kom att bli hans enda filmer som regissör. Konstigt kan tyckas, speciellt då ingen av filmerna gör bort sig, snarare tvärtom. En bidragande orsak lär ha varit att han helt enkelt inte ville stå i rampljuset och valde att inte hoppa på alla erbjudanden han fick från Hollywood efter succén med Risky Business (1983). Fast kanske väntade han på att göra något han ville göra vilket blev denna film. Det blev ingen kassasuccé men så är det också ett drama som antingen blir en hyllad Oscarskandidat eller faller i glömska, vilket blev fallet här.


©Warner Bros.

Det blev inga Oscarsnomineringar till filmen, men det var två som hade kunnat vara med i snacket. Den ena är Jessica Lange som både får spela en stark och skör kvinna som försöker manövrera sig genom livet som änka och ta hand om både ekonomin, sina söner och kärleken. Joan Cusack bör även nämnas då hon gör en av sina bästa prestationer i rollen som Judy. Men den som ändå är mest Oscarsvärdig är Thomas Newman vars musik är av Oscarskaliber. Stundtals mycket fin musik som är filmens starkaste kort.


©Warner Bros.

Även om filmen är på gränsen till något större och bättre är det till stor del ett finstämt familjedrama som har mycket av det man önskar sig av en sån här film. En del kritiker noterade att filmen klipptes om kort innan den skulle släppas vilket gjorde att filmen släpptes i början av 1990 istället för i slutet av 1989. Hur detta påverkade slutresultatet är svårt att säga. Det är möjligt att den hade haft mer tyngd i ursprunglig form men det kunde också ha blivit segt. I vilket fall som helst är det en film jag är glad över att ha sett då jag gillar den här sortens filmer när de får till det, vilket denna till viss del lyckas med.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6

Risky Business

Titel: Risky Business / Föräldrafritt
Genre: Drama/Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 1983
Regi: Paul Brickman
I rollerna: Tom Cruise, Rebecca De Mornay, Joe Pantoliano, Curtis Armstrong, Bronson Pinchot, Richard Masur

Handling: 17-årige studenten Joel blir lämnad ensam hemma när föräldrarna reser bort. Hans vanligtvis så skötsamma liv förändras drastiskt när han träffar den sexiga Lana.

Omdöme: Joel (Tom Cruise) är en 17-årig high school-elev som vill komma in på college. Det gäller för honom att plugga hårt och klara de sista proven för att ha en chans att komma in på prestigefulla Princeton. När föräldrarna reser bort lämnas Joel hemma ensam. Då han är en skötsam kille är föräldrarna inte oroliga över att han skulle hitta på något dumt där hemma. Till en början har de rätt, även om pappas Porsche plockas ut ur garaget trots att Joel inte har tillåtelse.


©Warner Bros.

En dag låter sig Joel övertalas av vännen Miles (Curtis Armstrong) som försöker få Joel att våga och leva lite. På college gillar trots allt tjejerna om killarna har erfarenhet, det är åtminstone vad Joel och hans vänner intalat sig själva. Rätt vad det är har Joel fått hembesök av den något äldre Lana (Rebecca De Mornay) som jobbar som call girl.


©Warner Bros.

Till en början blir Joels äventyr med Lana en engångsföreteelse som kostar honom en bra peng. Vad han inte räknat med är att det blir starten på en förändring i hans liv. Lana påverkar honom mer än han kunnat ana och drar in honom i sin värld. Joel får se upp med Lanas "manager" Guido (Joe Pantoliano) samtidigt som Lana öppnar ögonen och dörrarna för en affärsverksamhet där det krävs att Joel är villig att ta en chans men resultatet kan visa sig vara en jackpot.


©Warner Bros.

Tror att om filmen hade kommit ett eller två år senare hade filmen mycket troligt blivit en annan film. Det är trots allt en ganska seriös ton på filmen för att vara en ungdomsfilm. En slags coming of age-historia mer än bara en ungdomskomedi. Paul Brickman som skrev och regisserade ville ge filmen en mörkare ton och sedan lägga på humor. Just att den har en lite mörkare grundton gör att det blir lite mer på allvar än om det bara vore en simpel ungdomskomedi, något den vinner på.


©Warner Bros.

En annan sak filmen vinner mycket på är att ta hjälp av Tangerine Dream som står för musiken. Deras musik sätter definitivt tonen som regissören var ute efter. Det är inget snack om att filmen inte varit vad den är utan deras musik. Det är ännu ett prov på hur viktig bra och rätt musik kan vara för en film. Även en del andra låtval är bra bör tilläggas, men Tangerine Dreams musik är filmens själ.


©Warner Bros.

Tom Cruise skulle bli en världsstjärna i och med filmen och Rebecca De Mornay blev något av en sexsymbol. Givetvis är det en kombination av saker som gjorde att filmen blev en succé och funkar än idag. Men filmens ton och musiken av Tangerine Dream är utan tvekan filmens starkaste egenskaper som gör att det är en trevlig film att återbesöka ibland när man känner sig sugen på den där härliga 80-tals känslan som smittar av sig.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

Plain Clothes

Titel: Plain Clothes / Polisen i plugget
Genre: Komedi/Mysterium
Land: USA
År: 1988
Regi: Martha Coolidge
I rollerna: Arliss Howard, Suzy Amis, George Wendt, Diane Ladd, Seymour Cassel, Robert Stack

Handling: När Nicks bror blir oskyldigt anklagad för ett mord på sin skola, så ber Nick, som är polisman, att själv ta hand om fallet. Nu måste han försöka hitta mördaren, behålla sitt jobb och smälta in i high school-miljön.

Omdöme: 24-årige Nick (Arliss Howard) är polis och jobbar som spanare där han främst får jobba på fall som involverar barn och ungdomar, trots att han ogillar barn. En dag får han ett samtal som gör gällande att hans yngre bror anklagas för mordet på en lärare på high school. Efter att ha pratat med sin bror och hört hans version på det hela, är Nick övertygad om sin brors oskuld och att han blivit ditsatt.


©Paramount Pictures

Nick väljer att gå undercover på skolan där mordet skedde och uppger att han heter Nick Springsteen, avlägsen släkting till Bruce, något som blir ett stående skämt filmen igenom. De övriga eleverna tycker Nick är mogen och snart får han fullt upp med att hålla high school-tjejerna i schack. Samtidigt försöker han själv komma nära den unga lärarinnan Robin Torrence (Suzy Amis) som dock försöker hålla distans till sina elever, även om hon har svårt att värja sig för Nick.


©Paramount Pictures

Under tiden som Nick får fullt upp med eleverna, lärarna och de som sköter administrationen, är han ju där för att luska i mordet på läraren och bevisa sin lillebrors oskuld. Han börjar få fram ett par misstänkta men frågan är vad motivet var? Flera ogillade den mördade läraren. Frågan är om han visste något om någon och var inblandad i utpressning...


©Paramount Pictures

Denna mindre kända ungdomsfilm regisseras av Martha Coolidge som nog främst är känd för Real Genius (1985) som är en trevlig 80-talsfilm med Val Kilmer i huvudrollen. Denna kan inte sägas vara i samma klass som den, men som det visar sig är den inte alltför tokig.


©Paramount Pictures

Själva premissen med att en polis går undercover på en skola är inte direkt originell men i sig är det inte så dumt. Däremot sticker Nick ut så pass mycket med tanke på att han är klart äldre än de övriga eleverna att det hela i princip faller redan där. Det faktum att Nick ska vara 24 år och spela en 17-18-årig gymnasieelev hade kunnat funka, men Arliss Howard i rollen som Nick var 33 år när han spelade rollen vilket givetvis är i äldsta laget.


©Paramount Pictures

Filmen är en 80-tals komedi men försöker trots allt göra det seriöst nog med ett mysterium som Nick får försöka reda ut. Om man kan se förbi det uppenbara åldersproblemet funkar det någorlunda väl. Det blir åtminstone lite bättre än väntat, speciellt när det ibland nästan blir som i Fletch (1985) när Nick får fram ledtrådar samtidigt som han försöker manövrera sig genom high school-djungeln. Långt ifrån lika bra, men ibland får den alltså till det. Filmen är dock ojämn precis som dess musik som blandar och ger mellan pajaseri och stämningsfullhet.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.2

The Squid and the Whale

Titel: The Squid and the Whale
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2005
Regi: Noah Baumbach
I rollerna: Jeff Daniels, Laura Linney, Jesse Eisenberg, Owen Kline, William Baldwin, Anna Paquin

Handling: Fadern i en familj hävdar att han en gång har varit en stor författare men han nöjer sig nu med att jobba som lärare. När modern märker att hon har talang för att skriva så delas familjen av svartsjuka. Modern börjar också träffa den ena sonens tennislärare medan fadern har en affär med sin unga student som den äldsta sonen är intresserad av.

Omdöme: Året är 1986 och vi befinner oss i New York. Bernard (Jeff Daniels) och Joan (Laura Linney) är gifta och bestämmer sig för att separera. Det innebär att äldsta sonen Walt (Jesse Eisenberg) och yngsta sonen Frank (Owen Kline) ska bo hos båda föräldrarna och alternera i princip varannan dag. Detta är givetvis ingen optimal situation för familjen, inte minst barnen som påverkas extra mycket.


©Sony Pictures

Bernard har givit ut ett par böcker och jobbar numera som lärare då han inte fått något publicerat på ett tag. Joan å sin sida har tagit upp skrivandet och verkar ha talang. Om det är det som fått äktenskapet att ta slut eller om det är det faktum att Joan visar sig ha varit otrogen vid flera tillfällen som är avgörande är oklart, men båda faktorerna spelar in.


©Sony Pictures

Detta är en konstig familj, eller åtminstone till den grad att samtliga fyra familjemedlemmar har sina problem. De är inte heller några bra människor. Bernard är något av en narcissist vilket äldste sonen Walt tagit efter. Sådan far, sådan son. Joan har uppenbara problem med otrohet och pratar gärna om det med barnen. Yngste sonen Frank verkar ha någon form av psykisk störning, något som kan ha triggats av föräldrarnas separation.


©Sony Pictures

Eftersom familjemedlemmarna är svåra att tycka om blir det automatiskt svårt att gilla dem. Trots det skapas både roliga och en del dramatiska ögonblick tack vare deras personligheter. Skulle väl inte kategorisera familjen som dysfunktionell men skulle inte vilja vara vän med dem då de inte är att lita på och mest tänker på sig själva. Fast det är alltså en del av vad som gör dem och filmen av intresse och kul att följa.


©Sony Pictures

Gillade nog filmen mer när den sågs en gång i tiden. Inser väl mer nu att familjen är lite av skitstövlar. Familjemedlemmarna spelas dock bra av de fyra skådespelarna som alla hanterar de humoristiska och dramatiska scenerna bra. Det är annars en välskriven indiefilm av Noah Baumbach som blev Oscarsnominerad för manuset. Lite Woody Allen med inslag av Todd Solondz över det hela skulle man kunna säga.

4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.3

Mystic Pizza

Titel: Mystic Pizza / Tre tjejer
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1988
Regi: Donald Petrie
I rollerna: Julia Roberts, Lili Taylor, Annabeth Gish, Vincent D'Onofrio, Matt Damon

Handling: Daisy, Kat och Jojo arbetar på en pizzeria. Deras gemensamma nämnare är trassliga kärleksrelationer till olika killar.

Omdöme: Mystic Pizza är en pizzeria i en liten amerikansk kuststad. De tre vännerna Daisy (Julia Roberts), Kat (Annabeth Gish) och Jojo (Lili Taylor) jobbar alla på pizzerian under tiden som de försöker få ordning på sina liv. Daisy och Kat är systrar och Jojo är deras bästa vän.


©MGM

Jojo är ihop med fiskaren Bill (Vincent D'Onofrio) och de är båda kära i varandra. Problemet är att hon mest vill strula runt med honom medan han vill att de ska gifta sig. Kat har siktet inställt på prestigefulla Yale till hösten och jobbar flera jobb för att ha råd med studieavgiften. Det inkluderar att hon tar ett extrajobb som barnvakt hos Tim (William R. Moses) som hon får känslor för. Daisy å sin sida har svårt att behålla pojkvänner, men kanske har hon hittat rätt med Charlie (Adam Storke) som kommer från en rik familj.


©MGM

Denna film hade länge känts till men nyfikenheten var inte så stor tack vare Julia Roberts och då uppfattningen var att filmen mer skulle vara en simpel komedi. Men det är trots allt en tidig roll för Julia Roberts som känns lite mer jordnära än i senare roller. Och filmen är en coming of age-historia och mer ett drama om tre tjejer och deras livsöden i den lilla kuststaden där pizzerian Mystic Pizza blir något av deras bas.


©MGM

Vad som befarades bli en tillrättalagd och alldeles för lättsam film visar sig vara ganska mysig med gott om fina ögonblick. Det är inte en film som skulle spä på för mycket utan den har en stabil historia att berätta om de tre tjejerna och vännerna med sina respektive problem de ställs inför.


©MGM

I sina bästa stunder får filmen till det och skapar en sån där mysig 80-tals stämning som man önskar sig. Det hade gärna fått vara mer av det då filmen kanske puttrar på lite för mycket under långa stunder. Aldrig dålig, aldrig direkt strålande. Helt enkelt en helt ok coming of age-film som har tillräckligt av värde för att vara värd en titt. Avslutningsvis noterbart och överraskande att se en mycket ung Matt Damon dyka upp i sin filmdebut i en liten roll under en familjemiddag.


©MGM

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3