Private Hell 36

Titel: Private Hell 36 / Heta pengar
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1954
Regi: Don Siegel
I rollerna: Steve Cochran, Howard Duff, Ida Lupino, Dorothy Malone, Dean Jagger

Handling: Två polisdetektiver undersöker ett rån där 300.000 dollar tagits. De finner pengarna, men en av de båda har fallit för en kvinna med 'god' smak.

Omdöme: Ett rånmord har begåtts i New York där rånarna kommit över $300.000. Handlingen förflyttas till Los Angeles där en av de märkta sedlarna påträffas vid ett annat rån. De inblandade rånarna hade inget med rånmordet i New York att göra, men polisen har nu åtminstone fått upp ett spår de kan gå efter. Polisdetektiverna Cal Bruner (Steve Cochran) och hans kollega Jack Farnham (Howard Duff) kopplas in på fallet och börjar göra efterforskningar.


©The Filmakers

Spåren leder till en bar där sångerskan Lilli Marlowe (Ida Lupino) uppträder. Det visar sig att hon fick en $50 sedel i dricks av en man som polisen nu misstänker kan vara en av rånarna. Cal, som är singel, tar tillfället i akt att spendera extra mycket tid med Lilli. Inte bara för att försöka få mer information utan även för att han fattar tycke för henne. Kollegan Jack är upptagen med familjelivet då han har en nyfödd dotter med sin fru Francey (Dorothy Malone).


©The Filmakers

Regissören Don Siegel, som senare inte minst blev känd för sitt samarbete med Clint Eastwood och gjorde Dirty Harry (1971), hade bl.a. gjort noir-filmerna The Verdict (1946) och The Big Steal (1949) innan denna. Även om dessa tidiga filmer inte är de mest minnesvärda kan man se dem lite som en uppvärmning innan han två år senare gjorde fina klassikern Invasion of the Body Snatchers (1956).


©The Filmakers

Upplagt för fart och fläkt i denna relativt korta 80 minuter långa film, men inte lika fartfylld som en del andra filmer i noir-genren. Två polisdetektiver, ett rånmord, $300.000 på villovägar och en potentiell femme fatale som kan få en man att göra dumma saker. Intressant nog väljer filmen att låta karaktärerna utvecklas istället för att vrida upp tempot.


©The Filmakers

Något som är värt att notera är att Ida Lupino, som var med och skrev manuset och dessutom ägde produktionsbolaget som gjorde filmen, inte alltid lär ha kommit överens med Don Siegel över hur filmen skulle göras. Ida Lupino var för övrigt något av en kvinnlig pionjär då hon redan tidigare hade regisserat en del filmer i genren.


©The Filmakers

Filmen är främst sevärd tack vare skådespelarna som uppvisar kvalitet. Gillar inte minst Steve Cochran som påminner en del om en blandning mellan Colin Farrell och Treat Williams. Han spelar en tuff och kanske inte genomgod polis som drar in sin desto mer ärliga kollega i en prekär situation. Det hela blir också intressantare runt halvvägs in när de båda polisdetektiverna hamnar i ett dilemma med rånbytet. Innan dess hade filmen gärna fått vara tempostarkare, men överlag har filmen fler plus än minus att ta med sig.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.7