Poor Things

Titel: Poor Things
Genre: Komedi/Drama/Fantasy/Sci-Fi
Land: USA/Storbritannien/Irland/Ungern
År: 2023
Regi: Yorgos Lanthimos
I rollerna: Emma Stone, Mark Ruffalo, Willem Dafoe, Ramy Youssef, Christopher Abbott

Handling: Återuppväckt från de döda av den okonventionella vetenskapsmannen och kirurgen Godwin Baxter börjar Bella sitt liv under hans beskydd, ivrig att lära sig allt. I sin avsaknad och hunger efter världslighet, rymmer Bella med Duncan Wedderburn, en slipad och utsvävande advokat, på en hisnande äventyrsresa över kontinenterna. Fri från sin tids fördomar, blir Bellas syfte tydligt att stå för jämlikhet och frihet.

Omdöme: Bella Baxter (Emma Stone) har återuppväckts från de döda av den briljante vetenskapsmannen och kirurgen Godwin Baxter (Willem Dafoe). Likt Dr. Frankenstein har han skapat något av ett monster, ett vackert monster. Godwin har själv ett deformerat ansikte och fick lära sig allt den hårda vägen då hans far utförde olika sorters experiment på honom när han var liten.


©Searchlight Pictures

Bella har en förmåga som ett litet barn, men inlärningsförmågan är hög vilket gör att hon snabbt lär sig att prata och gå. Men det kommer ta tid innan den vuxna kvinnokroppen har en fullutvecklad hjärna. Godwin tar därför hjälp av medicinstudenten Max McCandles (Ramy Youssef) som dagligen får följa Bella och dokumentera hennes utveckling.


©Searchlight Pictures

Ju mer Bella lär sig om sin kropp och världen där utanför, ju större strävan har hon efter att komma ut i världen och vara fri. Godwin har dock ingen avsikt att släppa ut henne i den farliga världen där utanför, speciellt inte på egen hand. Men när den världsvane advokaten Duncan Wedderburn (Mark Ruffalo) kliver in i bilden, övertalas Godwin att släppa iväg Bella på äventyr med Duncan som bär av till Lissabon.


©Searchlight Pictures

Yorgos Lanthimos är i farten igen. Om man sett någon av hans tidigare filmer, som inkluderar Dogtooth (2009), The Lobster (2015), The Killing of a Sacred Deer (2017) och The Favourite (2018), vet man att det inte kommer bli någon ordinär filmupplevelse. Han har en unik vision och har inga direkta spärrar vilket gör att allt är möjligt. Ibland kan det gå till överdrift men det är ett sätt att utmana och provocera tittaren. Man kan aldrig känna sig säker på vad man kommer bjudas på, något som är förfriskande även om det behöver ha en poäng för att funka.


©Searchlight Pictures

Det är en egen stil filmen har, men skulle man plocka fram några filmer och namn som kommer upp i tankarna under filmens gång är det Young Frankenstein (1974), Wes Anderson och Jules Verne. Det blir en salig blandning som är på gränsen till att gå över gränsen och bli för mycket, men det hela hålls mestadels på en nivå som funkar. Det är nästan en sagovärld som skapas som blandar dåtid, nutid och framtid.


©Searchlight Pictures

Filmen är lättsammare och roligare under första halvan då Bella är naiv och oberäknelig. Det blir kul att följa henne vilja förstöra saker och agera trotsigt som en unge, vilket hon mentalt är. Hennes skapare Godwin är hjärnan som driver det hela framåt, men han kan inte tygla sitt experiment hur länge som helst. När sedan Duncan kliver in i bilden och tar med Bella till Lissabon, öppnas världen för henne och filmen går från det svartvita stadiet till starka pastellfärger som berättar om Bellas uppvaknande och hennes mentala nivå som utvecklas.


©Searchlight Pictures

Historien går in i ett nytt stadium när berättelsen tar oss till Paris. Bella, som har funnit en enorm sexuell lust sedan hon träffade Duncan, finner ett nytt sätt att stilla sina begär. Samtidigt blir hon mer medveten om hur världen funkar, lär sig att läsa och utvecklas mentalt. Här tappar filmen en aning då det hela blir mer allvarligt. Bella är inte längre naiv och oberäknelig, något som tyvärr gör historien och filmen svagare.


©Searchlight Pictures

Trion Emma Stone, Mark Ruffalo och Willem Dafoe är de som sköter sig bäst. Emma Stone är den starkast lysande stjärnan då hon går all in och blottar sig fullständigt för rollen. En drömroll förvisso, men det krävs också en skådespelerska som är villig att göra vad som krävs och det gör hon definitivt. Mark Ruffalo är skönt slemmig, men hans Duncan visar sig även vara obalanserad när han inte får som han vill. Tycker både Duncan och Mark Ruffalo funkar bättre när han är i kontroll, även om det ibland är kul när han får sina utbrott. Och så har vi Willem Dafoe som maskerad med ett vanställt ansikte nog är den ger den mest balanserade prestationen som geniet Godwin. Alltid gillat Dafoe och han gör en inte besviken här heller.


©Searchlight Pictures

Filmen är vacker att titta på och det är en detaljrik film som snyggt blandar verklighet med fantasi, speciellt de nämnda Jules Verne-inslagen. Det blir nästan som en sagoberättelse på sina håll men tack och lov flippar det inte ur för mycket. Smått bisarrt på sina håll med en del karaktärer och vågade scener, men för det mesta går det hem. Vad som däremot aldrig klickar är musiken som med flit skapat ett experimentellt sound. Kanske passar det trots allt filmens tema men många gånger låter det som en massa oljud som inte höjer upplevelsen. Allt som allt en klart intressant film värd att se. Synd bara att den tappar under andra halvan när Bellas uppvaknande förlorar humorn och lekfullheten filmen uppvisade under första halvan.

4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.1