Cinderella Liberty

Titel: Cinderella Liberty / Sjömannen och gatflickan
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1973
Regi: Mark Rydell
I rollerna: James Caan, Marsha Mason, Kirk Calloway, Eli Wallach, Burt Young, Dabney Coleman

Handling: En ensam sjöman från den amerikanska flottan blir kär i en barflicka och blir en fadersfigur åt hennes son under en förlängd landpermission på grund av att hans tjänstehandlingar går förlorade.

Omdöme: John Baggs Jr. (James Caan) är en sjöman i den amerikanska flottan. När de lägger till i Seattle uppsöker han flottbasen för en läkarundersökning. Under tiden han väntar på resultatet och att få återvända till fartyget uppsöker han en bar för att kanske träffa en kvinna och ha lite kul. Där får han syn på Maggie (Marsha Mason) som charmar sjömännen genom att supa dem fulla och spela skjortan av dem i biljard.


©20th Century Fox

Johnny och Maggie spenderar kvällen och natten ihop, något båda just då ser som en engångsföreteelse. Johnny träffar även Maggies 11-årige son Doug (Kirk Calloway) som visar sig vara en rappkäftad och kaxig yngling. Eftersom Johnnys tjänstehandlingar försvinner efter hans läkarundersökning, blir hans landpermission förlängd vilket gör att han är fast i Seattle och får tid att bekanta sig med Maggie och Doug.


©20th Century Fox

Filmen synar främst relationen mellan Johnny och Maggie som går igenom toppar och dalar. Ska det bli något långvarigt eller är det mest lite skoj för stunden? Den ena av dem verkar vilja ha något långvarigt medan den andra vill hålla det öppet. Kanske är rädslan att än en gång bli lämnad alltför stor för att ge det hela en ärlig chans.


©20th Century Fox

Regi av Mark Rydell som nog är mest känd för On Golden Pond (1981) som gav honom en Oscarsnominering. Dessutom noterbart att John Williams står för musiken. För även om han redan var en Oscarsvinnare skulle man inte säga att det var han som stod för musiken då den skiljer sig från den mer storslagna musiken han kom att bli känd för. Överraskande nog blev han Oscarsnominerad här då musiken i ärlighetens namn är ganska medioker.


©20th Century Fox

En film som lever mycket på dess skådespelare. James Caan och Marsha Mason (Oscarsnominerad) är båda bra i huvudrollerna. Kan inte låta bli att tycka att Caan här påminner en del om Gene Hackman, något jag inte brukar tycka. Kanske är det mustaschen som gör det då Hackman också haft det i någon film. Fast det är även lite stilen som liksom bjuder på äkta skådespeleri från den gamla skolan.


©20th Century Fox

Kan väl inte påstå att det skulle vara något trollbindande över filmen men den puttrar på och det är ett gediget hantverk. Det är trots allt ett gäng duktiga proffs som samlats och gjort en film om vardagliga människor och känslor. Lite annorlunda med Seattle som skådeplats även om det mest blir att spendera tid i lägenheten, baren och på gatan med alla de sunkiga ställena, inklusive vuxenbio som dominerade de större städerna på den här tiden.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7