Libertate / Freedom

Titel: Libertate / Freedom
Genre: Drama/Krig/Thriller
Land: Rumänien/Ungern
År: 2023
Regi: Tudor Giurgiu
I rollerna: Alex Calangiu, Catalin Herlo, Ionut Caras, Iulian Postelnicu

Handling: Under Rumäniens revolution 1989 bevittnar Sibiu en våldsam attack mot en polisstation som leder till väpnade sammandrabbningar mellan soldater, poliser, demonstranter och hemlig polis.

Omdöme: Polisen Viorel Stanese (Alex Calangiu) går till jobbet och anländer till polisstationen. Men detta är inte en vanlig dag. Demonstranter har samlats utanför byggnaden och är redo för revolution. Militären är på plats och försöker lugna situationen och klargöra att de är på folkets sida. Polisen väljer att släppa in ett par demonstranter för att visa dem att det inte hålls några fångar i lokalerna. Snart utbryter skottlossning och ordentligt kaos.


©Transilvania Film

I kaoset som utbryter verkar ingen vara klar över vem som börjat skjuta och vem som skjutit ihjäl ett par civila tidigare. Demonstranterna vill att rättvisa skipas och att de s.k. terroristerna röks ut och får sona för vad de gjort. Militären tar över makten och börjar gripa poliser, hemlig polis och även demonstranter som kan vara potentiella terrorister. De börjar föras till en simhall där de placeras i den tomma swimmingpoolen i väntan på order.


©Transilvania Film

När filmen inleds och det inte tar särskilt lång tid för kaoset att vara ett faktum vid polisbyggnaden, känns det som filmen kanske borde väntat lite. Hade det inte varit bättre att introducera några av demonstranterna, några poliser, militärer och de inom den hemliga polisen som man kommer få följa? Både ja och nej som det visar sig. Det känns som det är ett medvetet val eftersom det råder konfundering och oklarheter över vem som gjort vad och om anklagelserna är befogade.


©Transilvania Film

I en revolution som äger rum är inget bara svart eller vitt. Folket har fått nog av en anledning och gör uppror. Men tar de till medel som är inom lagens ramar? Nej, så klart. Det finns inga skrivna lagar och regler som ska följas. Det blir lite som det blir så länge man lyckas åstadkomma en förändring. Oskyldiga kommer drabbas och i vissa fall hamnar de mitt i skottlinjen utan att ha en chans att försvara sig.


©Transilvania Film

Som tidigare nämnts går filmen rakt på väldigt tidigt vilket har sin poäng. När röken lagt sig får man börja pussla ihop vad som hänt och vem som tillhör vem. Vi får ingen riktig helhetsbild eller ett detaljerat händelseförlopp. Mycket har att göra med att det främst är huvudpersonen, polisen Viorel Stanese vi följer och hans version av vad som sker.


©Transilvania Film

En film som kanske hade tjänat på att ge oss mer fakta och kött på benen för att förstå hela situationen bättre. Man förstår att en revolution är igång där landets diktator omkullkastas. Men man blir inte helt klar över vem som faktiskt gjort vad och vad tillfångatagandet av de hundratals som hålls fångna leder till. Även om man skulle vilja ha lite fler svar blir det tillräckligt dramatiskt och småspännande för att behålla intresset. Lite som en gammal hederlig film av Costa-Gavras, även om det saknas lite för att komma upp till den nivån. Kanske är det just att man lämnas lite med en känsla av att man hade velat få mer fakta för att känna av tyngden ännu mer än vad man gör.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.7

---

OBS: Nästa festivalfilm dyker upp kl. 15.

Love Lies Bleeding

Titel: Love Lies Bleeding
Genre: Kriminalare/Action/Romantik/Thriller
Land: Storbritannien/USA
År: 2024
Regi: Rose Glass
I rollerna: Kristen Stewart, Katy O'Brian, Ed Harris, Dave Franco, Jena Malone

Handling: I den tävlingslystna, egocentriska bodybuilding-världen befinner sig Lou, en tillbakadragen person som faller hårt för den ambitiösa Jackie. Deras relation leder dock inte till något gott när båda blir indragna i Lous kriminella familj.

Omdöme: Jackie (Katy O'Brian) är ny i staden, letar efter ett jobb och någonstans att bo. Hon är en bodybuilder som siktar på att ställa upp i en tävling som ska hållas i Vegas om en månad. Hon skaffar jobb på den lokala skjutbanan som ägs av Lou Sr. (Ed Harris). På fritiden tränar hon på gymmet där Lou (Kristen Stewart) jobbar. Lou får genast upp ögonen för denna främling och rätt vad det är inleder de ett förhållande och Jackie får tak över huvudet.


©A24/Lionsgate

Det tar inte alls lång tid för filmen att etablera vad vi har att göra med. Stämningen sätts med en gång under förtexterna i rött till musik av Clint Mansell. En Clint Mansell som gjort musik till filmer som bl.a. Requiem for a Dream (2000), The Wrestler (2008), Moon (2009) och Black Swan (2010). Med en gång känner man sig trygg i hans händer och inledningen bådar gott för vad som skall komma.


©A24/Lionsgate

Vi förstår tidigt att Lou och Jackie kommer inleda en romans, något som leder till en del heta scener. Filmen blir sedan något i stil med Blood Simple (1984) av bröderna Coen. Detta då filmen utspelar sig i en liten småstad, det är slutet av 80-talet och intrigen tätnar när Lou och Jackie blir indragna i en del kriminella aktiviteter. Detta väcker den sovande björnen till liv, något som inte minst Lou försöker ställa till rätta.


©A24/Lionsgate

Vad gäller de båda huvudpersonerna är varken Lou eller Jackie genomgoda. Till viss del tvingas de till en del gärningar, men i grund och botten är båda skyldiga till både det ena och det andra. I Lous fall är det främst för att hon faller för Jackie och vill hjälpa henne, även om det är hon som försatt henne i knipan. Varken Kristen Stewart eller Katy O'Brian ger ett helt sympatiskt intryck men de sköter sig och känns övertygande nog i sina respektive roller.


©A24/Lionsgate

Filmen har en tilltalande stil som man inte finner i filmer varje dag, men ibland händer det. Gillar när en film skapar god stämning och atmosfär med hjälp av olika ingredienser. Musiken, det visuella, mystiken kring det förflutna i Lous familj och inte minst karaktären Lou Sr. som spelas skönt av Ed Harris som inte ser klok ut med sitt långa hår. Till en början tror man att han endast kommer vara med på ett hörn som comic relief när man ser honom, men han visar sig få en större roll längre in och ha en ganska elak sida.


©A24/Lionsgate

Skulle kategorisera filmen som en tillfredsställande kriminalthriller som hela tiden håller intresset uppe och aldrig direkt släpper greppet. Visst kan man se det som man gjort det lite enkelt för sig genom att försätta handlingen till 1989 så att man slipper tänka på modern teknik som skulle göra det svårare att komma undan med diverse brott som begås. Men det är ju en del av charmen och tycker man fångar det bra utan att gå till överdrift. Helt enkelt en mestadels lyckad film som har en del på gång och där man känner sig klart nöjd när eftertexterna börjar rulla.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.2

Movies-Noir Oscars - 1952

1952 har ingen given bästa film så det är oerhört svårt att välja ut en film då utmanarna lika gärna skulle kunna ta dess plats. Desto mer givet med bästa internationella film.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
5 Fingers
High Noon
The Narrow Margin
Scaramouche
Sudden Fear
Umberto D.




BÄSTA FILM:
Kansas City Confidential







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
Umberto D. (Italien)



UTMANARNA:
Jeux interdits / Forbidden Games (Frankrike)





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
James Mason (5 Fingers)



UTMANARNA:
Kirk Douglas (The Bad and the Beautiful)
James Stewart (Carbine Williams)
Burt Lancaster (The Crimson Pirate)
Gary Cooper (High Noon)
John Wayne (The Quiet Man)
Jack Palance (Sudden Fear)
Ray Milland (The Thief)
Carlo Battisti (Umberto D.)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Joan Crawford (Sudden Fear)



UTMANARNA:
Jean Simmons (Angel Face)
Marilyn Monroe (Don't Bother to Knock)
Grace Kelly (High Noon)
Brigitte Fossey (Jeux interdits / Forbidden Games)
Maureen O'Hara (The Quiet Man)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Mel Ferrer (Scaramouche)



UTMANARNA:
Barry Fitzgerald (The Quiet Man)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Janet Leigh (Scaramouche)



UTMANARNA:
Eleanor Parker (Scaramouche)

Slow

Titel: Slow
Genre: Drama/Romantik
Land: Litauen/Spanien/Sverige
År: 2023
Regi: Marija Kavtaradze
I rollerna: Greta Grineviciute, Kestutis Cicenas, Pijus Ganusauskas, Laima Akstinaite

Handling: Dansaren Elena och teckenspråkstolken Dovydas träffas och skapar ett starkt emotionellt band. Elena är en sexuell person som har relationer med olika män, medan Dovydas är asexuell. När deras relation växer och utvecklas behöver de skapa en ny form av intimitet tillsammans.

Omdöme: Två människor träffas och fattar tycke för varandra. Men de ser på förhållanden på helt olika sätt då de är vana vid att ha det på ett visst sätt. Elena (Greta Grineviciute) dansar vilket innebär att hon lär ut dans och även uppträder. Dovydas (Kestutis Cicenas) är teckenspråkstolk och träffar Elena när hon börjar ha dansklasser för döva.


©Totem Films

Elena är van vid att ha kortvariga förhållanden med män där det mest handlar om sex innan hon tröttnar och går vidare. Med Dovydas känns det genast annorlunda, som om hon känt honom en längre tid. När han berättar för henne att han är asexuell och inte är attraherad av någon, känner hon sig till en början nobbad. Men när hon får reda på att Dovydas gärna skulle vilja ha ett förhållande, ger hon det en chans.


©Totem Films

Ett något annorlunda förhållande synas vilket inte är helt fel. Det är egentligen det som gör att filmen åtminstone på förhand skiljer sig åt. Det får dock sägas att filmen inte gör något vidare jobb med att få en på kroken inledningsvis. Man brukar säga att en film ska fånga ens intresse under de första tio minuterna och här är det farligt nära att filmen stängs av.


©Totem Films

Vad som genomgående blir filmens problem, och som den även inleder med, är dansinslagen som tyvärr är som att se färg torka. Det är alldeles för många sådana sekvenser under filmens gång som inte tillför något. Det är synd då själva förhållandet funkar ganska bra. Titeln syftar på hur deras förhållande sakta utvecklas, men även att inte stressa med att gå till sängs och liknande.


©Totem Films

Frågan är vart det ska leda och om förhållandet är hållbart. Hon verkar vilja mer än vad han kan erbjuda henne. Kommer hon att kunna ändra på honom eller kommer hon acceptera hur han är och trivas med förhållandet de har? Bitvis är det småmysigt att följa deras relation, men till slut blir det lite väl upprepande, inte minst då dansinslagen alltså blir ett återkommande tema som inte funkar. Mestadels ok men saknar de magiska scenerna för att vara en film som sätter sig.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
2 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.3

Monkey Man

Titel: Monkey Man
Genre: Action/Thriller
Land: USA/Kanada/Singapore/Indien
År: 2024
Regi: Dev Patel
I rollerna: Dev Patel, Sharlto Copley, Pitobash, Sikandar Kher

Handling: En anonym ung man släpper lös en hämndkampanj mot de korrupta ledarna som mördade hans mor och som fortsätter att systematiskt göra de fattiga och maktlösa till offer.

Omdöme: En ung man, kallad för Monkey Man (Dev Patel) då han bär en apmask när han slåss i ringen, har inte kunnat släppa traumatiska händelser från sin uppväxt. Så pass att de format honom till den han är och nu när han växt upp är han redo för att utkräva sin hämnd. För att komma nära sina måltavlor fixar han så att han får ett jobb hos Queenie (Ashwini Kalsekar). Hon driver en restaurang och nattklubb som är en front för bordellverksamheten hon styr över.


©Universal Pictures

Monkey Man har bara hämnd i tankarna och inget verkar komma att stoppa honom. Men när hans plan att döda den korrupte polischefen Rana Singh (Sikandar Kher) inte lyckas, blir han en jagad man som måste ligga lågt och tänka om. Det blir en chans för Monkey Man att träna upp sig och komma tillbaka starkare och mer motiverad än någonsin.


©Universal Pictures

Det är inte svårt att dra paralleller till John Wick-filmerna då detta kan ses som en indisk motsvarighet. Dev Patel som Monkey Man är kanske inte lika bra som Keanu Reeves som John Wick, men det råder inget tvivel om att Dev Patel är högst motiverad. Förutom att spela huvudrollen har han regisserat, skrivit och producerat filmen. En regidebut som han inte sparat på krutet på, speciellt fysiskt då inspelningen lämnade honom med bruten hand, brutna tår, en axelskada och en ögoninflammation.


©Universal Pictures

Storyn är en ganska typisk hämndhistoria där vi får ta del av vad som ligger bakom via flashbacks. Det är inte bara en renodlad actionfilm där det blir actionscen på actionscen. Den försöker ge det hela lite tyngd och skapar på så vis en ganska stämningsfull hämndfilm. Man får även med korruptionen som riktas mot ett par utsatta grupper i landet, något som ger filmen lite av en politisk vinkel.


©Universal Pictures

En sak som gör att filmen hamnar i en liten svacka är när Monkey Man ska ligga lågt och tas in av en grupp som ger honom en fristad. Förvisso blir det en chans för honom att träna upp sig för att kunna fullborda sin hämnd, men det är lite si och så med tiden som spenderas med gruppen. Lite flummigt och att de sedan ska hjälpa honom i hans kamp känns väl så där.


©Universal Pictures

Vad som däremot funkar desto bättre är filmens utseende och foto som bjuder på gott om ögongodis. Det är något som absolut ger filmen lite mer klass än om det bara vore en renodlad actionfilm utan så mycket tanke bakom. Visst är det ibland mer yta än innehåll, men eftersom filmen gör ett tillräckligt bra jobb med att bygga upp bakgrunden till hämndmotivet, leder det till en oftast stämningsfull film värd entrépengen.


©Universal Pictures

Betygsmässigt hamnar det på mellan en stark trea och svag fyra. En film som har fler plus än minus och är genomgående välgjord. Gott om action utan att gå till överdrift så att man inte bryr sig. Oftast bra musik och snyggt, men ibland gör sig de indiska takterna påminda. Fast eftersom det är mer av det som funkar blir det en film som underhåller och oftast får till det under de två timmarna man följer Monkey Man och hans hämndresa.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2

The Great Escaper

Titel: The Great Escaper
Genre: Drama
Land: Storbritannien/Frankrike/Sverige
År: 2023
Regi: Oliver Parker
I rollerna: Michael Caine, Glenda Jackson, John Standing, Wolf Kahler

Handling: Bernard Jordan rymmer från sitt vårdhem för att delta i 70-årsjubileet av D-dagens landstigningar i Frankrike.

Omdöme: Bernard "Bernie" Jordan (Michael Caine) och hans fru Irene "Rene" Jordan (Glenda Jackson) är båda snart 90 år och bor på ålderdomshem. De träffades för över 70 år sedan innan Bernie var med i D-dagens landstigningar i Frankrike. Nu när det vankas 70-årsjubileum vill Bernie ta sig över till Frankrike för att delta i ceremonierna och hedra sina fallna vänner.


©Warner Bros.

Bernie bestämmer sig för att ge sig iväg på egen hand utan att berätta det för någon. Endast hans kära hustru vet om det hela, något som kommer sätta fart på de ansvariga och anställda på ålderdomshemmet. Så pass att nyheten sprids till media som gör reportage om den snart 90-årige krigsveteranen som rymt från vårdhemmet för att kunna delta i 70-årsjubileet.


©Warner Bros.

Det låter kanske inte så spännande eller lockande med att följa en gammal pensionär som ger sig ut på äventyr genom att rymma från ålderdomshemmet. Det hela bygger dock på verkliga händelser som blev omskrivna hemma i England och vi har två mycket duktiga skådespelare i de båda Oscarsvinnarna Michael Caine och Glenda Jackson. De hade kul nog spelat mot varandra i filmen The Romantic Englishwoman (1975) och återförenades alltså på denna film nästan 50 år senare i vad som skulle komma att bli deras sista film då Michael Caine gick i pension och Glenda Jackson dog innan filmen hade premiär.


©Warner Bros.

Själva historien om 90-åringen som klev ut genom dörren på ålderdomshemmet och försvann för att ta sig till Frankrike med färjan är i sig kanske inte så värst speciell. Men just att det är Michael Caine och följa Bernie på hans äventyr när han träffar på en annan krigsveteran i Arthur (John Standing) som han spenderar tid med och lär känna, blir lite småtrevligt får sägas. En John Standing som intressant nog spelade mot Michael Caine i The Eagle Has Landed (1976). De båda var vänner redan på 1950-talet och Caine lär ha gått med på att göra filmen om hans vän John Standing också rollsattes här.


©Warner Bros.

Minst lika viktig blir historien som följer Glenda Jackson på ålderdomshemmet och hur Rene tänker tillbaka på tiden då hon träffade Bernie som ung. En livslång kärlek som på ett fint sätt får ihop det med Bernies svåra minnen av landstigningen och förlusten av de som fick sätta livet till.


©Warner Bros.

Även om filmen som helhet kanske inte är mer än ok har den ändå gott om hjärta vilket gör att det blir sevärt. Själva rymningen från ålderdomshemmet och uppståndelsen kring detta i media är det minst intressanta med historien. Istället blir det den emotionella resan Bernie och Rene gått igenom och går igenom som är det som är av mest värde. Det och ett fint farväl av två stora brittiska skådespelare.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0