Dutch

Titel: Dutch / Driving Me Crazy / Styv i korken
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 1991
Regi: Peter Faiman
I rollerna: Ed O'Neill, Ethan Embry, JoBeth Williams, Christopher McDonald

Handling: Dutch skjutsar hem sin flickväns son från hans internatskola, utan att ana vad han egentligen gett sig in på.

Omdöme: Dutch (Ed O'Neill) är förälskad i Natalie (JoBeth Williams). Han är en hårt arbetande man medan hon lever gott på underhållet hon får från den rike ex-maken Reed (Christopher McDonald) som hon har sonen Doyle (Ethan Embry) med. Nu vankas det Thanksgiving och Doyle räknar med att spendera ledigheten från skolan hos sin far. Men pappa Reed får ändrade planer i sista stund då han behöver åka till Europa.


©Twentieth Century Fox

Doyle, som är en lillgammal pojke som går på internatskola, vill helst stanna där när han får reda på att han inte kan vara hos sin pappa. Mamma Natalie vill ha hem honom, men så enkelt blir det inte. Dutch anmäler sig frivilligt att hämta upp Doyle och köra hem honom till Chicago. Dagarna det tar att ta sig hem blir ett gyllene tillfälle för de båda att lära känna varandra. Problemet är att de avskyr varandra från första stund och Dutch kan inte ana vilken bortskämd unge Doyle är.


©Twentieth Century Fox

Dutch och Doyle ger sig ut på en road trip som blir en hjärnornas kamp mellan de två. Doyle är van vid att få som han vill och har lärt sig av sin far att se ner på alla som inte kommer från en välbärgad bakgrund. Dutch är hans raka motsats, så redan där hamnar de på kollisionskurs. Båda visar sig vara väldigt envisa vilket skapar gott om situationer där de jävlas med varandra och oftast skyr de inga medel för att vinna.


©Twentieth Century Fox

Intressant nog är filmen regisserad av australiensaren Peter Faiman vars enda andra långfilm var en viss Crocodile Dundee (1986). Manus av John Hughes som även producerade filmen. Det blir klart och tydligt att han varit inblandad i filmen med tanke på att den har flera likheter med favoriten Planes, Trains and Automobiles (1987), plus en del inslag från Home Alone (1990) på sina håll.


©Twentieth Century Fox

Det är definitivt inte lika bra som nämnda Planes, Trains and Automobiles (1987), men det kan man inte heller förvänta sig. Däremot är det lite samma stuk som gör att man absolut känner igen sig och skulle kunna kalla detta för en syskonfilm till den. Förutom humorn som oftast är liknande i flera scener, uppvisar filmen värme och hjärta ju längre in man kommer. Det är kanske något genomskinligt att det kommer bli på det viset med tanke på att John Hughes ligger bakom, men ingen självklarhet då han inte regisserat. Det är ett välkommet inslag som uppskattas och ofta saknas i många komedier.


©Twentieth Century Fox

Både Ed O'Neill och Ethan Embry funkar, även om det är lite vanskligt att ha en smått ond och otrevlig unge som man lätt kan störa sig på. Fast det är lite det som är poängen med filmen då man förstår att Dutch kanske kan få ordning på Doyle och få honom att ändra attityd. På sätt och vis kan man se det som hur John Candys karaktär påverkar Steve Martins karaktär i Planes, Trains and Automobiles (1987). Det blir även något av en läxa för Doyle att inte döma en bok efter omslaget. Dutch och andra helt vanliga människor är lika mycket värda och kan få honom att inse vad som är viktigt här i livet.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5