Twisted Nerve

Titel: Twisted Nerve
Genre: Drama/Thriller/Skräck
Land: Storbritannien
År: 1968
Regi: Roy Boulting
I rollerna: Hywel Bennett, Hayley Mills, Billie Whitelaw, Barry Foster

Handling: Martin är en ung man med stora problem. Hans mor behandlar honom som ett barn, hans styvfar gillar honom inte och han har en handikappade bror som bor på en institution. Han vänder sig inåt och skapar en annan personlighet, den 6-åriga Georgie. Som Georgie blir han vän med Susan Harper men vänskapen blir snart besatthet. När Susan börjar dra sig undan blir Georgie galen och går bärsärkagång. Han mördar de som kommer i hans väg och Susan är det nästa målet.

Omdöme: Detta är en film som nog först kom till min kännedom via Bernard Herrmanns visselmelodi som Quentin Tarantino använde i Kill Bill: Vol. 1 (2003). Brittiskt sunkigt sent 60-tal var föreställningen med denna film vilket varit huvudanledningen varför det tog så lång tid innan den sågs. Men tack vare Herrmans musik, ett bra manus och lite Psycho (1960)-vibbar, är det svårt att inte tänka på Alfred Hitchcock utan att det skulle kännas som ett försök till att efterlikna mästaren.


©Charter Film Productions

Martin (Hywel Bennett) är en 22-åring som har en äldre bror som bor på en institution eftersom han är mongoloid som de kallar det för. Om det är orsaken till varför Martin ibland uppträder som en mentalt efterbliven pojke och talar om sig själv i tredje person vid namn Georgie eller om han har en personlighetsklyvning är oklart till en början. En sak är dock säker och det är att Martin är en kalkylerande ung man som verkar kunna vara kapabel till otäcka saker.


©Charter Film Productions

Martin, som bor med sin beskyddande mor och sin rike styvfar som han avskyr, träffar en dag unga Susan Harper (Hayley Mills) som han genast blir betuttad av. Runt henne är han Georgie som mentalt är som ett litet barn, något hon finner gulligt och harmlöst. Men när Martin letar upp henne på biblioteket där hon jobbar extra under tiden som hon studerar, kommer hon aldrig bli av med honom igen. Han dyker senare upp hemma hos Susan och hennes mor Joan (Billie Whitelaw) som hyr ut rum till betalande gäster.


©Charter Film Productions

Det står snart klart att Martin är en manipulativ psykopat som har en djävulsk plan som han satt igång. Susan och hennes mamma Joan blir smått förtjusta i Georgie som de liksom får moderkänslor för. En av de inneboende gästerna, Gerry (Barry Foster), är inte lika förtjust i Georgie då han inte gillar att ynglingen får all uppmärksamhet av hushållets kvinnor. Han får dock akta sig då Martin inte kommer sky undan våld om han blir ställd mot väggen.


©Charter Film Productions

Filmen blev kontroversiell när den kom eftersom den tog upp mongolism och menade att det fanns en möjlighet till psykopatiskt beteende i släkten. Kanske fanns det grund för denna kritik, men det är trots allt film vi pratar om och då får man inte vara alltför känslig och ta det för vad det är. Eftersom det är Martin som är psykopaten och inte hans bror som hålls på en institution, känns premissen trovärdig så som den är.


©Charter Film Productions

Lite av en positiv överraskning får sägas, även om förhoppningarna var att det skulle kunna vara något av värde. Det är helhetsupplevelsen som gör att filmen funkar så pass väl som den gör. Speltiden letar sig upp mot två timmars-sträcket men eftersom manuset är så pass genomarbetat finns inte många svackor. Detta trots att filmen inte har så många spänningsögonblick som man kanske skulle kunna tro. Den bygger snarare upp en bra atmosfär där man bara väntar på att det ska slå slint för Martin.


©Charter Film Productions

Hywel Bennett i huvudrollen spelar rollen bra som Martin/Georgie. Vad som också är bra är att det inte bara är antingen eller med honom då karaktären nästan kan hamna i ett mellanläge där man inte vet vem vi har att göra med för tillfället. Hayley Mills spelar mest en glatt ovetandes blondin. Inte korkad, men något naiv och ögongodis för Martin. Då gillar jag Billie Whitelaw i rollen som Joan mer då hon får fram lite mer djup i karaktären. Sen får man inte glömma Barry Foster som inneboende Gerry som är stor i mun. Alfred Hitchcock kom för övrigt att använda både Barry Foster och Billie Whitelaw i sin film Frenzy (1972) då han uppenbarligen lär ha gillat dem i denna och det kan man förstå.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.0