In & Out

Titel: In & Out / Ute eller inte
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1997
Regi: Frank Oz
I rollerna: Kevin Kline, Joan Cusack, Tom Selleck, Matt Dillon, Wilford Brimley, Debbie Reynolds, Dan Hedaya

Handling: Engelskläraren Howard Brackett ska äntligen gifta sig. Han är en tystlåten, intelligent man och älskad av alla i Greenleaf, staden i Indiana där han bor. Men när en f.d. elev under sitt tacktal på Oscarsgalan tackar sin lärare och fäller en kommentar som ifrågasätter Howards sexuella läggning, vänds hans liv upp och ner.

Omdöme: Howard Brackett (Kevin Kline) är lärare i engelsk litteratur och omtyckt av de flesta i det lilla samhället Greenleaf, Indiana. Han är på väg att gifta sig med Emily Montgomery (Joan Cusack), som är en lärarkollega på samma skola, efter att de varit ihop i tre år.


©Paramount Pictures

När folk frågar varför det tagit så lång tid att göra slag i saken svarar han lite skämtsamt att han lovade sig själv att aldrig gifta sig förrän hans tidigare student Cameron Drake (Matt Dillon) blev Oscarsnominerad. Nu när han blivit Oscarsnominerad tänker Howard äntligen gifta sig med sin Emily.


©Paramount Pictures

Cameron Drake går och vinner en Oscar för bästa manliga huvudroll där han spelar en homosexuell soldat. Under sitt tacktal avslutar han från det blå med att tacka Howard Brackett, läraren hemma i Greenleaf, Indiana. Han slutar dock inte där. Han lägger till att Howard är homosexuell. Detta vänder inte bara upp och ner på Howards liv utan även hela samhället. Howard blir en mediesensation där populära nyhetsreportern Peter Malloy (Tom Selleck) inte är sen med att leta upp Howard för att göra ett exklusivt reportage om honom i en veckas tid som sträcker sig över det stundande bröllopet.


©Paramount Pictures

Regi av Frank Oz som tidigare hade gjort filmer som Dirty Rotten Scoundrels (1988), What About Bob? (1991) och Housesitter (1992). Denna kändes inte till på förhand, men varför inte ta sig en titt? Trots allt med bl.a. Kevin Kline och Tom Selleck som brukar uppskattas och en lättsam komedi är aldrig fel.


©Paramount Pictures

Det inleder småtrevligt och blir ganska roligt när Howard förbereder sig för bröllopet och när hela staden följer Oscarsgalan med deras egna Cameron Drake i blickfånget. Efter att Howards sexuella läggning ifrågasatts, måste han försöka övertyga alla om att han är vem han alltid varit och att han är en manlig man, trots att han gillar allt med Barbra Streisand, något som blir en rolig återkommande grej.


©Paramount Pictures

Även om filmen har sina roliga ögonblick tappar den under filmens gång. En intressant iakttagelse blir att även om Kevin Kline är en duktig skådespelare och även visat att han kan bemästra komiska roller, känns han inte helt rätt i rollen. Istället ser jag Steve Martin som perfekt för rollen, inte minst då han hade ett så lyckat samarbete med Frank Oz på Dirty Rotten Scoundrels (1988). Det är givetvis inte en garanti för att han skulle funka bättre än Kevin Kline här, men flera saker med rollen känns perfekta för Steve Martin. Dock tveksamt om han hade lyckats höja filmen till något mer då den till slut släpar fötterna efter sig lite för mycket.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.4

Heartbreaker

Titel: L'arnacoeur / Heartbreaker
Genre: Komedi/Romantik
Land: Frankrike
År: 2010
Regi: Pascal Chaumeil
I rollerna: Romain Duris, Vanessa Paradis, Julie Ferrier, François Damiens

Handling: Alex, hans syster och svåger ägnar sig åt att bryta upp förhållanden. De hyrs in av en rik man för att bryta upp hans dotters stundande bröllop. Enda problemet är att de bara har en vecka på sig.

Omdöme: Denna film blev en stor succé hemma i Frankrike och man kan till stor del förstå varför. Vi följer Alex (Romain Duris) som tillsammans med sin syster Mélanie (Julie Ferrier) och hennes make Marc (François Damiens) anlitas att bryta upp förhållanden. I tio år har de varit verksamma och alltid lyckats med sina uppdrag. Uppdrag som de antar för pengarnas skull så klart, men även för att hjälpa kvinnor som är i förhållanden de borde bryta sig loss från för att bli lyckliga.


©Universal Pictures

Alex är den som sätter in stöten medan systern och svågern snarare jobbar bakom kulisserna med att plocka fram bakgrundsinformation, sköter den tekniska biten med övervakningskameror, mikrofoner osv. plus som support ifall Alex behöver hjälp. Alex är övertygad om att han kan få vilken kvinna som helst att falla för hans charm (och med diverse tricks han och teamet tar till). Han har trots allt lyckats i tio års tid.


©Universal Pictures

Det senaste uppdraget visar sig dock bli det svåraste hittills. Dels pressas Alex av några lånehajar han är skyldig pengar, dels är paret som han ska bryta upp till synes väldigt lyckliga och dels ska bröllopet äga rum inom kort. Till en början säger han nej då tiden är för knapp, men då lånehajarna pressar honom extra mycket går han med på uppdraget mot att få extra betalt vilket han kan betala av skulderna med.


©Universal Pictures

Ett återkommande inslag som visar sig vara lyckat är referenserna till Dirty Dancing (1987). Juliette (Vanessa Paradis), som är kvinnan Alex ska charma, visar sig älska filmen vilket kommer fram i researchen teamet gör på henne. Detta är något Alex kan ha nytta av vilket gör att han studerar filmen och inte minst danssekvenserna för att lära sig hur Patrick Swayze dansar och rör på sig. Det blir klart kul i förberedelserna och sedan passande när det väl kommer till användning längre fram.


©Universal Pictures

Som sagt var filmen en succé i Frankrike och när man ser filmen finns det flera saker den gör bra. Skulle vilja säga att filmen är mer lyckad som komedi än som en romantisk film, men det finns flera scener där det blir en kombination av de två, något som talar för en lyckad romantisk komedi.


©Universal Pictures

Det blir gott om skratt filmen igenom som de tre i teamet står för. Och trots att det ofta blir lite overkligt och nästan överdrivet, får man ta det med en nypa salt. Det är liksom en sådan film. Många gånger kan det bli misslyckat men här gör det absolut ingenting eftersom det inbringar skratt, roliga situationer och en mysighetsfaktor som uppskattas. Man får helt enkelt en trevlig filmstund, precis som man önskar sig av en sån här film.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.7

Hyena

Titel: Hyena
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Storbritannien
År: 2014
Regi: Gerard Johnson
I rollerna: Peter Ferdinando, Stephen Graham, Richard Dormer, MyAnna Buring, Neil Maskell

Handling: En hänsynslös London-polis under täckmantel försöker rädda en ung albansk kvinna såld in i sexslaveri.

Omdöme: Fyra narkotikaspanare i London jobbar tillsammans med att göra diverse tillslag mot narkotikaverksamheten i staden. De är duktiga på vad de gör, får oftast resultat och sätter dit de kriminella. De är dock allt annat än genomärliga poliser då de gärna plockar åt sig av både pengar och droger från tillslagen. De festar ofta och det känns bara som en tidsfråga innan bubblan spricker. De har dock fått ganska fria tyglar av deras chef så länge resultaten är bra.


©Film4/Number 9 Films

En av de fyra narkotikaspanarna är Michael (Peter Ferdinando) som visar sig ha investerat pengar hos en turk för att ta del av en drogleverans. När turken blir brutalt mördad mitt framför ögonen på honom av ett par albaner som vill ta över drogleveransen, blir det starten på en desperat tid för Michael. Han måste nu försöka söka upp albanerna och vinna deras förtroende för att kunna ta del av kakan.


©Film4/Number 9 Films

Under tiden som Michael blir inblandad med albanerna börjar han få internutredaren Nick Taylor (Richard Dormer) efter sig som misstänker de fyra narkotikapoliserna för bl.a. korruption. För att ligga lågt ett tag har Michaels chef gått med på att låna ut Michael till en specialenhet som satts ihop av en f.d. kollega till honom, nämligen David Knight (Stephen Graham). Han är ansvarig för den organiserade brottsligheten i Europa och deras mål är nu att sätta dit albanerna. Samma albaner som Michael gör affärer med...


©Film4/Number 9 Films

En brittisk film utan stornamnen men trots allt med ett par ansikten som känns igen. En film som på ett bra sätt bygger upp en realistisk och avskalad inblick i narkotikapolisernas arbete under täckmantel. Ett hårt arbete som tär på individerna och i detta fall har de sjunkit till en nivå där de inte är mycket bättre än brottslingarna de sätter dit.


©Film4/Number 9 Films

Får sägas att detta uppskattas. Det är nog inte en film för alla men för egen del går det hem. Det blir lite som en blandning mellan Pusher (1996) och dess uppföljare samt Bad Lieutenant (1992). Det är ofta den typen av miljöer Michael vistas i när han försöker balansera sitt jobb som narkotikapolis och blir alltmer desperat i sitt kriminella beteende. När man tänker efter är filmen mer lik en fransk polisfilm än brittisk.


©Film4/Number 9 Films

Det verkar som filmen delar folk i två läger. Personligen känns den något underskattad och bortglömd då jag inte kände till den sedan tidigare. Å andra sidan vann den ett par priser på olika filmfestivaler och har hyllats av en del, bl.a. Nicolas Winding Refn som ju gjorde Pusher-trilogin och Drive (2011).


©Film4/Number 9 Films

Gillar stämningen, musiken (som regissörens bror står för), Peter Ferdinando är duktig i huvudrollen och handlingen flyter på naturligt när vi följer Michael. Det är inget mysterium eller en deckare vi har att göra med utan snarare en klassisk polisfilm som har lite av den gammaldags stilen man oftare såg runt 70-talet. Givetvis en smaksak om man uppskattar det men detta var en positiv överraskning.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.2

(500) Days of Summer

Titel: (500) Days of Summer
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 2009
Regi: Marc Webb
I rollerna: Joseph Gordon-Levitt, Zooey Deschanel, Matthew Gray Gubler, Chloë Grace Moretz

Handling: Tom, en hopplös romantiker, blir förkrossad när hans flickvän Summer gör slut. För att förstå vad som gick fel tänker han tillbaka till olika perioder under deras 500 dagar tillsammans men slutsatsen blir inte alls den han väntat sig.

Omdöme: Detta är historien om Tom (Joseph Gordon-Levitt) och Summer (Zooey Deschanel) och de 500 dagarna då Summer är en del av Toms liv. Tom, som en gång i tiden var en aspirerande arkitekt, har fått nöja sig med att jobba med att skriva gratulationskort. Nu har han jobbat där ett par år när han en dag får syn på Summer som börjat som assistent till företagets VD. Då Tom får reda på att de till stor del delar samma musiksmak, känner han att hon är tjejen han väntat på.


©Searchlight Pictures

Tom, som är något av en hopplös romantiker, kommer sakta men säkert närmare Summer som dock gör det klart för honom att hon inte är ute efter en vanlig relation. De bestämmer sig för att ta det som det kommer, men visst är det en relation som blommar. Det är åtminstone vad Tom känner. Men när han blickar tillbaka på tiden med Summer är frågan om det någonsin kunde bli något mer än på Summers villkor.


©Searchlight Pictures

Långfilmsdebut av musikvideoregissören Marc Webb där man hoppar friskt mellan de 500 dagarna som vi följer Tom och Summers relation. Tom slängs mellan hopp och förtvivlan när vi hoppar i de 500 dagarna. Summer är mer balanserad, även om hon visar tydliga tecken på att relationen kanske inte är i den bästa fasen under dagarna som letar sig upp mot 500.


©Searchlight Pictures

När filmen sågs en gång i tiden när den kom ut var det en film som uppskattades men kanske inte fullt ut. Får lite samma känsla inledningsvis då det konstanta hoppandet fram och tillbaka mellan dagarna gör att det känns lite fragmenterat och inte har ett riktigt flyt. Hade velat ha lite mer struktur helt enkelt. Men det får sägas att det stabiliseras och funkar bättre ju längre in man kommer. Den okonventionella berättarstilen får till slut till det, även om det alltså tar ett tag innan ger önskad effekt.


©Searchlight Pictures

Något som är klart lyckat är musiken, inte minst låtvalen som prickar rätt mest hela tiden. Det är genomtänkta och inspirerade val där många scener känns skrivna runt låtarna och inte tvärtom. Det må inte vara det absolut bästa soundtracket men låtarna förmedlar känslorna och karaktärernas tillstånd och relation på ett slående sätt.


©Searchlight Pictures

En romantisk komedi som redan från början gör det klart att det är en film om kärlek, men att det inte är en kärlekshistoria. Skulle nog ändå säga att det hamnar någonstans mittemellan. Det är en romans som inte slutar väl men ändå har ett lyckligt slut. Och det får sägas att filmen till slut vinner över mig mer än vad den gjorde när den sågs första gången. Genomgående bra musik, småmysig, ibland känslosam, smårolig och duktiga Joseph Gordon-Levitt och Zooey Deschanel funkar klart bra ihop.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.7

Raw Courage

Titel: Courage / Raw Courage / Ökenjakten
Genre: Thriller
Land: USA
År: 1984
Regi: Robert L. Rosen
I rollerna: Ronny Cox, Tim Maier, Art Hindle, M. Emmet Walsh, Lois Chiles

Handling: Ett par vänner tänker spendera helgen med att springa ett tufft maratonlopp genom öknen. En militant grupp som har övning i området saboterar loppet och tillfångatar de tre vännerna för att skrämma dem lite. De släpps snart och tror de är säkra, men då startar militärernas verkliga övning.

Omdöme: Pete (Ronny Cox) som är en medelålders familjefar, Roger (Art Hindle) som är en ungkarl som har ihop det med Ruth (Lois Chiles) och Craig (Tim Maier) som är en 22-åring som bor hemma hos sin far, har bestämt sig för att ge sig ut och springa en helg. Tanken är att de tillsammans ska springa över 100 km genom Arizona-öknen. Roger har planerat rutten, var vattenhålen befinner sig och var slutdestinationen ska vara där familj och vänner kommer vänta på dem.


©Scorpion Releasing

Löpningen går hyfsat bra även om det varma vädret gör att de kommer få kämpa ordentligt. Från ingenstans dyker plötsligt ett gäng militanter upp som kommer göra livet surt för de tre löparna. Ledda av överste Crouse (M. Emmet Walsh) har de kommit från Denver för att ha övning i området över helgen. Det ena leder till det andra och snart ser sig de tre vännerna jagade genom Arizona-öknen. Det blir en kamp för överlevnad på liv och död utan en chans att kalla på hjälp.


©Scorpion Releasing

En liten, okänd film som intressant nog är skriven av Ronny Cox och hans fru. Han har även varit med och producerat filmen som uppenbarligen var ett passionsprojekt för honom. En Ronny Cox som främst känns igen från filmerna Deliverance (1972), Beverly Hills Cop (1984) och RoboCop (1987). Kul nog tänker jag lite på Deliverance (1972) där ett par vänner också hamnar i stora bekymmer och blir jagade, även om den mestadels utspelar sig längs en flod och är en klart bättre film.


©Scorpion Releasing

Till en början är man lite oklar över vad de tre vännerna ska ställa upp i. Är det en tävling eller endast en lång, extrem löprunda? Hur känner de tre varandra? Detta och en del annat förklaras inte. Längre in när militantgruppen dyker upp känns det inte särskilt övertygande får man säga. Men de visar sig alltså ha en övning i området och släpper dem snart, tror man. Det är nu det blir tätare när de tre vännerna ser sig jagade.


©Scorpion Releasing

Jakten genom Arizona-öknen blir på sina håll ganska intensiv och tät. Insatserna ökar allt eftersom och vännerna kan inte alls vara säkra på om de kommer ta sig ut från det hela med livet i behåll. En sak som tyvärr inte hjälper att höja stämningen är den elektroniska musiken som mestadels är undermålig. Ibland får den till det klart bättre men överlag är den något svag. I efterhand kan man läsa sig till att Oscarsvinnaren Jerry Goldsmith var påtänkt som kompositör, men budgeten räckte inte till. Ronny Cox sa att detta var det han ångrade mest då han inte var nöjd med musiken som användes i filmen.

2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.3

7500

Titel: 7500
Genre: Drama/Thriller
Land: Tyskland/Österrike/USA/Frankrike
År: 2019
Regi: Patrick Vollrath
I rollerna: Joseph Gordon-Levitt, Omid Memar, Aylin Tezel, Carlo Kitzlinger

Handling: När terrorister försöker ta kontroll över ett flyg mellan Berlin och Paris, kämpar en pilot för att rädda livet på passagerarna och besättningen samtidigt som han skapar en överraskande förbindelse med en av kaparna.

Omdöme: Tobias Ellis (Joseph Gordon-Levitt) är en ung pilot som tillsammans med sin mer erfarne kollega Michael Lutzmann (Carlo Kitzlinger) ska flyga från Berlin till Paris. På flyget har Tobias sin sambo, flygvärdinnan Gökce (Aylin Tezel) som han lever med i Tyskland. Förberedelserna och flygturen går till en början utan problem men vad ingen kunnat ana är att ett par terrorister planerar att kapa planet när det befinner sig i luften.


©Amazon Studios

I den kaosartade situationen som uppstår mitt under flygturen måste Tobias försöka behålla lugnet och kontrollen över planet. Cockpiten är fortet som inte får penetreras, vilket blir lättare sagt än gjort då attacken kommer överraskande och en av kaparna lyckas ta sig in och skada de båda piloterna. Nu gäller det för Tobias att försöka landa planet i säkerhet på närmaste flygplats innan kapningen är ett faktum och flera människors liv står på spel.


©Amazon Studios

En långfilmsdebut av Patrick Vollrath som hade gjort en Oscarsnominerad kortfilm ett par år tidigare. Det visar sig vara en väldigt verklighetstrogen film som på ett detaljerat sätt visar upp allt från piloternas synvinkel. Det betyder att vi helt och hållet befinner oss i cockpiten. Det gör även att det blir en påtagligt klaustrofobisk känsla när kaparna försöker ta sig in och Tobias gör allt i sin makt för att hålla kaparna borta.


©Amazon Studios

Joseph Gordon-Levitt är klart bra i huvudrollen som den lugne piloten som pressas till det yttersta. Det är många gånger scenerna står och faller med hans prestation och det finns inte några tillfällen där det känns fel. Naturligt och känslomässigt på ett sätt som får en att bry sig hur det ska gå för honom.


©Amazon Studios

Filmen visar sig vara bättre och mer intensiv än väntat. Detta är nämligen ingen Hollywood-film utan främst en tysk-österrikisk film som trycker på att vara så realistisk som möjligt. Man har t.ex. filmat inne i ett riktigt plan och inte i en studio eller liknande. Men det är framförallt händelseförloppet som hela tiden känns äkta och låter tittaren bli indragen i den känslomässiga kapningen.


©Amazon Studios

Skulle nog vilja säga att filmen är en av de mer lyckade filmerna vad gäller flygplanskapningar vid sidan av Paul Greengrass-regisserade United 93 (2006). Speciellt filmens första timme är intensiv och nervig. Sista halvtimmen tar den kanske ett steg tillbaka vad gäller nivån överlag då det lugnar ner sig en aning. Men det är fortfarande realistiskt och spännande ända till slutet. Bättre än väntat, speciellt om man inte förväntar sig eller önskar sig Hollywood-action.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.3

Movies-Noir Oscars - 1959

1959 ser många starka utmanare, men en riktig favoritfilm är trots allt ohotad som bästa film. Även två väldigt bra internationella filmer och en rad bra rollprestationer detta år.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
Anatomy of a Murder
Ballad of a Soldier
Ben-Hur
Die Brücke
Odds Against Tomorrow
Our Man in Havana
Rio Bravo
Some Like It Hot




BÄSTA FILM:
North by Northwest







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
Die Brücke (Västtyskland)



UTMANARNA:
Ballad of a Soldier (Sovjetunionen)





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
James Stewart (Anatomy of a Murder)



UTMANARNA:
Charlton Heston (Ben-Hur)
Cary Grant (North by Northwest)
Robert Ryan (Odds Against Tomorrow)
Alec Guinness (Our Man in Havana)
Rock Hudson (Pillow Talk)
John Wayne (Rio Bravo)
Tony Curtis (Some Like It Hot)
Jack Lemmon (Some Like It Hot)
Paul Newman (The Young Philadelphians)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Audrey Hepburn (The Nun's Story)



UTMANARNA:
Eva Marie Saint (North by Northwest)
Doris Day (Pillow Talk)
Marilyn Monroe (Some Like It Hot)
Barbara Rush (The Young Philadelphians)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
George C. Scott (Anatomy of a Murder)



UTMANARNA:
Martin Landau (North by Northwest)
James Mason (North by Northwest)
Walter Brennan (Rio Bravo)
Dean Martin (Rio Bravo)
Robert Vaughn (The Young Philadelphians)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Angie Dickinson (Rio Bravo)



UTMANARNA:
Thelma Ritter (Pillow Talk)