Brats

Titel: Brats
Genre: Dokumentär
Land: USA
År: 2024
Regi: Andrew McCarthy

Handling: Brats fokuserar på 1980-talsfilmer med "Brat Pack" och deras djupgående inverkan på de unga stjärnornas liv.

Omdöme: Runt mitten av 1980-talet skrevs en tidningsartikel med titeln "Brat Pack". Journalisten hade träffat och umgåtts med bl.a. Emilio Estevez och beskrev honom och en grupp unga skådespelare som blivit omåttligt populära med ungdomsfilmer. Artikeln blev omtalad och gav blandad effekt. Å ena sidan fick det uppståndelse kring filmerna. Å andra sidan kände gruppen skådespelare som påverkades av stämpeln att de var satta i ett fack.


©Neon/Hulu

"Brat Pack" skulle bli en synonym med denna grupp unga skådespelare där förutom Emilio Estevez även Andrew McCarthy, Rob Lowe, Judd Nelson, Demi Moore, Ally Sheedy, Molly Ringwald och ett par andra ofta nämndes.


©Neon/Hulu

Andrew McCarthy, som skrev en bok om ämnet, valde att göra en dokumentär om "Brat Pack" nästan 40 år senare. Främst för att han aldrig riktigt kunnat gå vidare då stämpeln alltid levt med honom och satte honom i ett fack. Han kände att det påverkade hans karriär på ett mestadels negativt sätt då han inte blev erbjuden andra typer av roller. Han var nyfiken vad de övriga skådespelarna med denna stämpel kände eftersom han inte hade träffat de flesta på 30 år.


©Neon/Hulu

Dokumentären agerar i princip som en 90 minuters terapi. Andrew McCarthy kontaktar de gamla "Brat Pack"-stjärnorna och ger sig ut på besök kors och tvärs över landet. Även om det är kul att se klipp från filmerna och höra dem prata om sina upplevelser och en del saker som skedde bakom kameran, blir det lite enformigt efter ett tag. Det känns mer som ett personligt projekt än för tittaren eller fansen. Förvisso har ingen av de som var med i "Brat Pack" varit personliga favoriter, men då de ofta tar upp John Hughes och hans filmer, inte minst The Breakfast Club (1985), blir det trots allt lite småtrevligt.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7

Schock

Titel: Schock
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Tyskland
År: 2023
Regi: Daniel Rakete Siegel, Denis Moschitto
I rollerna: Denis Moschitto, Fahri Yardim, Aenne Schwarz, Anke Engelke

Handling: Bruno, en före detta läkare, behandlar i hemlighet brottslingar medan han hamnar mellan rivaliserande gäng, ena lett av hans svåger. Hans engagemang med en leukemipatient sätter honom i fara när han navigerar genom den kriminella undre världen.

Omdöme: En liten tysk film som följer Bruno (Denis Moschitto), en f.d. läkare som numera jobbar som en slags jourläkare för brottslingar och andra som inte kan eller vill ta sig till sjukhuset. Han rör sig därför oftast i kriminella miljöer, men han får bra betalt och sköter sitt. Det viktigaste för honom är att ge sina patienter bra sjukvård.


©Filmwelt

Samtidigt som han blir kontaktad av en advokat till en sjuk äldre italiensk man som behöver en serie transfusioner, får han annat att stå i. Giuli (Fahri Yardim), en kriminell som är pojkvän till Brunos syster Laura (Aenne Schwarz), blir skottskadad och behöver Brunos vård. Bruno hamnar nu mellan flera rivaliserande gäng samtidigt som han desperat försöker få tag i rätt medicin vilket är lättare sagt än gjort på svarta marknaden.


©Filmwelt

Filmmakarna har sagt att Pusher-trilogin var en inspirationskälla, även en film som Uncut Gems (2019) har nämnts. Och ja, dessa filmer kan man absolut nämna då det finns vissa likheter i kretsarna man vistas i och stilen. Men en annan film som nog är ännu mer passande att jämföra med är danska Underverden / Darkland (2017). I båda fallen en läkare som hamnar i den kriminella undre världen, även om de har lite olika agendor, åtminstone till en början.


©Filmwelt

Tycker detta blir en sevärd liten film som definitivt inte gör bort sig. Bruno är en tillsynes lugn man som sköter sig och håller sig för sig själv. Hans förflutna är lite av ett mysterium även om det under historiens gång kommer fram en del detaljer som gör att man kan tyda sig till vad som kan ha hänt. Längre in når han en gräns då bägaren rinner över och han inte längre har något att förlora.


©Filmwelt

Skulle det vara något som gör att filmen inte riktigt lyckas ta sig upp på nästa nivå så är det att den under de mer actionfyllda scenerna kanske saknar lite spets. Den är helt enkelt inte så hårdslående som den hade kunnat vara på sina håll, även om den gör sitt jobb. Hade bara kunnat bli ännu starkare. Men det funkar trots allt bra som det är och det är oftast en stämningsfull liten film där man vill se hur det ska gå.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.3

Movies-Noir Oscars - 1961

1961 har ett gäng bra filmer så det är inte helt lätt att välja ut en bästa film. Bästa internationella film är dock desto enklare. Flera bra manliga roller att välja bland.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
Blast of Silence
The Guns of Navarone
The Hustler
The Innocents
One, Two, Three
Taste of Fear




BÄSTA FILM:
Judgment at Nuremberg







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
Divorzio all'italiana / Divorce Italian Style (Italien)



UTMANARNA:
-





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
James Cagney (One, Two, Three)



UTMANARNA:
Peter Cushing (Cash on Demand)
Marcello Mastroianni (Divorzio all'italiana / Divorce Italian Style)
Gregory Peck (The Guns of Navarone)
Paul Newman (The Hustler)
Spencer Tracy (Judgment at Nuremberg)
Kirk Douglas (Town Without Pity)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Deborah Kerr (The Innocents)



UTMANARNA:
Audrey Hepburn (Breakfast at Tiffany's)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Montgomery Clift (Judgment at Nuremberg)



UTMANARNA:
André Morell (Cash on Demand)
David Niven (The Guns of Navarone)
Jackie Gleason (The Hustler)
George C. Scott (The Hustler)
Maximilian Schell (Judgment at Nuremberg)
Richard Widmark (Judgment at Nuremberg)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Shirley MacLaine (The Children's Hour)



UTMANARNA:
-

The Quiet Earth

Titel: The Quiet Earth / Den tysta jorden
Genre: Drama/Mysterium/Sci-Fi
Land: Nya Zeeland
År: 1985
Regi: Geoff Murphy
I rollerna: Bruno Lawrence, Alison Routledge, Pete Smith

Handling: En man vaknar och finner att han är ensam kvar i världen. Nästan ensam i alla fall...

Omdöme: Solen har gått upp och det är varmt. En naken man, Zac Hobson (Bruno Lawrence), vaknar upp kl. 6.12 i sin säng av något konstigt. Han ger sig iväg till jobbet men på vägen märker han att det är väldigt folktomt. Så pass att han inte träffar på en enda människa, inte ens på bensinmacken. På vägarna är bilar övergivna och inte en endaste människa syns till. Har alla människor plötsligt försvunnit?


©Mirage Films

Zac tar sig till faciliteten där han jobbar. Han är en forskare som visar sig vara något av ett galet geni. Han misstänker vad som hänt då han jobbade på något som kallades för "Project Flashlight". Efter att ha konstaterat att han verkar vara den sista människan på Jorden, tar han det med ro. Nu får han äntligen en möjlighet att göra sakerna han alltid drömt om, inklusive att utnämna sig själv till Jordens president.


©Mirage Films

En film som länge känts till och som anses vara något av en kultfilm och klassiker inom sci-fi genren. En liten film från Nya Zeeland som ger en hel del att fundera över när den drar igång. Frågor som vad har hänt, vem är han, varför är han den enda överlevande, vad ska han ta sig till osv.


©Mirage Films

När Zac insett att han är ensam tar det inte lång tid för honom att testa på olika saker för att få dagarna att gå. Han verkar vara tillfreds med att vara ensam och göra vad han känner för. Tyvärr försämras hans sinnestillstånd på bara några dagar. Nu kan man bara föreställa sig hur man själv skulle reagera om man hamnade i en sådan situation. Det skulle kanske tära på psyket snabbare än man kan tro. Men i det här fallet verkar det som Zac njuter av situationen och snarare ser sin chans att bryta sig loss från kedjorna som tidigare begränsat honom.


©Mirage Films

Efter att Zac fått leka av sig ett tag och filmen tappat, blir det tack och lov bättre när han får oväntat besök. Nu kan historien gå in i nästa fas. Det ger även Zac en chans att ta sig i kragen och agera civiliserat igen, något filmen vinner på. Vi börjar också få en del svar på vad som hänt då Zac delar med sig av sina teorier, även om en del fortfarande lämnas öppet för tolkning.


©Mirage Films

Tycker det är en bra idé (bygger på en bok) och det är en oftast genomtänkt film vad gäller filmens look och en del teorier. Bitvis har den dock svårt att hålla sig i styr när den svävar iväg på sina håll. Helt enkelt något ojämn även om den aldrig förlorar ens intresse. Ibland kommer sovjetiska Stalker (1979) upp i tankarna med den lite kusliga stämningen som byggs upp med omgivningarna och fotot. Överlag är den helt klart värd en titt.


©Mirage Films

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7

Bird on a Wire

Titel: Bird on a Wire / Lovligt byte
Genre: Action/Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 1990
Regi: John Badham
I rollerna: Mel Gibson, Goldie Hawn, David Carradine, Bill Duke, Stephen Tobolowsky

Handling: Rick Jarmin vittnar mot ett knarksyndikat och får FBI:s hjälp att byta identitet. Hans identitet röjs och han söker då skydd hos sin före detta flickvän, Marianne Graves.

Omdöme: Regissören John Badham hade gjort filmer av lite blandad kvalité men oftast framgångsrika på ett eller annat sätt, däribland WarGames (1983) och Stakeout (1987). Denna film blev en kassasuccé då den på en $20m budget spelade in upp emot $140m. Däremot har dess rykte inte varit det bästa, minst sagt ljummet i bästa fall.


©Universal Pictures

Rick Jarmin (Mel Gibson) är med i FBI:s vittnesprogram och jobbar som bilmekaniker under en annan identitet. En dag får macken med den tillhörande bilverkstaden besök av Marianne Graves (Goldie Hawn) som känner igen Rick. Hon är nämligen en gammal flamma till honom som trodde han dog för 15 år sedan.


©Universal Pictures

Samtidigt som Rick och Marianne återbekantar sig med varandra, dyker två män från hans förflutna upp. Sorensen (David Carradine) och Diggs (Bill Duke) var korrupta f.d. federala narkotikaagenter som Rick vittnade mot. Nu har de lokaliserat Rick som desperat försöker få FBI att ge honom en ny identitet och förflytta honom till en ny plats. Rick och Marianne ser sig jagade och endast en man kan hjälpa Rick. Frågan är om de hinner ta sig till honom innan Sorensen och Diggs hinner ikapp dem.


©Universal Pictures

När filmen sågs en gång i tiden uppskattades den lite mer än väntat. Lågt ställde förväntningar i kombination med att filmen gav lite lättsam underhållning för stunden gjorde sitt trick. Eftersom ingenting koms ihåg kändes det som en bra kandidat att se om som sommarfilm. Förvisso känns inget igen från filmen men tyvärr visar den sig inte vara på någon vidare nivå.


©Universal Pictures

Mel Gibson och Goldie Hawn funkar bra ihop och de var en stor anledning till varför filmen blev en sådan kassasuccé när den kom. Från början var det tänkt att Kurt Russell skulle spela mot Goldie Hawn, de var ju redan ett par på den tiden. Men då Kurt Russell var bunden till inspelningen av Tango & Cash (1989), rekommenderade han Mel Gibson som han hade spelat mot i Tequila Sunrise (1988).


©Universal Pictures

Filmen funkar någorlunda väl som den actionkomedi det är. Rick och Marianne hamnar i diverse trångmål och Marianne tror Rick ljuger om att han är med i vittnesprogrammet. Istället misstänker hon att han är eftersökt för något annat och borde lämna över sig själv för att reda ut det hela. Hon inser helt enkelt inte allvaret i situationen fullt ut.


©Universal Pictures

Till slut faller filmen på att den är för lång med tanke på materialet man har och även för att slutuppgörelsen på ett inomhus-zoo är alldeles för utdraget. Det blir inte särskilt spännande eller roligt när man når slutdestinationen. Filmmakarna tyckte det var en utmärkt idé att försätta slutuppgörelsen till ett inomhus-zoo, något som möjligen är ett lite annorlunda sätt och ställe att avsluta en film på. Problemet är bara att det inte funkar. Alldeles för utdraget, dynamiken finns inte riktigt där och det känns som man la för mycket krut på denna final. Det sänker snarare filmen än något annat. Filmen har dock en ganska trevlig ton och humor som ibland får till det under filmens gång.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.0

Billy & Molly: An Otter Love Story

Titel: Billy & Molly: An Otter Love Story
Genre: Dokumentär
Land: USA
År: 2024
Regi: Charlie Hamilton-James

Handling: En man bildar en osannolik vänskap med en vild utter på de avlägsna Shetlandsöarna.

Omdöme: Billy och Susan lever på Shetlandsöarna utanför Skottlands kust. Billy är född på Shetlandsöarna och känner sig hemma där. Men något saknas i hans liv känner Susan. De har aldrig skaffat barn och den avsaknaden har gjort att Billy känner en tomhet i sitt liv. Det är här uttern Molly kommer in i bilden.


©Hulu/Disney+

När Billy först får syn på uttern han ger namnet Molly, är det en ensam och mager utter. Han börjar ge den mat i form av diverse fisk. Det skapas per omgående ett speciellt band mellan Billy och Molly. Ett band som blir starkare av att de båda behöver varandra.


©Hulu/Disney+

För Billys del blir det en chans att ta hand om Molly och få känslan av att vara behövd. För Mollys del är det givetvis guld värt att få föda eftersom hon lämnats ensam då hon blivit av med sin mamma.


©Hulu/Disney+

Naturdokumentärer uppskattas oftast. Det är något visst med att följa djur och natur i en sån här slags dokumentär. När det dessutom görs på ett fint och omtänksamt sätt som det görs här, är det svårt att inte charmas och ta till sig det hela.


©Hulu/Disney+

Detta är en feel good-historia och dokumentär som är vacker att titta på. Den kombinerar att vara en djurdokumentär med att berätta en fin historia mellan djur, natur och människa. Den synar även hur Billy nästan blir besatt av tanken att ta hand om Molly och hur mer han kan hjälpa henne. Men det finns även en gräns. När går det för långt? Det handlar trots allt om en vild utter som behöver sin frihet och leva sitt liv. En svår balans för både Billy och Molly som alltså blir en feel good-historia och en vinnare.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.1

Adventures in Babysitting

Titel: Adventures in Babysitting / En natt på stan
Genre: Komedi/Äventyr
Land: USA/Kanada
År: 1987
Regi: Chris Columbus
I rollerna: Elisabeth Shue, Keith Coogan, Anthony Rapp, Maia Brewton, Vincent D'Onofrio, Penelope Ann Miller

Handling: En 17-årig tjej är barnvakten som efter en rad missöden tvingas ta med sig "jobbet" till Chicagos skummaste kvarter.

Omdöme: Chris (Elisabeth Shue) ser fram emot dejten på fin restaurang hon ska på. Men dejten ställer in i sista stund och Chris planerar då istället att stanna hemma och tycka synd om sig själv. Då får hon samtalet som förändrar allt. Hon ombeds att sitta barnvakt åt flickan Sara (Maia Brewton) då hennes föräldrar ska på en tillställning. Chris, som är 17 år, tycker hon egentligen är för gammal för att sitta barnvakt, men hon har ändå inget bättre för sig.


©Touchstone Pictures

Det visar sig inte bara vara Sara som hon får ta hand om denna kväll. Saras storebror Brad (Keith Coogan), som är hemligt kär i Chris, väljer att stanna hemma så att han kan vara nära Chris. Hans bästa vän Daryl (Anthony Rapp), som han skulle spendera kvällen hos, ansluter också. Äventyret drar igång då Chris får ett samtal från sin vän Brenda (Penelope Ann Miller) som blivit rädd och befinner sig på bussterminalen inne i Chicago. Chris får ta med sig Sara, Brad och Daryl in till stan vilket visar sig bli ett äventyr de sent kommer glömma.


©Touchstone Pictures

Efter att ha skrivit manusen till Gremlins (1984) och The Goonies (1985) fick Chris Columbus chansen att göra sin regidebut med denna film (dock ej efter eget manus). En regidebut som har en del kvaliteter som påminner om John Hughes-filmer. Kul nog skulle Columbus senare samarbeta med Hughes, bl.a. då han regisserade Home Alone (1990) som Hughes skrev och producerade.


©Touchstone Pictures

Något som är väldigt viktigt med en sån här film som har ungdomar och barn i större roller är att man inte stör sig på dem, att de funkar. Det gör de här. Elisabeth Shue må ha varit över 20 när hon spelade 17-åriga Chris, men hon passar och funkar klart bra. Den som nog ändå kanske uppskattas mest är Maia Brewton som lilla Sara. Naturlig och rolig som Thor-dyrkande flickan som visar sig vara minst rädd under det farliga äventyret de ger sig ut på.


©Touchstone Pictures

Filmen är på gränsen mellan att vara en familjefilm och vända sig mer till äldre. Man skulle t.ex. aldrig se Playboy vara med på ett hörn filmen igenom i en modern familjefilm. Just den biten är ett kul inslag med tanke på kopplingen flera karaktärer gör till Chris. Däremot är väl skurkarna som vill få tag i sin Playboy med viktig information nerskriven i den lite si och så, fast det funkar ändå till stor del. Det som däremot inte funkar särskilt bra är dels en sekvens där gänget hamnar på en blues-bar och dels alla scener med Brenda på bussterminalen.


©Touchstone Pictures

80-tals ungdomskomedi och äventyr som mestadels funkar. 80-tals känslan är påtaglig och filmen är oftast rolig, inte minst flickan Sara. Vincent D'Onofrio som Thor-kopian Dawson är klockren när han dyker upp i en liten roll. Även om filmen inte tillhör mina favoriter så är det en trevlig 80-talare som tål att ses och ses om efter flera år.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9