Titel: Bird on a Wire / Lovligt byte
Genre: Action/Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 1990
Regi: John Badham
I rollerna: Mel Gibson, Goldie Hawn, David Carradine, Bill Duke, Stephen Tobolowsky
Handling: Rick Jarmin vittnar mot ett knarksyndikat och får FBI:s hjälp att byta identitet. Hans identitet röjs och han söker då skydd hos sin före detta flickvän, Marianne Graves.
Omdöme: Regissören John Badham hade gjort filmer av lite blandad kvalité men oftast framgångsrika på ett eller annat sätt, däribland WarGames (1983) och Stakeout (1987). Denna film blev en kassasuccé då den på en $20m budget spelade in upp emot $140m. Däremot har dess rykte inte varit det bästa, minst sagt ljummet i bästa fall.
©Universal Pictures
Rick Jarmin (Mel Gibson) är med i FBI:s vittnesprogram och jobbar som bilmekaniker under en annan identitet. En dag får macken med den tillhörande bilverkstaden besök av Marianne Graves (Goldie Hawn) som känner igen Rick. Hon är nämligen en gammal flamma till honom som trodde han dog för 15 år sedan.
©Universal Pictures
Samtidigt som Rick och Marianne återbekantar sig med varandra, dyker två män från hans förflutna upp. Sorensen (David Carradine) och Diggs (Bill Duke) var korrupta f.d. federala narkotikaagenter som Rick vittnade mot. Nu har de lokaliserat Rick som desperat försöker få FBI att ge honom en ny identitet och förflytta honom till en ny plats. Rick och Marianne ser sig jagade och endast en man kan hjälpa Rick. Frågan är om de hinner ta sig till honom innan Sorensen och Diggs hinner ikapp dem.
©Universal Pictures
När filmen sågs en gång i tiden uppskattades den lite mer än väntat. Lågt ställde förväntningar i kombination med att filmen gav lite lättsam underhållning för stunden gjorde sitt trick. Eftersom ingenting koms ihåg kändes det som en bra kandidat att se om som sommarfilm. Förvisso känns inget igen från filmen men tyvärr visar den sig inte vara på någon vidare nivå.
©Universal Pictures
Mel Gibson och Goldie Hawn funkar bra ihop och de var en stor anledning till varför filmen blev en sådan kassasuccé när den kom. Från början var det tänkt att Kurt Russell skulle spela mot Goldie Hawn, de var ju redan ett par på den tiden. Men då Kurt Russell var bunden till inspelningen av Tango & Cash (1989), rekommenderade han Mel Gibson som han hade spelat mot i Tequila Sunrise (1988).
©Universal Pictures
Filmen funkar någorlunda väl som den actionkomedi det är. Rick och Marianne hamnar i diverse trångmål och Marianne tror Rick ljuger om att han är med i vittnesprogrammet. Istället misstänker hon att han är eftersökt för något annat och borde lämna över sig själv för att reda ut det hela. Hon inser helt enkelt inte allvaret i situationen fullt ut.
©Universal Pictures
Till slut faller filmen på att den är för lång med tanke på materialet man har och även för att slutuppgörelsen på ett inomhus-zoo är alldeles för utdraget. Det blir inte särskilt spännande eller roligt när man når slutdestinationen. Filmmakarna tyckte det var en utmärkt idé att försätta slutuppgörelsen till ett inomhus-zoo, något som möjligen är ett lite annorlunda sätt och ställe att avsluta en film på. Problemet är bara att det inte funkar. Alldeles för utdraget, dynamiken finns inte riktigt där och det känns som man la för mycket krut på denna final. Det sänker snarare filmen än något annat. Filmen har dock en ganska trevlig ton och humor som ibland får till det under filmens gång.
3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar