Challengers

Titel: Challengers
Genre: Drama/Romantik/Sport
Land: USA/Italien
År: 2024
Regi: Luca Guadagnino
I rollerna: Zendaya, Mike Faist, Josh O'Connor, Darnell Appling

Handling: Tre tennisspelande vänner som lärde känna varandra i tonåren ska nu tävla i en viktig turnering, vilket väcker gamla minnen och rivaliteter till liv igen.

Omdöme: Tennis, anyone? Det är inte ofta man ser tennisfilmer, i synnerhet inte icke-verklighetsbaserade sådana. Som gammal tennisspelare är det givetvis kul med en tennisfokuserad film, även om det inte kan jämföras med att spela själv eller se på en spännande Grand Slam-match eller liknande. Även om filmen handlar om tennis och ett par tennisspelare, visar det sig endast vara en front för triangeldramat och historien som sträcker sig över en tretton års period. Trots det blir det en hel del tennisspelande filmen igenom.


©MGM

Vi träffar bästa vännerna och dubbelspelande Art Donaldson (Mike Faist) och Patrick Zweig (Josh O'Connor) som är två av de bästa juniorspelarna i världen. En dag går de och tittar på Tashi Duncan (Zendaya), världens bästa juniorspelare på tjejsidan. De faller båda hårt för henne och det blir inledningen på ett triangeldrama som håller på mellan 2006 och 2019 då historien utspelar sig.


©MGM

Vi kommer hoppa i handlingen då filmen har en icke-linjär berättarstil. Ibland hoppas det flera år, ibland någon vecka, ibland bara någon dag eller timme. Inte särskilt svårt att hänga med, men trots allt behöver man vara med på noterna för att hålla koll på när saker och ting äger rum.


©MGM

En iakttagelse som görs är att regissören Luca Guadagnino, som gjorde den hyllade Call Me by Your Name (2017), har en tendens att vilja spela på den sexuella spänningen mellan karaktärerna. Detta blir lite av ett tema filmen igenom och dessutom slängs det in homoerotiska undertoner. Nej, det är mer än så då nakna manliga kroppar och könsorgan visas upp friskt, många gånger helt osmakligt och utan syfte. Kanske för att provocera lite, kanske för att ge de som gillade nämnda Call Me by Your Name (2017) och förväntade sig något liknande vad de ville ha.


©MGM

Själva storyn med tre mycket lovande tennisspelare som hamnar i ett triangeldrama är inte så tokigt. Det finns gott om intriger som växer fram mellan dem. Inte minst får vänskapen mellan Art och Patrick utstå ett riktigt test när Tashi kliver in i deras liv. Det kan helt enkelt inte sluta väl när två bästa vänner suktar efter samma tjej och hon på det tillåter det fortlöpa. Fast det är ju en del av poängen som skapar intrigen i triangeldramat. Art och Patrick kallas dessutom för Fire and Ice vilket ger Tashi det bästa från båda världarna när hon känner för det. En omtänksam kille och en äventyrlig tjejtjusare.


©MGM

Filmen har i princip endast tre roller att prata om. Den största birollen som sticker ut är den som tennisdomaren under New Rochelle-finalen. Han spelas för övrigt av Darnell Appling, en assistent till Zendaya. Vad gäller de tre huvudkaraktärerna är Zendaya som Tashi genomgående otrevlig och svår att fatta tycke för. Art och Patrick verkar helt vara förblindade av hennes yttre, men att hon är något av en bitch verkar de inte notera. Detta kanske man kan förstå till en början, men efter 13 år? Hon har väl den effekten på de båda. En slags hatkärlek där de inte lär sig av sina läxor. Och hon har en stor del i att deras vänskap blir lidande.


©MGM

Musiken måste nämnas av Trent Reznor och Atticus Ross då det nog är filmens främsta egenskap och ger filmen bra puls mest hela tiden. Dock finns det tillfällen då musiken inte riktigt passar, även om den mestadels är bra. Känns som scenerna under ett par dramatiska ögonblick borde ha annan musik eller ingen alls. Här känns det nästan som regissören valt att lägga på deras musik för att göra något annorlunda, något lite okonventionellt med scenen. Vet inte om det ger önskad effekt, men visst lägger man märke till det. En annan sak man lägger märke till är att flera scener känns onödigt utdragna.


©MGM

Avslutningsvis lite om tennisen då det trots allt är en stor del av filmen, även om det mest känns som utfyllnad för att berätta storyn om triangeldramat. Man har använt en hel del dataeffekter för tennisscenerna och oftast funkar det bra och ser bättre ut än vad man kanske skulle kunna tro. Men det är fortfarande lite genomskinligt, åtminstone för någon som spelar tennis. Tänker kanske främst på huvudrörelserna på inte minst Zendaya precis innan hon ska slå till bollen på backhand. Känns AI-genererat, även om det kanske inte noteras av icke-tennisspelare. En del bra och annorlunda vinklar under tennisen är roliga att se, bl.a. när tennisbanan visas underifrån. Däremot bryr man sig till slut inte direkt hur det ska gå i vare sig tennisen eller historien om man ska vara ärlig.

2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.7