Adagio

Titel: Adagio
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: Italien
År: 2023
Regi: Stefano Sollima
I rollerna: Pierfrancesco Favino, Toni Servillo, Adriano Giannini, Gianmarco Franchini

Handling: Intrasslad i utpressning och korrupta poliser söker sonen till en före detta gangster upp sin fars gamla vänner, som riskerar allt för att rädda honom.

Omdöme: Temperaturen stiger i Rom där en eld håller på att sprida sig och kommer allt närmare stadskärnan. Mitt i den turbulenta situationen har unge Manuel (Gianmarco Franchini) hamnat i en prekär situation. Han utpressas nämligen av ett par korrupta poliser ledda av Vasco (Adriano Giannini) som tvingar Manuel att få fram smaskigt material på en politiker.


©Vision Distribution

Manuel, vars pappa är den f.d. gangstern kallad Daytona (Toni Servillo), vänder sig till pappans gamla vänner eftersom pappan inte är vid sina sinnens fulla bruk. Manuel kommer i kontakt med Cammello (Pierfrancesco Favino) som visar sig hålla agg mot Daytona för en incident som skedde för flera år sedan. Samtidigt kan han vara den enda som kan hjälpa Manuel nu när han hamnat i en svår knipa.


©Vision Distribution

Stefano Sollima står för regin och filmen avslutar den inofficiella trilogin där de tidigare delarna var A.C.A.B. - All Cops Are Bastards (2012) och utmärkta Suburra (2015). Denna film är närmare Suburra (2015) i stil och innehåll då kriminaliteten och korruptionen synas i huvudstaden Rom. Det är dock inte en lika genomarbetad film och kan ses mer som en lillebror till den bättre Suburra (2015).


©Vision Distribution

En sak som blir tydlig är att filmen tar god tid på sig och inte stressar igenom med vare sig uppbyggnaden eller händelseförloppet under filmens gång. Lite känner man att filmen kanske är något temposvag vilket nog är ett medvetet val för att ge filmen dess stämning. Elden som härjar och hotar staden kan ses som en metafor för vad som sker i storyn där snaran dras åt. Inte bara kring Manuel utan även de som blir inblandade med att skydda honom och de som jagar honom.


©Vision Distribution

Även om filmen har lite av en ödesmättad stämning, hade den nog vunnit på att ha ett lite högre tempo. Fövisso blixtrar den till på sina håll och längre in blir det mer av den varan när de korrupta poliserna som är ute på jakt och de gamla gangstrarna som försöker skydda Manuel drabbar samman. Dessa ögonblick höjer filmen men överlag hade det gärna fått vara ett jämnare tempo, ungefär som nämnda Suburra (2015) hade och även Sicario: Day of the Soldado (2018) som är en annan lyckad Stefano Sollima-film.


©Vision Distribution

Mest noterbart med filmen måste ändå vara transformationen Pierfrancesco Favino gjort. Hade ingen aning att han var med så när hans namn dyker upp först i eftertexterna kommer det som en stor överraskning. När det dessutom visar sig att han spelar den rakade Cammello kan man bara konstatera att man aldrig skulle känna igen honom. Han ger också den bästa prestationen som den ärrade och hämndlystne gangstern som inte har något att förlora, men ändå har en stark hederskodex.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.7