Movies-Noir Oscars - 1957

1957 har många starka utmanare men de rår inte på bästa filmen för året som är en riktig toppfilm. Även en stark internationell bästa film med ett par bra utmanare.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
3:10 to Yuma
The Bridge on the River Kwai
The Cranes Are Flying
Paths of Glory
Sweet Smell of Success




BÄSTA FILM:
12 Angry Men







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
The Cranes Are Flying (Sovjetunionen)



UTMANARNA:
Le notti di Cabiria / Nights of Cabiria (Italien)
Smultronstället (Sverige)





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Alec Guinness (The Bridge on the River Kwai)



UTMANARNA:
Glenn Ford (3:10 to Yuma)
Henry Fonda (12 Angry Men)
Kirk Douglas (Paths of Glory)
Burt Lancaster (Sweet Smell of Success)
Charles Laughton (Witness for the Prosecution)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Giulietta Masina (Le notti di Cabiria / Nights of Cabiria)



UTMANARNA:
Tatyana Samoylova (The Cranes Are Flying)
Audrey Hepburn (Love in the Afternoon)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Lee J. Cobb (12 Angry Men)



UTMANARNA:
Van Heflin (3:10 to Yuma)
Tony Curtis (Sweet Smell of Success)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Susan Harrison (Sweet Smell of Success)



UTMANARNA:
-

The Substitute

Titel: The Substitute
Genre: Action/Kriminalare/Drama/Thriller
Land: USA
År: 1996
Regi: Robert Mandel
I rollerna: Tom Berenger, Ernie Hudson, Diane Venora, Marc Anthony, William Forsythe, Luis Guzmán, Cliff De Young

Handling: Shale är en f.d. legosoldat som återvänder hem. Där finner han sin flickvän hotas av ett gäng på skolan där hon jobbar som lärarinna. Shale tar hennes plats som vikarie för att skydda henne och upptäcker att det i skolan säljs knark som leds av rektorn. Shale samlar sin legotrupp och går till attack.

Omdöme: Shale (Tom Berenger) och gruppen legosoldater han leder ser sig utan jobb efter att deras senaste uppdrag gått snett. Shale återvänder hem till Miami där han söker upp sig flickvän Jane (Diane Venora) som är lärarinna på gymnasiet. Efter att hon attackerats utanför skolan och misstänker att gänget som leds av hennes elev Lacas (Marc Anthony) ligger bakom, tänker Shale inte låta dem komma undan med det.


©Orion Pictures/Lionsgate

Shale hoppar in som lärarvikarie och tar över Janes klassrum. Detta ger honom en chans att komma nära och psyka Lacas och gänget som terroriserar skolan. Han upptäcker dock att det sträcker sig långt utanför skolan då gänget är inblandade i drogverksamhet. Skolans omtyckte rektor, den f.d. polisen Rolle (Ernie Hudson), är förvånansvärt cool när det kommer till Lacas och gänget vilket får Shale att misstänka att han kan vara inblandad i drogverksamheten.


©Orion Pictures/Lionsgate

De flesta filmerna man sett om lärare som kommer till en ny skola är att de ska inspirera eleverna samtidigt som de måste tampas med den stökiga miljön. Denna skiljer sig en del från de typiska filmerna i skolmiljö. Kanske inte så mycket till en början då Shale anländer till skolan och finner klassen vara totalt kaos, något han tänker ändra på genom att vinna deras respekt. Det enda språket de verkar förstå och reagera på är våld.


©Orion Pictures/Lionsgate

Det får erkännas att filmen till en början känns väldigt ordinarie och farhågor finns om att det blir det gamla vanliga. Då filmen också är på knappt två timmar undrar man hur de ska lyckas fylla ut tiden utan att det blir långdraget. Just det faktum att Shale är en f.d. legosoldat kommer visa sig komma till användning då han inte bara blir en lärarvikarie.


©Orion Pictures/Lionsgate

Ju längre in man kommer, ju mer brutal blir filmen. Det är faktiskt lite överraskande hur actionfylld den visar sig bli och skiljer sig därför en del från vad man kanske hade förväntat sig. Det är bara positivt som det visar sig och ger filmen en udd som är välkommen. Samtidigt har filmen gott om komiska ögonblick som stundtals får en att tänka på The Naked Gun (1988). Om det är meningen eller oavsiktligt låter jag vara osagt, men det är svårt att missa detta och man får sig ett par goda skratt. Det gör att filmen blir till en något överraskande underhållande filmtitt när allt är sagt och gjort, även om det tar ett tag innan den blir varm i kläderna.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.0

Code of Silence

Titel: Code of Silence / En snut snackar inte
Genre: Action/Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1985
Regi: Andrew Davis
I rollerna: Chuck Norris, Henry Silva, Molly Hagan, Dennis Farina, John Mahoney

Handling: Chicago-polisen Eddie Cusack hamnar mitt uppe i ett gangsterkrig när han försöker rädda livet på dottern till en gangsterboss.

Omdöme: Under en polisinsats mot en drogliga får Chicago-snuten Eddie Cusack (Chuck Norris) det hett om öronen. Detta då andra kriminella slår till mitt under knarkaffären och lämnar flera döda och skadade. Eddie blir utskälld av sin chef, en av poliserna utreds för att ha skjutit en oskyldig minderårig och drogligans boss Luis Comacho (Henry Silva) kräver att hans män finner de skyldiga och hämnas.


©Orion Pictures

Eddie Cusack måste försöka lokalisera Comachos liga och ta reda på vilka som låg bakom attacken. Spåren leder honom till Diana Luna (Molly Hagan), dottern till gangstern som var hjärnan bakom attacken. Då hon blir en måltavla för Comachos män, måste Eddie försöka skydda henne samtidigt som hon kan leda honom till de han själv är ute efter.


©Orion Pictures

En film med ett manus som från början var erbjudet till Clint Eastwood som den fjärde installationen i Dirty Harry-serien. Efter att Clint Eastwood tackade nej och istället gjorde Sudden Impact (1983), gjordes filmen med en annan actionskådis - Chuck Norris. För regin står Andrew Davis som i och med framgången med denna film blev anlitad som actionregissör på filmer som bl.a. Above the Law (1988), The Package (1989) och Under Siege (1992). Det kulminerade sedan med hans främsta film The Fugitive (1993).


©Orion Pictures

Något av en actionrökare som tar oss genom lite småsunkiga Chicago-miljöer lett av Chuck Norris som håller filmen som en av sina favoritfilmer. Han är ungefär lika torr och stel som vanligt i en film som känns som något av en standard actionthriller från den här tiden. Inget som direkt höjer sig över mängden och pulsen ligger på ungefär samma nivå mest hela tiden. Även om det är lite lättsam underhållning blir det mest tidsfördriv utan något minnesvärt som t.ex. sköna one liners eller explosiva scener som skulle sticka ut.


©Orion Pictures

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.0

Ransom / The Terrorists

Titel: Ransom / The Terrorists / Bombhotet
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: Storbritannien/USA
År: 1974
Regi: Casper Wrede
I rollerna: Sean Connery, Ian McShane, Jeffry Wickham, John Quentin

Handling: Överste Tahlvik ställs inför sitt livs svåraste uppdrag när en terrorgrupp går till attack mot brittiska ambassaden i Norge. I utbyte mot gisslan kräver man att flera terrorister friges. Alla ska flygas ut i det passagerarplan som samtidigt kapas vid Fornebu. Tahlvik hamnar i ett politiskt dubbelspel på hög nivå där alla är emot honom, inklusive den norska och engelska regeringen som vill vara tillmötesgående mot kaparna. Deras order: Gå försiktigt fram! Hans svar: Glöm det!

Omdöme: När man plockar fram och väljer att se en sån här film är det främst för Sean Connerys skull. Han spelar överste Nils Tahlvik som kopplas in när en grupp terrorister håller brittiske ambassadören i Norge gisslan. Dess ledare är Shepherd (John Quentin), en brittisk terrorist som ryktas vara ansvarig för hundra civila offer. Nu vill britterna gripa honom en gång för alla och Tahlvik är mannen som ska ro det hela i hamn är det tänkt.


©British Lion Films

Saker kompliceras då en annan grupp terrorister kommer för att ge Shepherds grupp en hjälpande hand. De kapar ett passagerarplan som kommer från London på väg till Norge. Kaparna leds av Ray Petrie (Ian McShane) och begär att Shepherds gäng tillsammans med brittiske ambassadören förs till flygplanet i utbyte mot att de släpper gisslan. Om det inte uppfylls kommer en ur gisslan att avrättas en gång i timmen.


©British Lion Films

Inspelat i Norge med en finsk regissör och brittiska skådespelare. Alla talar brittisk engelska, plus Connery med sin skotska engelska. Det i sig är inte så förvirrande, även om man givetvis gjort det enkelt för sig. Lite mer förvirrande blir det längre in då vi inte bara har de två terroristgrupperna utan även inblandning från britterna och norrmännen i operationen som leds av säkerhetschefen Nils Tahlvik.


©British Lion Films

Tahlvik och de övriga han samarbetar med har aldrig varit med om en kapning. Samtidigt som han förhandlar med flygplanskaparna, försöker han ta till diverse knep för att på något vis oskadliggöra terroristerna. Han gör så utan att verka bekymrad över gisslans liv. Längs vägen inser han att något inte stämmer och att mer står på spel än han kunnat ana. Frågan är om han hinner pussla ihop bitarna innan det är för sent.


©British Lion Films

Inte så mycket action som man skulle kunna förvänta sig och kräva från en sån här film, inte minst då vi har att göra med två gisslansituationer samtidigt. Trots allt inte så tokigt där det är inspelat på plats i ett kylslaget Norge. Dock blir storyn lite krystad och rörig längre in, plus ologisk. Dessutom alltså inte direkt actionfylld trots att det finns tillfällen då det kunde bli både laddat och actionfyllt. Till viss del får det sin förklaring, men överlag har filmen svårt att övertyga. Definitivt inget måste trots att Sean Connery alltid är sevärd, även om han mest går på sparlåga här.


©British Lion Films

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 5.6

Kotch

Titel: Kotch / Kotch - Livet är vad man gör det till
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1971
Regi: Jack Lemmon
I rollerna: Walter Matthau, Deborah Winters, Felicia Farr, Charles Aidman

Handling: Kotch vill inte sättas på hem av sin son och svärdotter. Han rymmer därför och ger sig i lag med en gravid tonåring, likaledes på rymmen.

Omdöme: Denna fyrfaldigt Oscarsnominerade film var Jack Lemmons regidebut och kom att bli hans enda film som regissör. Detta då det var alldeles för påfrestande och han kände sig okomfortabel bakom kameran. Han lär först ha blivit erbjuden att spela huvudrollen, men visade istället intresse för att regissera filmen som bygger på en bok. Huvudrollen gav han till Walter Matthau som han tidigare hade spelat mot i The Fortune Cookie (1966) och The Odd Couple (1968). Sammanlagt kom de att medverka i ett tiotal filmer tillsammans


©Cinerama Releasing Corporation

Kotch (Walter Matthau) som han kallas är pensionerad och har gott om tid att spendera med sitt älskade barnbarn Duncan. Eftersom han numera bor med sin son Gerald (Charles Aidman) och Geralds fru Wilma (Felicia Farr, fru till Jack Lemmon), tar han gärna hand om Duncan. Svärdottern Wilma tycker dock att Kotch börjar visa tecken på att inte vara kapabel att ta hand om Duncan och skaffar därför barnvakt i form av tonåriga Erica (Deborah Winters).


©Cinerama Releasing Corporation

Kotch, som känner sig åsidosatt, accepterar situationen till viss del. Men då Wilma övertygar Gerald att sätta Kotch på ålderdomshem, bestämmer sig Kotch för att flytta självmant. Han ger sig iväg efter Erica som blivit gravid och hjälper henne under den svåra tiden under graviditeten med tak över huvudet och vad hon är behöver.


©Cinerama Releasing Corporation

En historia som har potential att bli en mysig film. Tack vare Walter Matthau blir den också det till viss del då han spelar lite av en mysfarbror. Dock känns filmen inte som den har en fast hand vad gäller regin. Filmen puttrar på lite för mycket och går liksom på sparlåga. Den nästan två timmar långa speltiden kunde trimmats lite grann även om det samtidigt är lite småmysigt att följa Kotch.


©Cinerama Releasing Corporation

Walter Matthau Oscarsnominerades för bästa huvudroll och är filmens behållning. En sak som det gärna hade fått vara mer av, och som jag trodde filmen skulle handla om med tanke på inledningen, är farfar Kotch med sitt barnbarn Duncan. För de har ett par fina scener som man gott kunde byggt vidare på. Filmen hade kunnat bli något i stil med Harry and Tonto (1974) som gav Art Carney en Oscar för bästa huvudroll. I den ger sig huvudkaraktären ut på äventyr med sin katt. Nu får Kotch ett annat sorts äventyr med den gravida tonåringen han tar hand om, men det leder inte till något att direkt ta med sig.

4 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.6

Civil War

Titel: Civil War
Genre: Drama/Action/Krig/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 2024
Regi: Alex Garland
I rollerna: Kirsten Dunst, Cailee Spaeny, Wagner Moura, Stephen McKinley Henderson, Jesse Plemons

Handling: Under ett modernt inbördeskrig i USA har 19 delstater brutit med staten, och strider råder över stora delar av landet. En grupp pressfotografer försöker ta sig genom striderna till Washington DC, samtidigt som USA:s president för öppet krig mot de utbrytande delstaterna.

Omdöme: I en nära framtid har inbördeskrig utbrutit i USA. Den sittande presidenten, som är inne på sin tredje mandatperiod, har deklarerat krig mot den rörelse som motsätter sig staten och vill få bort presidenten. Den rutinerade krigsfotografen Lee (Kirsten Dunst) och hennes kollega Joel (Wagner Moura) har bestämt sig för att bege sig till Washington DC för att få till en intervju med presidenten.


©A24

Lee och Joel får sällskap av veteranen Sammy (Stephen McKinley Henderson) som är den sluge räven i gänget och nykomlingen Jessie (Cailee Spaeny) som är en ung och aspirerande krigsfotograf. Tillsammans beger de sig mot målet och tvingas ta sig genom krigshärjade områden. Men det är precis vad de suktar efter, inte minst Joel som vill känna adrenalinkicken av att hamna mitt i skottelden.


©A24

Britten Alex Garland har efter filmerna Ex Machina (2014), Annihilation (2018) och Men (2022) gett sig på det Andra amerikanska inbördeskriget. Fiktivt förvisso, men klart och tydligt ett varningens finger för vad som kan komma att vänta ett polariserat land (inte bara USA). Till stor del hämtar man inspiration från omvärlden där inbördeskrig ägt rum på liknande sätt. Alex Garland har även tagit inspiration från personliga erfarenheter då hans far och farfar jobbat inom journalistik, något han tog del av när han växte upp.


©A24

Filmen lyckas till stor del skapa den gamla klassiska känslan från 70- och 80-talet när det kommer till krigsfotografer som dokumenterar händelserna med hjälp av bilderna de tar. Eftersom det är en grupp på fyra vi följer, reagerar de på olika sätt med vad de får se. Den unga Jessie påverkas till en början mest och då tror man att det nog är för magstarkt för henne. Men under resan de gör härdas hon till den grad att hon verkar bli avtrubbad av våldet och blodspillan hon tar del av. Det enda hon verkar bry sig om är att ta de värdefulla bilderna.


©A24

Även om man kan läsa mellan raderna vad filmen vill ha sagt, är det ändå skönt att den inte är övertydlig med det och trycker ner det i halsen på en. Politiska partier nämns inte alls även om man som sagt kan tyda vad tanken är. Det ska dock sägas att det i ett sånt här läge skulle se lite annorlunda ut än hur det porträtteras. Inte själva striderna och våldet som är ganska grafiskt, utan snarare vem som gör vad. Trots det gör filmen till stor del ett bra jobb med att visa upp situationen i ett sånt här läge. Däremot är risken överhängande att det skulle vara ett än mer kaosartat samhälle där inte mycket skulle fungera.


©A24

Historien berättar inte mycket om hur vi har kommit till den här punkten eller hur länge det hela hållit på. Till viss del kan man tänka sig att det är ett medvetet val för att undvika hål i storyn. Så här kan man inte peka på att saker inte skulle vara så som de visas upp eftersom man inte vet hur lång tid som gått. Har egentligen inga problem med det även om man gärna hade velat ha lite fler svar på vissa saker.


©A24

Mestadels har filmen lyckats bra med att skapa en smått obekväm stämning. Den visar upp hur båda sidor är villiga att döda sina medmänniskor utan att blinka. Och precis som det skulle vara i verkligheten spelar det ingen roll om du tillhör pressen när du hamnar i en krigszon. Även om vissa verkar tro att de är odödliga bara för att de tillhör pressen, något man bara kan skaka på huvudet åt. Tyvärr gör det att man nästan vill att det ska gå illa för dem när de inte visar någon respekt för livet och den utsatta situationen de befinner sig i.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.5

Heart Like a Wheel

Titel: Heart Like a Wheel
Genre: Drama/Sport
Land: USA
År: 1983
Regi: Jonathan Kaplan
I rollerna: Bonnie Bedelia, Beau Bridges, Leo Rossi, Anthony Edwards

Handling: Shirley Muldowney är fast besluten att tävla inom dragracing, även om ingen kvinna någonsin har kört dem tidigare. Trots de höga riskerna med den här typen av racing och den börda det lägger på hennes familjeliv, håller hon ut i sin dröm.

Omdöme: Verklighetsbaserad historia om Shirley Muldowney (Bonnie Bedelia) som kom att bli den första kvinnan att kliva in i den mansdominerade dragracing-världen. Redan på 50-talet börjar hon tävla när hon med pojkvännen och sedermera maken Jack (Leo Rossi) ställer upp i streetracing-tävlingar. Det visar sig att Shirley är en bättre, mer vågad racerförare medan Jack är en mycket duktig mekaniker. Tillsammans blir de ett team både i hemmet med en liten son att ta hand om och inom racingvärlden.


©Twentieth Century Fox

Medan Jack är nöjd med att de ställer upp i diverse amatörtävlingar och tjänar lite pengar vid sidan av deras jobb som mekaniker respektive servitris, är Shirley fast besluten att bli proffs inom dragracingen. En värld där det alltid varit männen som kört och där Shirley får det extra svårt att ens få en chans eftersom hon är kvinna. Men hon visar dem genom sina resultat att hon blir att räkna med och får så småningom respekt inom bilsporten.


©Twentieth Century Fox

Shirley kommer slå sig in på allvar under 70-talet då hon formar ett partnerskap med Connie Kalitta (Beau Bridges), en dragracingförare och stallchef som tar Shirley under sina vingar. Deras partnerskap sträcker sig även till deras privatliv, något inte minst Shirleys numera vuxne son John (Anthony Edwards), som blivit en duktig mekaniker för stallet, märker av.


©Twentieth Century Fox

Bonnie Bedelia är bra i huvudrollen och blev Golden Globe-nominerad, även om den riktiga Shirley Muldowney inte var helt nöjd med Bonnie Bedelia då hon hellre hade sett påtänkta Jamie Lee Curtis i rollen. Hon sa även att hon inte tyckte filmen visar upp hennes privatliv på ett tillfredsställande vis, men att filmen gör ett bra jobb med racingbiten och var bra för sporten.


©Twentieth Century Fox

Beau Bridges, som alltid stått i skuggan av sin lillebror Jeff Bridges, sköter sig klart bra och påminner här ibland en hel del om sin lillebror, något jag inte tyckt eller tänkt på tidigare. Kul nog spelade Jeff Bridges tio år tidigare en racerförare i en annan verklighetsbaserad racingfilm, nämligen The Last American Hero (1973).


©Twentieth Century Fox

Filmen kombinerar privatlivet med racingen och även om båda delarna funkar är scenerna runt racingen det som funkar bäst. Utan att vara insatt i dragracingen känns det som dessa scener fångar sporten bra och får på sina håll adrenalinet att pumpa. Själva dramat är ok men är inte lika effektivt som när Shirley ska tävla och plockar fram sin tävlingsinstinkt. Denna visar hon även i privatlivet då hon är fullt kapabel att ta hand om sig själv, även om familjelivet blir lidande.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7