The Adventures of Ford Fairlane

Titel: The Adventures of Ford Fairlane / Ford Fairlaine
Genre: Action/Komedi/Kriminalare/Mysterium
Land: USA
År: 1990
Regi: Renny Harlin
I rollerna: Andrew Dice Clay, Lauren Holly, Ed O'Neill, Wayne Newton, Priscilla Presley, David Patrick Kelly, Robert Englund

Handling: Rock'n'roll-detektiven Ford Fairlane får uppdraget att leta rätt på en groupie och blir därmed indragen i en otrolig härva.

Omdöme: Samma år som Renny Harlin kom med den inte alls tokiga Die Hard 2 (1990) kom han även med denna. En film om Ford Fairlane (Andrew Dice Clay) som jobbar i musikbranschen, nämligen som privatdetektiv. Han är en f.d. aspirerande rockmusiker som glider runt i sin Ford Fairlane och tar sig an diverse uppdrag i musikbranschen. Medan han ger sig ut och är stor i mun, har han sin assistent Jazz (Lauren Holly) som sköter de dagliga rutinerna på kontoret.


©20th Century Fox

Handlingen visar sig vara något av en soppa där Ford Fairlane anlitas att hitta en groupie vid namn Zuzu Petals (Maddie Corman). Hon visar sig vara en blåst tjej som han sedan måste dras med. Samtidigt är musikproducenten Julian Grendel (Wayne Newton) ute efter tre CD-skivor som tre olika personer har i sin ägo. Vad som finns på dessa skivor och hur långt han är redo att gå för att komma över dem blir frågan.


©20th Century Fox

Nja, nej det här var inte alls bra. Tänkte att det kunde vara lite trevligt med tidigt 90-tal, en privatdetektiv som luskar i diverse uppdrag och på det en actionkomedi som underhåller. Men vet inte riktigt vad tanken var med den här filmen då den inte lyckas särskilt bra med mycket.


©20th Century Fox

Redan inledningsvis känns tonen på filmen något konstig. Ford Fairlane agerar berättarröst och har en något udda stil. Han försöker vara rolig men det skär sig då det nästan blir som en blandning mellan en parodi och att försöka vara cool. Dessutom är huvudkaraktären ganska otrevlig och svår att gilla. En kombination av karaktären och skådespelaren.


©20th Century Fox

Bitvis tänker man på The Naked Gun (1988), inte minst det faktum att Priscilla Presley är med i båda. Dessutom Wayne Newton i huvudskurkrollen som man inte direkt kan ta på allvar. Men det här blir långt ifrån lika bra eller roligt som nämnda film. De har egentligen inte så mycket gemensamt med varandra, men ibland känns det som man försökt skapa en sådan typ av humor utan att få till det.


©20th Century Fox

Själva deckarhistorien hade kunnat funka om det hela hade gjort ett bättre jobb med filmens ton, huvudkaraktär och manuset. Det finns egentligen inte mycket som funkar med den här filmen vilket gör att den känns klart mycket längre än den är. Runt 1.40 lång men då handlingen är spretig och aldrig greppar tag i en blir det jobbigt att ta sig igenom filmen under andra halvan. Musiken av Yello är en av ljusglimtarna då den oftast skapar lite stämning, även om den mestadels håller sig i bakgrunden.

2 - Skådespelare
1 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
11 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 4.5 alt. 5.0
IMDb: 6.4

Sweet Liberty

Titel: Sweet Liberty / Ljuva frihet
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1986
Regi: Alan Alda
I rollerna: Alan Alda, Michael Caine, Michelle Pfeiffer, Bob Hoskins, Lise Hilboldt, Lillian Gish, Saul Rubinek, Lois Chiles, John C. McGinley

Handling: Michael har skrivit en faktabok om det amerikanska frihetskriget och sålt filmrättigheterna. När inspelningen ska komma igång visar det sig att de flesta inblandade struntar i historiska fakta. Skådisarna vill ha sina roller "förbättrade" och regissören vill "förbättra" de historiska bataljerna. Dessutom blir Michael betuttad i en av skådespelerskorna.

Omdöme: Michael Burgess (Alan Alda) är en collegeprofessor som skrivit en Pulizter-vinnande faktabaserad historisk novell om det amerikanska frihetskriget. Samtidigt som han försöker reda ut sitt förhållande med Gretschen Carlsen (Lise Holboldt) och om de ska flytta ihop med varandra, rullar Hollywood in i stan. Michael har sålt filmrättigheterna till sin bok och nu ska det bli film av det hela och spelas in på plats.


©Universal Pictures

Filmens manusförfattare Stanley Gould (Bob Hoskins) är ett stort fan av Michaels bok och är eld och lågor över att få chansen att samarbeta med författaren. Michael märker dock att manuset är uselt och inte har något att göra med hans bok då det hela gjorts till en komedi och ändrat på de historiska händelserna.


©Universal Pictures

Michael kommer nu få fullt upp med att försöka få till ändringar så att han kan stå för filmen. Med hjälp av Stanley försöker nu Michael få filmens regissör Bo Hodges (Saul Rubinek) att gå med på ändringarna. Men det visar sig bli svårt. Hans sista chans är att charma de två huvudrollsinnehavarna. Dels är det Elliott James (Michael Caine) som är en av världens största filmstjärnor och en kvinnokarl. Dels är det Faith Healy (Michelle Pfeiffer) som Michael faller för tack vare att hon spelar sin karaktär precis så som Michael föreställt sig henne i sin bok.


©Universal Pictures

En film om var gränsen mellan att hålla sig till fakta och följa förlagan, boken i det här fallet, och att skapa en underhållande och attraktiv film. Det blir faktiskt ganska roligt då det på ett träffsäkert sätt visar hur filmindustrin ofta kan göra lite hur de vill för att tjäna pengar. Precis som regissören Bo säger så är majoriteten av biobesökarna ungdomar och då måste man ge dem vad de vill se. Fast det är givetvis tvärtemot vad boken filmen baseras på erbjuder och skulle därför inte vara attraktiv för den stora skaran.


©Universal Pictures

Något filmen vinner mycket på är att ha duktiga skådespelare. Alan Alda, som även skrivit manuset och regisserat, är inte bäst i filmen men funkar som mannen som balanserar flera bollar i luften. Lillian Gish i rollen som Michaels gamla senila mor Cecelia är en av de som funkar bäst. Duktig och rolig i princip varje scen hon är med i. Michael Caine är som vanligt klart bra och rolig som den självgoda stjärnan. Och Michelle Pfeiffer är helgjuten när hon hoppar mellan att vara karaktären under inspelningen och skådespelerskan som är helt annorlunda privat.


©Universal Pictures

Första timmen funkar bäst och har humor som oftast går hem. Själva inspelningen av filmen blir en stor del av filmen och funkar för det mesta. Men under sista halvtimmen känns det som storyn börjar tappa greppet och spåra ur lite grann. Inte lika roligt längre och det stora slaget som ska spelas in ödslas det för mycket tid på. Filmen klarar nog ändå knappt godkänt då den överlag är tillräckligt rolig, mycket tack vare sina duktiga skådespelare alltså.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.8

Hider in the House

Titel: Hider in the House / En främling i huset
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1989
Regi: Matthew Patrick
I rollerna: Gary Busey, Mimi Rogers, Michael McKean, Bruce Glover

Handling: En galen man, Tom Sykes, gömmer sig på vinden i ett hus där en familj flyttar in. Efter ett tag börjar han också involvera sig med frun i familjen.

Omdöme: Tom Sykes (Gary Busey) har en svår uppväxt bakom sig där hans fars ständiga psykiska och fysiska terror till slut fick bägaren att rinna över. Han tände eld på huset och båda föräldrarna brann inne. Nu har Tom blivit 33 år och det är dags för honom att försöka leva ett normalt liv på utsidan. Han har nämligen suttit på mentalsjukhus och hans terapisamtal lider mot sitt slut.


©Artisan Entertainment

Tom drömmer om att flytta in i ett hus och skaffa familj. När han får syn på ett stort hus som håller på att renoveras, lyckas han ta sig upp på vinden där han snickrar ihop en vägg. Bakom denna vägg med dold dörr har han sitt utrymme där han kan bo. När sedan familjen som köpt huset flyttar in, börjar hans dröm sakteliga gå i uppfyllelse.


©Artisan Entertainment

Familjen som flyttar in består av Julie (Mimi Rogers), hennes make Phil (Michael McKean) samt deras barn Neil (Kurt Christopher Kinder) och Holly (Candace Hutson). Den lyckliga familjen gör sig snart hemmastadd i huset. Tom, som fattar tycke för Julie och barnen, börjar smida sina planer på att ersätta Phil och bli en del av deras liv.


©Artisan Entertainment

Det här med att en främling bor i någons hem har man sett ett par gånger förr. Tänker t.ex. på The Uninvited Guest (2004) och I See You (2019). Det är ju lite kusligt att tänka sig att någon kan hålla sig gömd och traska runt när man inte är hemma eller när man sover osv. Det finns rapporterade fall där sådant har skett. Chansen att det är en sinnessjuk person som gör något sådant är överhängande, precis som här med Tom.


©Artisan Entertainment

Gary Busey passar bra som Tom Sykes som har sina demoner från det förflutna att kämpa med samtidigt som han utåt sett kan hålla en ganska låg profil och smälta in ett tag. I det långa loppet lyser dock hans labila natur igenom. Och även om han menar väl och målar upp sin fantasivärld i sitt huvud, är vägen dit just en fantasi. En farlig fantasi för de som kommer i hans väg och inte är en del av fantasin.


©Artisan Entertainment

Till en början inleder filmen mer som ett drama där Tom har sina sista terapisamtal samtidigt som han spanar på familjen från vinden efter att de flyttat in i huset. När han börjar bli mer vågad, ger sig ut i huset och även konfronterar familjemedlemmarna ökar thrillerinslagen alltmer. Lite TV-films känsla över fotot och inte den där mysiga filmkänslan är väl filmens svaghet, men överlag funkar den helt ok och är inte så tokig om man inte förväntar sig för mycket.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
2 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 5.9