The Vow

Titel: The Vow / Älska mig igen
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 2012
Regi: Michael Sucsy
I rollerna: Rachel McAdams, Channing Tatum, Sam Neill, Jessica Lange

Handling: Ett nygift par återhämtar sig från en bilolycka där frun hamnar i koma. Hon vaknar upp med svår minnesförlust och hennes man måste försöka vinna tillbaka hennes kärlek igen.

Omdöme: Paige (Rachel McAdams) och Leo (Channing Tatum) är ett lyckligt gift par som älskar varandra och planerar att skaffa barn. Då är plötsligt olyckan framme i en bilolycka som ger Paige en huvudskada som kräver att hon försätts i koma. När hon vaknar till och rehabiliteringen kan påbörjas upptäcker Leo att hennes minne fått sig en ordentlig törn. Inte bara att hon inte minns de senaste fem åren av sitt liv, hon vet inte heller vem Leo är eller det faktum att han är hennes make.


©Screen Gems

Paige och Leo levde ett harmoniskt liv ihop, men nu får Leo inte bara försöka vinna hennes hjärta igen. Han måste även kämpa mot hennes föräldrar Bill (Sam Neill) och Rita (Jessica Lange) som vill ta hand om sin dotter under den svåra tiden. Det är inget konstigt med det, men de hotar att ta Paige från honom. Dessutom klippte Paige banden med sin familj för flera år sedan och gick sin egen väg. Frågan är vad orsaken var och om hon kan hitta tillbaka till den nya Paige eller om hon förblir den gamla Paige som hon var innan hon träffade Leo.


©Screen Gems

Historien är inspirerad av verkliga händelser och blir inte bara en renodlad, rakt-på-sak romantisk komedi. Istället är det ett romantiskt drama där kärleken sätts på prov på mer än ett sätt. Eftersom Paige återgått till sitt gamla jag efter olyckan, är hon mer komfortabel att leva sitt gamla liv med sin familj, sina gamla vänner och även klädval. Det är inte den Paige som Leo först träffade, började dejta och blev kär i. Men han är fast besluten att åter vinna hennes hjärta och få tillbaka den Paige han blev kär i.


©Screen Gems

Rachel McAdams är precis som väntat filmens lysande stjärna och den som gör att man bryr sig. Channing Tatum är inte på samma nivå. Det gör att man inte har en skådespelare som kompletterar duktiga McAdams fullt ut vilket gör att filmen blir lidande. Tatum gör ett ok jobb men det känns aldrig som han är helt rätt för rollen. Så även om vissa scener är fina och romantiska blir det svårt att få ut allt från ögonblicken som borde lyfta filmen och ge den det lilla extra.


©Screen Gems

Tycker det finns inslag som får till det ganska bra, inte minst längre fram då Leo tar tag i situationen för att visa Paige vad de haft ihop, hur de träffades och försöka få henne att minnas saker från deras relation. Samtidigt finns en gräns för hur mycket man kan pressa någon och när man behöver ta ett steg tillbaka och acceptera läget. Ibland kan tiden läka alla sår, ibland går det bara inte. Om kärleken är stark nog finns dock hoppet kvar.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8

State of Play

Titel: State of Play
Genre: Kriminalare/Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA/Storbritannien/Frankrike
År: 2009
Regi: Kevin Macdonald
I rollerna: Russell Crowe, Rachel McAdams, Ben Affleck, Robin Wright, Helen Mirren, Jeff Daniels, Jason Bateman

Handling: Mordet på en lovande kongressmans älskarinna leder den undersökande journalisten Cal McAffrey in i en härva av mörkläggningar och politiskt maktspel på hög nivå där enorma summor pengar och politisk heder står på spel.

Omdöme: Två mord på två främmande män och ett mystiskt dödsfall på en ung kvinna verkar till en början inte ha någon koppling mer än att de skedde nära inpå varandra i Washington, D.C.. Den undersökande journalisten Cal McAffrey (Russell Crowe) på tidningen Washington Globe börjar gräva i de båda fallen och får snart hjälp av kollegan Della Frye (Rachel McAdams).


©Universal Pictures

Den döda unga kvinnan visar sig ha jobbat åt kongressledamoten Stephen Collins (Ben Affleck). Eftersom McAffrey och Collins är gamla vänner sedan studietiden, blir fallet både personligt och ett jättescoop. McAffrey får svårt att balansera det hela men vet att hans arbete är extra viktigt i denna situation då han både han hjälpa sin vän och skriva om en story som bara blir mer och mer häpnadsväckande.


©Universal Pictures

En gammal hederlig politisk thriller som går lite i fotspåren av All the President's Men (1976). I det fallet byggde det hela på den verklighetsbaserade Watergate-skandalen. I det här fallet bygger det på en brittisk miniserie med samma namn. Regi av Kevin Macdonald som gjorde sig ett namn med utmärkta dokumentärerna One Day in September (1999) och Touching the Void (2003) innan han gjorde The Last King of Scotland (2006).


©Universal Pictures

Bra konspirationsfilmer växer inte på träd. Denna får sägas hör till de bra, inte de allra bästa men bättre än många andra. Den har en story och ett manus som mestadels känns trovärdigt och blir inte för överdrivet. Det finns något inslag som kan kännas lite slumpartat som kanske kunde lösts på ett smidigare sätt. Men det blir aldrig krystat eller att man skulle känna att filmen skulle bli rörig eller förlora intresset, snarare tvärtom.


©Universal Pictures

Det är svårt att hitta saker att invända mot då filmen är ganska tät och spännande med gott om mystik som man vill ha med en sån här film. Skulle det vara ett par saker som håller tillbaka den från att nå en högre nivå så är det att den kunde varit mer intensiv. Den är spännande men det blir inte en svettig thriller av det hela. Istället är det mer den undersökande journalistiken som får fram ett och annat smaskigt.


©Universal Pictures

En annan sak som kunde varit lite bättre är prestationerna/karaktärerna. Skådespelarna har man till stor del på plats, men de kunde fått mer att jobba med då samtliga känns något återhållsamma. Ben Affleck är den som ger det svagaste intrycket. Förvisso spelar han en hal politiker men han känns inte direkt övertygande, vilket inte är något nytt då han ofta ger det intrycket. Sedan har vi "skytten" som inte bara kunde varit ondare utan även fått större utrymme, inte minst mot slutet.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1

Valkyrie

Titel: Valkyrie / Valkyria
Genre: Drama/Thriller
Land: USA/Tyskland
År: 2008
Regi: Bryan Singer
I rollerna: Tom Cruise, Bill Nighy, Tom Wilkinson, Kenneth Branagh, Carice van Houten, Terence Stamp, Thomas Kretschmann

Handling: Under mitten av andra världskriget återvänder överste Claus von Stauffenberg till sitt hemland för att ansluta sig till den grupp militärer som konspirerar för att mörda Hitler och befria Tyskland från diktatur. I en tid där ingen går att lita på tvingas Stauffenberg leda operationen och spela ett dubbelspel för att sedan själv döda Hitler.

Omdöme: Adolf Hitler leder Nazi-Tyskland under andra världskriget och de flesta militärerna är lojala sin ledare. De har trots allt tagit en ed för att vara vid hans sida och ge sitt liv. En grupp högt uppsatta militärer har dock sett nog och ser inget annat alternativ än att eliminera Hitler för att på så vis kunna ta över makten, förhandla fram fred med de allierade och ge tillbaka Tyskland till folket.


©20th Century Fox/MGM

Militärgruppen som leder kuppförsöket består bl.a. av general Olbricht (Bill Nighy), major-general von Treschkow (Kenneth Branagh) och general Beck (Terence Stamp). De rekryterar överste Claus von Stauffenberg (Tom Cruise) som återvänt från uppdrag i Afrika. Han är den som planerar själva attentatsförsöket och blir en nyckelfigur i operation Valkyria. Planen är att genomföra ett attentat mot Hitler och samtidigt ta över Berlin med hjälp av operation Valkyria.


©20th Century Fox/MGM

De inblandade vet vad som står på spel. Lyckas de kan de förhandla fred med de allierade och ge sina familjer och folket en framtid. Misslyckas de kommer de inte bara bli avrättade som förrädare, deras familjer kommer även att dödas. Mycket står på spel så det gäller att samtliga inblandade inte bara är övertygade utan även fullföljer planen för att allt ska klaffa. En viktig kugge blir general Fromm (Tom Wilkinson), ansvarig för Tysklands reservarmé. Bara när Hitler är bekräftad död är han villig att ansluta sig till konspiratörerna.


©20th Century Fox/MGM

Regi av Bryan Singer som slog igenom med The Usual Suspects (1995) och manus av Christopher McQuarrie som skrev det Oscarsvinnande manuset till nämnda film. McQuarrie skulle senare komma att skriva och regissera flera Mission: Impossible-filmer med Tom Cruise i huvudrollen. Ett lyckat samarbete mellan regi-manus duon får man säga då filmen har ett klart bra tempo och rätt intensitet. De nästan två timmarna behåller ett järngrepp om tittaren, trots att man vet ungefär hur det hela ska sluta.


©20th Century Fox/MGM

En annan viktig bricka för filmen är John Ottman som unikt nog stått för både klippningen och musiken på filmen och även Bryan Singers övriga filmer bör tilläggas. Det är inte bara ovanligt att se att samma person sköter två så olika uppdrag på en film, de håller även båda hög klass. Musiken skapar den täta stämningen filmen har rakt igenom och klippningen ger ett bra flyt utan några märkbara svackor.


©20th Century Fox/MGM

Vet inte om det är kombinationen av att vi har en konspiration, ett attentatsförsök och andra världskriget på en och samma gång, men detta faller mig i smaken, precis som första gången filmen sågs. Det blir som en kokande gryta som bygger upp spänningen och aldrig släpper greppet. Filmen gör mycket rätt med produktionen och har både duktiga filmmakare bakom kameran och övertygande skådespelare framför kameran.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.1

The Change-Up

Titel: The Change-Up
Genre: Komedi
Land: USA
År: 2011
Regi: David Dobkin
I rollerna: Jason Bateman, Ryan Reynolds, Leslie Mann, Olivia Wilde, Alan Arkin

Handling: Under uppväxten var Mitch och Dave oskiljaktiga bästa vänner men sedan dess har de sakta glidit isär. Medan Dave är en överarbetad jurist, make och trebarnsfar har Mitch förblivit en ensamstående, ströjobbande, förvuxen pojke som aldrig har stött på någon form av ansvar han tyckt om. Efter en blöt kväll vänds Mitch och Daves världar upp-och-ned då de vaknar upp i varandras kroppar.

Omdöme: Ett par år efter högt uppskattade Wedding Crashers (2005) med Owen Wilson och Vince Vaughn gjorde David Dobkin denna med Jason Bateman och Ryan Reynolds. Det första man kan konstatera är att Bateman/Reynolds inte kan mäta sig med Wilson/Vaughn. Med det sagt togs filmen an med viss nyfikenhet.


©Universal Pictures

Dave (Jason Bateman) och Mitch (Ryan Reynolds) har varit bästa vänner ända sen barnsben. De har gått helt olika vägar i sina vuxna liv. Dave studerade, är numera jurist på ett företag och är gift med sin Jamie (Leslie Mann) som han har tre barn med. Mitch å andra sidan har aldrig jobbat hårt för att nå någonvart, är nöjd som ungkarl, att slippa ta ansvar och tar ströjobb som skådespelare.


©Universal Pictures

En kväll när Dave och Mitch träffas och umgås under en barrunda, avslöjar de för varandra att de båda avundas den andres liv. När de sedan båda urinerar i vad som visar sig vara en magisk fontän och samtidigt säger att de önskar att de var i varandras skor, sker det oförklarliga. Dave och Mitch byter plats med varandra. De hamnar i varandras kroppar och måste plötsligt möta de dagliga problemen (och vissa fördelar) vilket kommer som en chock för de båda.


©Universal Pictures

Som nämnts regisseras filmen av den som gjorde Wedding Crashers (2005) men manuset är skrivet av de som skrev The Hangover (2009). Gillar personligen förstnämnda mer, men det är givetvis en smaksak. Här tar det ett tag för filmen att komma igång då den inledningsvis inte är särskilt rolig. Inte heller direkt när bytet sker blir det så mycket bättre. Den tar sig dock sakta men säkert och växer under filmens gång.


©Universal Pictures

Roligast blir det när de båda bestämmer sig för att respektera varandras liv och försöka göra vad den andra gör dagligen. Det blir inte så lätt för de båda vännerna vilket gör att det uppstår en rad roliga situationer. Filmen tar sig alltså en bit in och då avlöser flera roliga ögonblick varandra.


©Universal Pictures

Mot slutet får filmen även med en del hjärta då de båda vännerna får sig en rejäl tankeställare. De är trots allt goda vänner och inser att de gör bäst i att hjälpa varandra, för tillsammans är man ju starkare. Så lite budskap och en del djup får man också, plus gott om vuxenhumor. Dessa ingredienser är välkomna då filmen annars hade kunnat falla i kategorin komedier som inte alls får till det och mest faller platta.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3

Up in the Air

Titel: Up in the Air
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 2009
Regi: Jason Reitman
I rollerna: George Clooney, Vera Farmiga, Anna Kendrick, Jason Bateman, J.K. Simmons, Sam Elliott

Handling: Ryan Bingham tillbringar större delen av sitt liv på resande fot för ett konsultföretag som tar hand om nedskärningar på andra företag. Han har ett mål i livet, att nå till en viss enorm resesträcka i American Airlines bonusprogram. Två olika kvinnor och ett bröllop får honom dock att fundera över sitt livsval och sina prioriteringar.

Omdöme: Ryan Bingham (George Clooney) har en livsfilosofi som går ut på att inte vara bunden till någon plats eller person, att inte ha något i ryggsäcken som tynger ner honom. Därför är hans jobb perfekt för honom då han är ute och reser kors och tvärs över USA stora delar av dagarna på året. Han jobbar åt ett konsultföretag som anlitas när företag ska göra nedskärningar och måste göra sig av med anställda. Det är då Ryan behövs när företagen inte vill ta hand om det obekväma problemet.


©Paramount Pictures

Under en av sina affärsresor träffar han Alex (Vera Farmiga) som han visar sig ha en hel del gemensamt med. De inleder ett förhållande som går ut på att de träffas när deras scheman synkas och de båda är i samma stad samtidigt. Eftersom de båda är på resande fot mest hela tiden och ingen av dem vill ha ett typiskt förhållande, passar det bra att ses lite då och då.


©Paramount Pictures

Ryans värsta mardröm besannas en dag då hans chef Craig (Jason Bateman) blivit övertygad att modernisera hur företaget sköter sina konsultuppdrag. Tack vare Natalie (Anna Kendrick) ska de anställda inte längre flyga runt landet. Det innebär att de med hjälp av teknologin kan sitta på huvudkontoret och bemöta de drabbade via dataskärmar. Detta är något Ryan är starkt emot, både av personliga, yrkesmässiga och humana skäl. Han får en chans att bevisa detta när han tar med Natalie på en sista tur genom landet innan det hela ska verkställas.


©Paramount Pictures

En film som tar upp flera intressanta tankeställningar på en och samma gång. Dels har vi Ryan som vill leva efter sin livsfilosofi, dels den tuffa situationen med uppsägningarna, dels de två kvinnorna som kommer in i Ryans liv och ger honom lite av en tankeställare. Ett manus som helt enkelt får med mycket och lyckas bra med att få det att funka och flyta ihop.


©Paramount Pictures

George Clooney känns rätt i huvudrollen och känns som ett självklart val. Han var också Jason Reitmans förstahandsval för rollen, men han var inte helt säker på om han skulle tacka ja. Han lekte därför med tanken att annars vända sig till Steve Martin i vilket fall han hade skrivit om manuset en aning för att göra det till hans Lost in Translation (2003). Intressant nog tänker jag på den ett par gånger under filmens gång då de i båda fallen handlar om ensamhet, vara iväg hemifrån, mycket på hotell och även har någon karaokescen. Den filmen fångar stämningen och det känslomässiga ännu mer fast filmerna skiljer sig även åt en hel del så de ska inte jämföras alltför mycket.


©Paramount Pictures

Vera Farmiga och Anna Kendrick funkar också bra vid Clooneys sida. Gillar nog Farmiga mer, förmodligen för att hennes roll är mer självklar då hennes Alex blir en bra kompanjon till Ryan. Kendricks Natalie får representera en yngre generation och lite av att veta bäst och bryr sig mest om sig själv istället för att vara ödmjukare och lyssna på de som har mer erfarenhet. Men inte minst Natalie och Ryan lär sig ett och annat från varandra som får dem att öppna sina ögon och släppa skygglapparna de haft på sig.


©Paramount Pictures

Vissa ser kanske filmen mer som en komedi med drama-inslag men för egen del råder inget tvivel om att det är ett ganska djupt drama med komiska inslag. Lite av en bitterljuv film som både har värme, får en att känna och tänka till men även har humorn som gör att det inte blir för sorgligt. Allvarlig men lekfull skulle man kunna beskriva den som. Tyvärr verkade inte publiken uppfatta detta när filmen för första gången sågs på Stockholm Filmfestival då majoriteten såg filmen som en rom-com där de skrattade filmen igenom, något som till viss del förstörde filmupplevelsen för egen del. Uppskattar den mer nu när den kan ses som den finstämda film det är med gott om budskap och lagom humor.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.4

Movies-Noir Oscars - 1965

1965 har en drös utmanare, även sådana som inte tagits med. Till slut rår de ändå inte på bästa filmen som även är bästa internationella film för året. Svårt med bästa manliga huvudroll då det finns flera minst sagt värdiga utmanare detta år.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
The Bedford Incident
The Collector
Doctor Zhivago
The Hill
The Ipcress File
Lásky jedné plavovlásky / The Loves of a Blonde
Repulsion
Von Ryan's Express




BÄSTA FILM:
For a Few Dollars More







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
For a Few Dollars More (Italien)



UTMANARNA:
Compartiment tueurs / The Sleeping Car Murder (Frankrike)
Lásky jedné plavovlásky / The Loves of a Blonde (Tjeckoslovakien)
Obchod na korze / The Shop on Main Street (Tjeckoslovakien)





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Terence Stamp (The Collector)



UTMANARNA:
Richard Widmark (The Bedford Incident)
Omar Sharif (Doctor Zhivago)
Clint Eastwood (For a Few Dollars More)
Sean Connery (The Hill)
Michael Caine (The Ipcress File)
George Segal (King Rat)
Gregory Peck (Mirage)
Marlon Brando (Morituri)
Richard Burton (The Spy Who Came in from the Cold)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Catherine Deneuve (Repulsion)



UTMANARNA:
Julie Christie (Doctor Zhivago)
Bette Davis (The Nanny)
Julie Andrews (The Sound of Music)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Edward G. Robinson (The Cincinnati Kid)



UTMANARNA:
Rod Steiger (Doctor Zhivago)
Lee Van Cleef (For a Few Dollars More)
Gian Maria Volontè (For a Few Dollars More)
Jack Lemmon (The Great Race)
Harry Andrews (The Hill)
Christopher Plummer (The Sound of Music)
Adolfo Celi (Thunderball)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Samantha Eggar (The Collector)



UTMANARNA:
Claudine Auger (Thunderball)
Luciana Paluzzi (Thunderball)

Horizon: An American Saga - Chapter 1

Titel: Horizon: An American Saga - Chapter 1
Genre: Drama/Västern
Land: USA
År: 2024
Regi: Kevin Costner
I rollerna: Kevin Costner, Sienna Miller, Sam Worthington, Abbey Lee, Michael Rooker, Luke Wilson, Jeff Fahey, Jena Malone, Danny Huston, Will Patton, James Russo, Giovanni Ribisi

Handling: Vid tiden för det amerikanska inbördeskriget pågår den amerikanska koloniseringen av de västra territorierna som ska komma att ingå i USA. Människor flyttar ut och kommer i kontakt med apacher och andra urinvånare.

Omdöme: När jag först hörde talas om att Kevin Costner var på gång med en ny västern, kändes det lockande med vissa reservationer. Någon trailer sågs och det såg inte så tokigt ut. Att filmen skulle vara tre timmar lång var i sig inget problem, en episk film behöver ofta tid på sig att berätta sin historia. Men då det visade sig att det bara var första kapitlet av fyra, gick tankarna genast till att det lät som en miniserie på fyra delar.


©New Line Cinema

Historien tar vid år 1859 och följer bosättare, indianer och soldater som alla försöker komma överens. Vi kastas mellan historierna och slängs oftast in i hetluften utan att veta vilka vi följer. En historia följer familjen Kittredge där modern Frances (Sienna Miller) och dottern Lizzie (Georgia MacPhail) försöker komma undan och gömmer sig för Apache-indianerna som går till attack. De befrias av soldaterna ledda av löjtnant Gephart (Sam Worthington).


©New Line Cinema

En annan historia följer Ellen (Jena Malone) och hennes man som ska försöka sälja mark/en gruva till några intressenter. Dessa visar sig vara män som Ellen flytt från. Samtidigt är en lokal prostituerad, Marigold (Abbey Lee) barnvakt åt Ellens pojke. Men hon har fått upp ögonen för en nyanländ främling i stan, nämligen Hayes (Kevin Costner) som snart blir indragen i deras affärer. Ytterligare historier med både goda och onda, däribland Apache-indianerna, följs.


©New Line Cinema

Ok, om man börjar med det initiala intrycket så går det inte att komma ifrån att filmen saknar den där riktiga filmkänslan. Costner gjorde ju underbara Oscarsvinnaren Dances with Wolves (1990) som har magisk filmkänsla. Även hans andra västernfilm Open Range (2003) hade god filmkänsla. Hade ändå hoppats på något liknande här vad gäller filmkänslan och looken. Istället är det svårt att inte tänka på det hela som en miniserie gjord för TV-formatet och inte stora duken. Det har bl.a. att göra med fotot och bildformatet.


©New Line Cinema

Vad gäller själva upplägget med att berätta det hela som man gör är jag inget fan av detta. Det hade varit en sak att dela upp filmen i två delar, kanske hade det funkat i fyra delar. Problemet är hur filmen är upplagd och klippt. Hela första timmen gör att man får svårt att få grepp om vilka man följer och vad bakgrunden är. Det känns nästan som man klippt bort en del som hade förklarat detta, men så som det blir nu hade man hellre sett att man i princip klippt bort hela första timmen med tanke på hur den är ihopsatt.


©New Line Cinema

Det är inte förrän efter en timme som Kevin Costner dyker upp och det blir egentligen första gången man känner att filmen hamnar rätt. Äntligen får man lite av en introduktion av en karaktär och historia som man kan börja bry sig om. Därför känns timmen innan dess ganska onödig när man nu ser hur det skulle gjorts.


©New Line Cinema

Grejen är att man måste försöka se denna film som inledningen som lägger grunden för vad som komma skall i nästkommande del och delar. Problemet är att det inte funkar så bra i filmformat. Detta skulle ha hållits till en miniserie i TV-format så som det är gjort. Alternativet, som hade varit att föredra för egen del, hade varit en eller max två filmer som dock hade haft ett annat upplägg och klippts ihop på ett annat sätt. Låt oss lära känna karaktärerna och historierna från början och följa med på en episk resa med dem. Som det är nu känns det till stor del alldeles för spretigt där i princip endast historien då Costner är med funkar bättre.


©New Line Cinema

Något en sådan här episk berättelse behöver för att ge det hela den storslagna upplevelsen som önskas är något extra från ljud och bild-avdelningen. Dances with Wolves (1990) hade detta och även om det är smått omöjligt att överträffa eller komma i närheten av den, är nivån i den här filmen mer medioker. Ingen kan ersätta musiken som John Barry skapade. Så även om musiken här är ok och inte gör bort sig är den en bra bit från att vara storslagen och kunna höja scenerna på egen hand. Detsamma kan sägas om fotot som inte är dåligt men återigen inte på den skala som hade önskats i en sån här episk historia.


©New Line Cinema

Avslutningsvis har man valt att låta de avslutade fem minuterna vara en lång teaser för kommande del eller delar. Har lite blandade känslor kring det. Det är välgjort och bra klippt där man får se en hel del godis som man vill se mer av. Samtidigt känns det lite som ett billigt knep för att locka en att titta vidare. Det känns även som en miniserie där man avslutar med att visa vad som ska komma i nästa del. Det får en även att tänka på hur bra denna film hade kunnat bli om man inte valt att berätta det hela som en miniserie gjord för TV-formatet utan istället lagt mer krut på att anpassa det för filmformatet. Hade kunnat berättas mer likt Kill Bill: Vol. 1 (2003) och Kill Bill: Vol. 2 (2004), alltså som två filmer istället för som en miniserie som det känns nu.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9