Nutcrackers

Titel: Nutcrackers
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 2024
Regi: David Gordon Green
I rollerna: Ben Stiller, Homer Janson, Ulysses Janson, Arlo Janson, Atlas Janson, Linda Cardellini, Toby Huss

Handling: Precis när Michael är på väg att avsluta sin karriärs största affär, dras han bort från sitt ungkarlsliv i storstaden till en gård på landsbygden i Ohio för att hjälpa sina syskonbarn som nyligen blivit föräldralösa hitta ett nytt hem.

Omdöme: Michael (Ben Stiller) lever ett framgångsrikt singelliv i Chicago och jobbar på ett viktigt uppdrag åt företaget han jobbar hos. Men för tillfället måste han bege sig till Ohio. Detta då Michaels syster och hennes make omkommit i en bilolycka vilket gjort att de fyra sönerna nu är ensamma. Michael träffar Gretchen (Linda Cardellini) som jobbar med att försöka hitta fosterföräldrar åt barnen. Men det är bara tre veckor kvar till jul så det blir svårt att hitta någon lämplig med så kort varsel. Det betyder att Michael måste agera god morbror och ta hand om sina fyra systersöner ett tag.


©Disney+/Hulu

De fyra Kicklighter-bröderna består av Justice (Homer Janson) som är äldst, Junior (Ulysses Janson), Simon (Arlo Janson) samt Samuel (Atlas Janson). De visar sig vara något av hippies uppfostrade på familjens gård med en massa djur som mestadels hittas inne i huset. Michael, som försöker få jobb gjort, får fullt upp med de ogästvänliga systersönerna som per omgående testar hans tålamod.


©Disney+/Hulu

En julfilm med Ben Stiller som tvingas spendera lite tid med sina fyra systersöner, det lät som det kunde bli lite trevligt och mysigt. Så fel det kan bli. De fyra ungarna är små ouppfostrade monster. Åtminstone känns det så till en början. De kommer visa sig vara lättare att tycka om längre in, men filmen hamnar fel redan tidigt vilket blir svårt att reparera under filmens gång.


©Disney+/Hulu

Filmen visar sig inte vara särskilt rolig eller mysig för den delen. Visst funderar man på att stänga av efter 10, 20 och 30 minuter, men hoppet lever trots allt att det ska vända. Jo, det blir nog en bättre andra halva än första, men det utvecklas inte till något direkt bra. Michael kommer givetvis närmare de fyra och börjar omvärdera situationen.


©Disney+/Hulu

Tyvärr är det som helhet en besvikelse, trots att man inte förväntade sig något speciellt. Dessutom är det inte direkt en julfilm och någon julstämning finner man inte här. Nu är långt ifrån alla Ben Stiller-filmer bra men här undrar man vad tanken var. Tanken var kanske god men filmen är en stor miss.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 5.6

Dear Santa

Titel: Dear Santa
Genre: Komedi/Fantasy
Land: USA
År: 2024
Regi: Bobby Farrelly
I rollerna: Jack Black, Robert Timothy Smith, Brianne Howey, Ben Stiller

Handling: När en ung pojke skickar sin julönskelista till jultomten med ett avgörande stavfel, dyker en djävulsk man upp för att skapa förödelse inför julen.

Omdöme: Liam (Robert Timothy Smith) är en pojke som går igenom en tuff tid tillsammans med sina föräldrar Molly (Brianne Howey) och Bill (Hayes MacArthur). De har nyligen flyttat och föräldrarna grälar om det mesta. Det får Liam att skriva till jultomten eftersom det nalkas jul. Liam är dock dyslektisk vilket gör att han råkar skriva till Satan istället för Santa.


©Paramount Pictures

En kväll uppenbarar sig Satan (Jack Black) i Liams rum och är tacksam för att Liam skrivit till honom. Liam, som tror att det är jultomten, övertygas att han får tre önskningar. Den första önskningen är att han vill få en chans med Emma (Kai Cech), flickan han haft ögonen på i skolan. Men det innebär att han nu bara har två önskningar kvar innan Satan tar hans själ...


©Paramount Pictures

Inledningsvis känns Liam och hans jämnåriga bästis Gibby (Jaden Carson Baker, som för övrigt påminner om Chris Rock med sina tänder) något svajiga i sitt skådespeleri och detsamma kan sägas om de flesta. Men i och med att Jack Black gör entré får filmen sin ledare som höjer standarden ett snäpp. Ibland kan han vara för mycket men han har också en energi som smittar av sig, vilket det gör här.


©Paramount Pictures

Regi av Bobby Farrelly som var en av Farrelly-bröderna som låg bakom komedierna Dumb and Dumber (1994) och There's Something About Mary (1998). Denna är inte lika crazy eller rolig som de bitvis var, men den funkar för det mesta och ger en lite annan vinkel på filmer om jultomten. Filmens kritiker är nog de som förväntar sig en traditionell jul- och jultomtefilm. Istället är det snarare lite Bad Santa (2003) över det hela och inte helt lämpligt för barn i alla åldrar. Inte en lika bra film men lite den typen av elak vuxen och välmenande unge.


©Paramount Pictures

Jack Black gör rollen till sin och kul nog låter han som Jack Nicholson på äldre dar. Kanske var han en inspiration för rollen då det finns en filmreferens till The Shining (1980) i filmen. Liam å sin sida kan ses lite som pojken i A Christmas Story (1983). Annars är filmen absolut inte tokig och lyckas även få med lite hjärta och budskap när allt är sagt och gjort. Må inte vara en ny julklassiker men inte minst Jack Black gör att man får en ganska trevlig stund med filmen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 5.4

Planes, Trains and Automobiles

Titel: Planes, Trains and Automobiles / Raka spåret till Chicago
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 1987
Regi: John Hughes
I rollerna: Steve Martin, John Candy, Laila Robins, Dylan Baker, Kevin Bacon

Handling: Neal Page är en man som jobbar inom reklambranschen i New York, och det enda han vill är att flyga hem till Chicago för att fira Thanksgiving med familjen. Men det enda som händer är att han drabbas av en massa elände. Elände som personifieras i Del Griffith, en högljudd, men ändå sympatisk säljare, som drar med sig Neal på en vansinnesresa tvärs över landet. Det lär dröja innan Neal får hugga in på kalkonen.

Omdöme: Det är dags för Neal Page (Steve Martin) att bege sig hem till familjen över Thanksgiving. Hans fru och barn väntar på honom och Neal vill komma hem så fort som möjligt. Han jobbar inom reklambranschen i New York och hoppas hinna med flyget till Chicago så att han är hemma innan familjen gått och lagt sig.


©Paramount Pictures

Detta kanske inte kommer bli hans dag då problemen börjar redan när han försöker få tag i en taxi. Först hinner en annan man (Kevin Bacon) före till en taxi, sedan "stjäl" Del Griffith (John Candy) nästa taxi som Neal, desperat som han är, betalat stora pengar för att få. Neal får svårt att ta sig till flygplatsen, men det blir bara början på hans mardröm.


©Paramount Pictures

Väl på flygplatsen finner Neal inte bara att flyget är försenat p.g.a. snöstorm i Chicago, han träffar även på Del Griffith igen. Som om det inte vore nog ska han med samma flyg och visar sig sitta bredvid Neal. Del är en resande försäljare som har en stor personlighet och aldrig verkar vara tyst. Neal tvingas stå ut med Del under flygresan, tror han. Det kommer bli mycket värre än så då planet tvingas landa i en annan stad och Neal blir fast med Del när de båda försöker ta sig till Chicago med tåg, buss och bil.


©Paramount Pictures

Denna komediklassiker har setts många gånger. Så pass att det är en av filmerna som setts flest gånger. Trots det är det härligt att kunna konstatera att den alltid håller lika bra. Det tar inte lånd tid innan man ler och njuter när Neal Page och Del Griffith startar resan ihop från New York mot Chicago.


©Paramount Pictures

En film som bäst beskrivs med tre ord - humor, värme och hjärta. Den har gott om det och man måste imponeras över att den lyckas varje gång. Den får en att skratta, mysa och till slut är det omöjligt att inte bli berörd av slutet som fångar andan av högtiden. En tid då man inte bara är tacksam för familj och vänner utan även för ens medmänniskor som kanske har det lite svårare.


©Paramount Pictures

Steve Martin och John Candy är helgjutna i sina roller. Även om de inte kör med lika mycket fysisk komedi som Helan & Halvan, kan man nästan se dem som en modern version på denna komikerduo. Båda skapar flera minnesvärda och roliga scener och situationer, både tillsammans och på tu man hand. Men här finns även scener som går rakt in i hjärtat då det finns en sårbarhet hos inte minst Del Griffith som Candy får fram bra. Han är inte bara en endimensionell komisk karaktär och det är väldigt viktigt för filmens poäng.


©Paramount Pictures

John Hughes gjorde många älskvärda filmer men detta är favoriten och en film som uppenbarligen kan återbesökas flera gånger om och levererar varje gång. Finns en del bra komedier där ute som man kan se om, men sällan håller de lika bra gång efter gång som denna gör. Och som sagt, det är mer än bara en komedi vilket gör att den funkar så pass bra. Avslutningen är verkligen som grädde på moset. Ett fint och passande slut på en favoritkomedi.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0 alt. 8.5
IMDb: 7.6

Movies-Noir Filmfestival 2024 - Sammanfattning

Movies-Noir Filmfestival 2024 hade exakt 50 filmer som sågs under november månad. För att sammanfatta festivalen följer här en genomgång av vad som sågs.

Listan presenteras i samma ordning som filmerna sågs.



Albert Brooks: Defending My Life (USA)



Good One (USA)



Ein ganzes Leben / A Whole Life (Tyskland)



Simple comme Sylvain / The Nature of Love (Kanada)



Like Sheep Among Wolves (Italien)



Caddo Lake (USA)



Woman of the Hour (USA)



Didi (USA)



The Seed of the Sacred Fig (Iran)



Humanist Vampire Seeking Consenting Suicidal Person (Kanada)



How to Rob a Bank (USA)



The Good Teacher (Frankrike)



The Second Act (Frankrike)



The Passenger (USA)



A Different Man (USA)



The Outrun (Storbritannien)



The Count of Monte Cristo (Frankrike)



My Old Ass (Kanada)



The Wild Robot (USA)



Fair Play (USA)



Blaga's Lessons (Bulgarien)



Without Air (Ungern)



One for the Road (Tyskland)



Saturday Night (USA)



Goodrich (USA)



Apollo 13: Survival (USA)



Snack Shack (USA)



Sleep (Sydkorea)



All the Long Nights (Japan)



Comandante (Italien)



Love at First Sight (USA/Storbritannien)



The Great Lillian Hall (USA)



Rickerl (Österrike)



Absolution (USA)



Smile 2 (USA)



Meanwhile on Earth (Frankrike)



Reagan (USA)



MadS (Frankrike)



We Live in Time (Storbritannien)



Tigres et Hyènes / Hunting with Tigers (Frankrike)



Only the River Flows (Kina)



The Rapture (Frankrike)



Speak No Evil (USA)



Sing Sing (USA)



Miki (Slovakien)



Conclave (Storbritannien/USA)



White Plastic Sky (Ungern)



Last Summer (Frankrike)



Kneecap (Storbritannien)



Ordinary Angels (USA)