Pin

Titel: Pin
Genre: Skräck/Thriller
Land: Kanada/USA
År: 1988
Regi: Sandor Stern
I rollerna: David Hewlett, Cynthia Preston, Terry O'Quinn, John Pyper-Ferguson

Handling: Leon är en förvirrad ung man vars bästa vän är faderns läkardocka kallad Pin. Han är övertygad om att Pin kommunicerar med honom, men dockan börjar alltmer ta över Leons liv, och även hans systers.

Omdöme: Detta är en sådan film som man länge känt till men aldrig riktigt trott på. Det kändes som en kalkylerad risk att se den då det verkade kunna vara en b-film och på det en docka som kommer till liv och terroriserar folk. Det blir delvis som befarat då filmen är lite av en b-film som åtminstone till en början har en TV-films känsla över sig. Den visar sig dock inte riktigt vara som väntat med dockan Pin vilket är positivt.


©New World Pictures

Dr. Linden (Terry O'Quinn) och hans fru är strikta och något udda föräldrar. Deras barn Leon (David Hewlett) och Ursula (Cynthia Preston) växer upp med hårda regler och lär sig ett och annat av läkarfadern. Ett hjälpmedel är läkardockan som kallas för Pin. Pin befinner sig alltid på faderns läkarmottagning och de får inte prata med Pin utan faderns närvaro. Pin pratar ändå bara med dem i faderns närvaro, åtminstone till en början.


©New World Pictures

Leon och Ursula har bra kontakt och kan dela allt med varandra. När de blivit äldre har de behov av att prata om bl.a. blommor och bin. Leon lyckas få Pin att kommunicera med honom när de behöver råd och hjälp. Ursula är inte lika övertygad om det hela och börjar tvivla på hur det faktiskt ligger till med Leon och Pin. Det blir bara början på syskonens konstiga förhållande till läkardockan Pin.


©New World Pictures

Som sagt lite b-film och TV-films känsla över filmen, speciellt till en början. Filmen släpptes också direkt på video i USA även om den släpptes på bio i ursprungslandet Kanada. I efterhand sågs filmen dock med lite andra ögon och blev inte lika snabbt avfärdad som en så dålig film. Den har fått kultstatus och ja, kultfilm kan jag delvis förstå. Kultfilm brukar oftast vara just b-filmer och lågbudgetfilmer som vinner över en skara fans som uppskattar filmen för vad den är.


©New World Pictures

Det är lite skönt att filmen inte visar sig vara en skräckfilm med en ond docka som man sett förr och som inte alltid funkar. Här är det mer en psykologisk skräck som kommer under skinnet på en, speciellt syskonen och i synnerhet Ursula som tidigt känner att något inte står rätt till.


©New World Pictures

Två saker som sänker helheten en del, och som bidrar till att ge filmen lite TV-films känsla, är dels musiken som aldrig är bra och mestadels inte får till det. Dels är det skådespelarna som förutom Terry O'Quinn i rollen som fadern Dr. Linden består av okända skådespelare. Cynthia Preston är ändå ok som systern Ursula, svagare är David Hewlett som storebror Leon. Iofs ska han spela lite udda och låta tittaren vara osäker på om han är galen eller bara besatt av bästa vännen Pin.


©New World Pictures

Till slut får man säga att filmen varken är bra eller dålig. Den är inte en besvikelse eftersom farhågorna alltså fanns på lite av en kalkon. Samtidigt övertygar inte filmen tillräckligt för att känna att det skulle vara en gömd pärla som setts. Den nämnda musiken, prestationerna och TV-films känslan gör att filmen missar en chans till något mer. Men den har trots allt en premiss som funkar som en slow burner och psykologisk skräckfilm värd en titt. Man kan dock inte förvänta sig någon klassproduktion på det hela och det sänker en aning.

2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5