Kinds of Kindness

Titel: Kinds of Kindness
Genre: Drama/Komedi/Mysterium
Land: USA/Irland/Storbritannien
År: 2024
Regi: Yorgos Lanthimos
I rollerna: Jesse Plemons, Emma Stone, Willem Dafoe, Margaret Qualley, Hong Chau

Handling: En tredelad fabel med segment som följer en man utan val som försöker ta kontroll över sitt liv, en polis som oroas av att hans fru som försvann till sjöss har återvänt och verkar vara en annan person, och en kvinna som är fast besluten att hitta en specifik person som är ämnad att bli en fantastisk andlig ledare.

Omdöme: Detta är en episodfilm av grekiske regissören Yorgos Lanthimos. En regissör som kan vara lite ojämn och där man inte riktigt vet vad man kan förvänta sig. Mestadels är det positivt då han har en förmåga att överraska med svart humor. Ibland kan det dock gå för långt och inte gå hem fullt ut. Filmer som tidigare setts av Yorgos Lanthimos är Dogtooth (2009), The Lobster (2015), The Killing of a Sacred Deer (2017), The Favourite (2018) samt Poor Things (2023). Lite hit och miss bland dessa för egen del även om det varit bättre efter de första två.


©Searchlight Pictures

I den första delen träffar vi Robert (Jesse Plemons) som är gift med Sarah (Hong Chau). Hela Roberts tillvaro styrs av hans chef Raymond (Willem Dafoe). Robert dansar bokstavligt talat efter Raymonds pipa. Nu har det gått så långt att Robert blivit ombedd att krocka med en annan bilist, något Robert är tveksam till då han riskerar att döda den andra bilisten. Detta är dock något Raymond räknar med. Robert kommer även träffa och bli förtjust i Rita (Emma Stone), men frågan är om han kan leva sitt liv utan Raymonds inblandning.


©Searchlight Pictures

I den andra delen följer vi polisen Daniel (Jesse Plemons) som försöker hålla hoppet uppe då hans fru Liz (Emma Stone), som är marinbiolog, försvunnit under en expedition ute till havs. Då hon lokaliseras och återvänder är Daniel och hennes far George (Willem Dafoe) lyckliga att ha henne tillbaka. Men Daniel märker snart att Liz inte är den Liz han känner som sin fru. Han misstänker att den Liz som återvänt inte är hans fru...


©Searchlight Pictures

I den tredje och avslutande delen försöker Emily (Emma Stone) och Andrew (Jesse Plemons) finna en ung kvinna med en speciell förmåga. De har blivit utsända av Omi (Willem Dafoe) som är en sektledare som tillsammans med Aka (Hong Chau) styr över en sexsekt som är övertygade om att kvinnan de letar efter finns där ute någonstans.


©Searchlight Pictures

När filmen togs an var det enda som kändes till att Yorgos Lanthimos regisserat. Var därför glatt ovetandes om vad som väntade. Och när filmen drar igång med Jesse Plemons och Willem Dafoe som Robert respektive Raymond, får det sägas att filmen fångar ens intresse. En klart intressant premiss med Raymond som styr över Roberts liv och utmanar honom att göra det ena och det andra.


©Searchlight Pictures

Personligen får det erkännas att det är med viss besvikelse som filmen visar sig vara en episodfilm. Förvisso var det med viss reservation filmen togs an med tanke på att den är 2.40 lång, men när den inledde var jag redo att följa Robert, Raymond och de övriga under denna speltid. För egen del hade filmen gärna fått fortsätta och bara handla om denna första del, fast där Robert fortsatt att lyda Raymond och genomföra fler uppgifter. Som det är nu får vi reda på att det gått tio år som Robert varit anställd hos Raymond och lytt hans order. Här fanns ju material att följa Robert och Raymond under de tio åren innan vi hoppar in i historien.


©Searchlight Pictures

Även om den första delen förmodligen är bäst, är alla tre delar av intresse. Det är bara det att den första delen uppvisar mest potential och det känns lite trist när den tar slut och alltså endast visar sig vara en del av tre. Man är dock nyfiken på vad mer det ska bjudas på längs vägen.


©Searchlight Pictures

Något som är ett återkommande problem med filmen visar sig vara musiken. Majoriteten av musiken går ut på att skapa obehag med hjälp av piano. Piano där i princip olika toner på måfå spelas. Visst fyller det till viss del sitt syfte men det är definitivt inte bra och blir mer till ett störningsmoment. Det påminner redan från början om ett obehag som försöker skapas när det handlar om sekter. Det visar sig ju till slut stämma men det är fortfarande inte bra.


©Searchlight Pictures

Under filmens gång kommer en film upp i tankarna. Säger inte att det är en helt liknande film men det är The Master (2012) av Paul Thomas Anderson med Joaquin Phoenix, Philip Seymour Hoffman och Amy Adams. En film som jag ville gilla mer men som också handlar om en sekt. I båda fallen är det filmer som har bra saker men där det inte räcker för att bli bra som helhet. Förmodligen en vattendelare, precis som nämnda The Master (2012) var.


©Searchlight Pictures

En annan sak värd att notera är skådespelarna och prestationerna. Det är noterbart vilken skillnad det är på prestationerna mellan de större och mindre rollerna. De större rollerna övertygar mestadels, inte minst Jesse Plemons men även Willem Dafoe och Emma Stone. Även ett par andra i större roller sköter sig. De mindre rollerna är det dock en annan visa med vilket är synd då det ibland får en att tappa lite närvarokänsla p.g.a. ojämnheten i prestationerna.


©Searchlight Pictures

Allt som allt är det en film som får ses som en besvikelse. Det är synd eftersom den har element som uppskattas, bara att den som helhet inte är tillfredsställande. På sina håll går den för långt och tar med ämnen som inte funkar. På andra håll uppvisar den gott om potential som den borde utforskat mer vilket då hade kunnat leda till något klart mycket bättre. Inte någon bortkastad titt och vissa uppskattar säkerligen det absurda mer, men för egen del funkar det inte mer än delvis.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 7.0