Suzume

Titel: Suzume no Tojimari / Suzume
Genre: Animerat
Land: Japan
År: 2022
Regi: Makoto Shinkai
Röster: Nanoka Hara, Hokuto Matsumura, Eri Fukatsu, Shôta Sometani

Handling: När himlen blir röd och jorden darrar står Japan på randen till en katastrof. En målmedveten tonåring, Suzume, ger sig ut på ett uppdrag för att rädda sitt land. Eftersom hon ser de övernaturliga krafterna som andra inte ser, är det upp till henne att stänga de mystiska dörrarna som sprider kaos över landet. En farlig resa väntar när landets öde vilar på hennes axlar.

Omdöme: Tonåringen Suzume (Nanoka Hara) går i skolan och lever med sin moster Tamaki (Eri Fukatsu). Suzume saknar sin mamma som dog när hon var liten och ibland har hon drömmar om henne. En dag när Suzume cyklar till skolan får hon syn på en snygg och mystisk främling. Han visar sig heta Souta (Hokuto Matsumura) och ber henne hjälpa honom hitta ruiner som ska finnas i närheten uppe på toppen av berget.



©CoMix Wave Films/Story Inc./Toho Company

Suzume ser senare något som liknar en eld stiga mot skyn från toppen av berget samtidigt som varningslarmen om jordbävning går varma på mobilerna. Suzume inser dock att hon är den enda som ser det eldliknande och bestämmer sig för att bege sig till ruinerna dit Souta skulle ta sig. Väl där finner hon en dörr mitt i vattnet. En dörr som visar sig vara en portal som behöver stängas för att hålla onda krafter borta.



©CoMix Wave Films/Story Inc./Toho Company

Regissören Makoto Shinkai hade tidigare gjort filmer som The Garden of Words (2013), Your Name (2016) och Weathering with You (2019). Stilen känns igen och det är vackert att titta på. Det är en mix av den verkliga världen som blandas med en fantasivärld som Suzume dras in i av Souta. Tillsammans måste de försöka stoppa en katastrof som skulle kunna ödelägga stora delar av Japan.



©CoMix Wave Films/Story Inc./Toho Company

Animeringen är verkligen härlig att skåda och mycket ligger i detaljerna. För det är inte bara snyggt, det är också genomtänkt. Personligen föredrar jag nog nästan mest alla detaljer i verkligheten. När Suzume cyklar ner för backen och har staden och vattnet nedanför, magiskt. Likaså när Tokyo och andra platser besöks. Får en minst sagt att bli sugen på att vara där.



©CoMix Wave Films/Story Inc./Toho Company

På sina håll fångas en vacker och melankolisk stämning i ett par mellanpartier där fotot och den smått trollbindande musiken får en att känna att något sånt här borde det vara mer av. Den där känslan av att något illavarslande kan vara på gång. Samtidigt är det vackert där man känner att det är lugnet före stormen, en tid att ta tillvara på.



©CoMix Wave Films/Story Inc./Toho Company

Själva fantasyinslagen funkar för det mesta eftersom de inte tar över helt och hållet. Det är fortfarande den verkliga världen där stora delar av historien utspelar sig. Men när olika dörrar öppnas till portalen blir det en annan värld som letar sig in och är på oväntat och ovälkommet besök. Oftast snyggt även om det inte fångar mitt intresse lika mycket.



©CoMix Wave Films/Story Inc./Toho Company

Makoto Shinkai har sagt att filmen inspirerats av den stora jordbävningen och tsunamivågen som inträffade i Japan år 2011. Att han inte ville att folk skulle glömma och genom filmen skulle han dela sina minnen från händelsen till de som var för unga när det inträffade. Varningarna om jordbävning som plötsligt kommer på mobiltelefonerna och fantasyinslagen med portalen som måste stängas innan katastrofen är ett faktum kan alltså ses som ett sätt för regissören att bearbeta minnen av en svår tid. Det blir inte lika tungt och träffsäkert som japanska animerade klassikern Grave of the Fireflies (1988), men i båda fallen är det lite ett sätt att inte glömma det förflutna, även om det var svåra tider för landet.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.7