Titel: Los renglones torcidos de Dios / God's Crooked Lines / Guds krokiga linjer
Genre: Mysterium/Thriller
Land: Spanien
År: 2022
Regi: Oriol Paulo
I rollerna: Bárbara Lennie, Eduard Fernández, Loreto Mauleón, Javier Beltrán
Handling: En privatdetektiv som påstår sig lida av paranoia lägger in sig på ett mentalsjukhus för att utreda en annan patients mystiska dödsfall.
Omdöme: Det är slutet av 1979 när en kvinna vid namn Alice Gould (Bárbara Lennie) anländer till ett mentalsjukhus för att bli inlagd. Ett år tidigare inträffade ett dödsfall där och Alice har kommit dit för att komma till botten med vad som faktiskt hände.
©Nostromo Pictures/Atresmedia Cine/Filmayer
Alice utger sig för att vara en privatdetektiv anlitad av fadern till den döde, men för att kunna bli inlagd måste det se ut som att hon lider av någon form av sinnessjukdom. Detta bekräftas av brev från en doktor och hennes make har skrivit på papper för att hon ska bli inlagd.
©Nostromo Pictures/Atresmedia Cine/Filmayer
På mentalsjukhuset försöker Alice prata med patienterna, åtminstone de som är någorlunda normala som hon kan kommunicera med, och även med psykiatrerna för att få information. Men samtidigt blir hon utvärderad och behandlas som en av patienterna. Den enda som vet vem hon faktiskt är där inne är chefen för anstalten, Samuel Alvar (Eduard Fernández) som är på semester ett par veckor.
©Nostromo Pictures/Atresmedia Cine/Filmayer
För regin står Oriol Paulo som tidigare gjort filmerna The Body (2012), The Invisible Guest (2016) och Mirage (2018). Ingen av dem gick hem fullt ut, men alla hade något. Denna film bygger på en bok från 1979 av Torcuato Luca de Tena. Det är intressant då filmen på många sätt skulle kunna liknas vid en spansk motsvarighet till Shutter Island (2010). Helt enkelt samma typ av film där någon försöker lösa ett mysterium på ett mentalsjukhus.
©Nostromo Pictures/Atresmedia Cine/Filmayer
Det visar sig vara en film som funkar klart bra. Det är en sån där äkta filmkänsla där det mesta faller på plats. Elegant foto filmen igenom, musik som ger lite Hitchcock-känsla, ett mysterium som är mer invecklat än man kanske först kan tro, tillbakablickar som smart hoppar mellan dåtid och nutid och på det en och annan vändning. Man kan aldrig vara säker på exakt hur det ligger till förrän eftertexterna börjat rulla.
©Nostromo Pictures/Atresmedia Cine/Filmayer
För egen del är det den mest tillfredsställande och bästa filmen som setts av Oriol Paulo. Just den där äkta filmkänslan gör mycket och gör att det blir väldigt trevligt att sitta igenom filmen. För trots att den är upp emot 2.30 lång, känns det aldrig som den skulle hamna i svackor eller ha transportsträckor. Eftersom man har både nutid och dåtid, plus mysteriet med både dödsfallet och Alice själv, finns det mycket att ta från. Det gör även att handlingen tar oss in i olika faser så att det inte blir enformigt.
©Nostromo Pictures/Atresmedia Cine/Filmayer
Helt enkelt en klart trevlig filmstund som visar sig vara över förväntan med tanke på att regissörens tidigare filmer ofta varit hyllade men saknat något för att gå hem fullt ut för egen del. Den här filmen klickar det mesta och blir till ett mysterium som kan gå lite hur som helst. Gillar även att allt inte går som väntat och att mysteriet består rakt igenom. Vissa som vill ha snabba klipp och ett högre tempo kanske inte uppskattar det lika mycket, men gillar man den gammaldags filmkänslan uppskattas detta mer, precis som med nämnda Shutter Island (2010).
3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar